1 Korintierbrevet 15
15
UPPSTÅNDELSEN (kap 15)
Budskapet
1Syskon (bröder och systrar i tron), nu vill jag påminna er om det evangelium (det glada budskapet om frälsningen) som jag predikade för er. Ni tog emot evangeliet och står på den grunden. 2Genom den [tron] blir ni frälsta (trygga, upprättade, bevarade, helade, försörjda, befriade, fria från synd och har evigt liv med Gud efter döden), om ni nu fortfarande håller fast vid det jag predikade för er, annars har er tro varit bortkastad. 3Jag gav er (förmedlade, hjälpte er att förstå) det viktigaste först [trons grunder], det jag själv personligen hade fått ta emot:
Att den Smorde (Messias, Kristus) dog för våra synder,
precis som Skrifterna förutsade. [Jesaja skrev om detta 700 år innan Jesus föddes, se Jes 53:3-6.]
4Att han blev begraven.
[Detta skriver också Jesaja om, se Jes 53:9.]
Att han på den tredje dagen skulle uppstå och lever nu,
precis som Skrifterna förutsade. [David skrev om detta 1 000 år innan Jesus föddes, se Ps 16:10.]
[Vers 3-4 formar en tidig trosbekännelse: Jesus dog för våra synder – blev begraven, uppstod och lever idag!]
5Han uppenbarade sig (blev synlig) för:
Kefas [Petrus, se Luk 24:34],
sedan för de tolv [vid flera tillfällen, se Joh 20:19-20; Joh 20:26; Joh 21].
6Efter det visade han sig för över 500 syskon (bröder och systrar i tron)
vid ett tillfälle, varav de flesta fortfarande lever, men några har somnat in (dött).
7Senare uppenbarade han sig för Jakob [antagligen Jesu halvbror],
sedan alla apostlarna,
8sist av alla uppenbarade han sig för mig [Paulus],
som en för tidigt född.
[Jesus visade sig i ett ljussken när Paulus, då känd som Saulus, var på väg till Damaskus för att fängsla kristna, se Apg 9:3. En för tidigt född överlevde sällan födseln, dvs. var dömd till en säker död, en bild på Paulus oväntade frälsning och kallelse som apostel. När Paulus skriver detta brev har han haft en argumentation med Petrus, se Gal 2:11-14. Här ger han Petrus första platsen och sig själv den sista. Paulus inledde med att skriva om splittringarna där ”en höll sig till Paulus och en annan till Petrus”, se 1 Kor 1:12-13. Här vänder han nu på ordningen och visar hur Petrus och Paulus står tillsammans som vittnen till den uppståndne Jesus.
Det finns även en litterär parallellism med ett antiklimax. Båda sektionerna börjar med en person. Petrus inleder den första, följt av de tolv och sedan 500 personer (vers 5-6). Den andra sektionen börjar med Jakob, följt av apostlarna och sedan väntar man sig ett högt antal på samma sätt som i den första sektionen. I stället för 500 personer där de flesta fortfarande är vid livet, kommer som ett antiklimax Paulus namn, som ett för tidigt fött barn.]
9Jag är den minste (ringaste) av apostlarna (sändebuden, ambassadörerna), ovärdig att kallas apostel eftersom jag har förföljt (jagat, trakasserat) Guds församling (de utkallade).
10Men genom Guds nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse) är jag den jag är, och hans nåd mot mig visade sig inte ha varit förgäves (fruktlös, utan verkan). Jag har arbetat hårdare än de andra [apostlarna], dock inte jag själv, utan Guds nåd (Guds verksamma kraft) som varit med mig. 11Oavsett om det var jag eller de andra apostlarna [oavsett vem som arbetade mest intensivt, och vem ni fick höra evangeliet ifrån], så är det detta vi predikar [att Jesus dog, blev begraven och nu är uppstånden, se vers 3-4], och detta ni har kommit till tro på.
Uppståndelsens lov – Jesus är uppstånden
[I den här sista delen i Paulus brev finns en lovsång till uppståndelsen som en parallell till korsets lov, se 1 Kor 1:17-2:2. Korset och uppståndelsen är två sidor på samma mynt. Huvudtemat i hyllningen till uppståndelsen (gr. egeiro) ramar in stycket, se vers 12 och 20, och i kiasmens centrum, se vers 15. Totalt används ordet sju gånger i vers 12-20.]
12Om nu den Smorde (Messias, Kristus) predikas som uppstånden (gr. egeiro) från de döda,
hur kommer det sig då att några av er säger att det inte finns någon uppståndelse (uppstigande, nytt liv) av de döda?
13Om det inte finns någon uppståndelse av döda,
då har inte heller den Smorde uppstått.
14Om den Smorde inte har uppstått,
då är vår förkunnelse (predikan) meningslös
och er tro meningslös.
15Då skulle vi vara (bli avslöjade som) Guds falska vittnen,
eftersom vi har vittnat om att Gud uppväckte (gr. egeiro) den Smorde (Messias, Kristus),
som han i det fallet inte gjort
om det är sant att de döda inte kan uppstå.
16Om de döda inte uppstår,
då har inte den Smorde uppstått.
17Om inte den Smorde har uppstått
då är er tro utan mening,
och ni är kvar i era synder [kontrollerade av dem och under Guds dom].
18Då har också de som dött i den Smorde (Messias, Kristus) gått förlorade.
19Om vi som lever i den Smorde (Kristus) bara har vårt hopp i detta [jordiska] liv,
och det är allt, då är vi av alla människor de mest ömkansvärda (sorgliga, miserabla, patetiska).
20Men nu är den Smorde (Messias, Kristus) uppstånden (gr. egeiro) från de döda [till evigt liv],
och han blev den förste (en försmak, förstlingen, förstlingsfrukten) av dem som har dött (somnat in i döden).
[Utan uppståndelsen är tron meningslös och vi är kvar i våra synder. Om det inte vore för uppståndelsen skulle Jesus varit som vilken rabbin som helst som försökte förnya Israel, men misslyckades. I så fall skulle Petrus, Jakob, Andreas och Johannes återvänt till sina båtar och levt ett vanligt liv. Uppståndelsen visar att synd och död inte fick det sista ordet.]
Adam och Jesus
21För eftersom det var genom en människa som döden kom [in till världen],
så kom också uppståndelsen från de döda genom en människa.
22Liksom alla dör genom Adam,
på samma sätt ska alla genom den Smorde (Messias, Kristus) få liv (göras levande).
[Alla människor är släkt med Adam och har del i syndafallet. Alla kommer också att uppstå till evigt liv eller evig dom. När Paulus kvinnosyn diskuteras kan det vara värt att notera att Paulus skyller syndafallet på Adam, tvärt emot den vedertagna judiska traditionen att skylla på Eva. Några av de utombibliska skrifter som påverkade judendomen på Paulus tid var Ben Syraks skrifter från 190-talet f.Kr. där det står ”Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö”, se Syr 25:24.]
23Men i tur och ordning [Korint var en koloni som ursprungligen var bebodd av pensionerade romerska soldater, Paulus använder sig av den militära termen för rang]:
den Smorde (Messias, Kristus) är den förste (förstlingsfrukten). [Jesus var den förste som uppstod för att aldrig mer dö igen och fick en ny kropp. Han har den högsta rangen. Detta skedde år 30 e.Kr. på bikkurim, se Mark 16:1.]
Sedan när han kommer [tillbaka],
de som tillhör den Smorde (Messias, Kristus). [Alla kristna genom tiderna som dött, får liv och uppstår och får nya kroppar när Jesus kommer tillbaka.]
24Därefter kommer slutet. [Den sista uppståndelsen är då alla människor uppstår och kommer att ställas inför den vita tronen och var och en får höra sin dom, se Matt 25:46.]
Då överlämnar han kungariket till Gud, sin Fader,
efter att ha avsatt allt annat styre (ärkehärskare, ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren) [antagligen demoner av hög rang],
och varje auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)
och makt (kraft).
25För han [Jesus] måste vara Kung och regera [i tusenårsriket]
tills han lagt alla sina fiender under sina fötter.
26Den sista fienden att utplåna (eliminera, avväpna)
är döden,
27för [det står i Ps 8:7:]
”Han [Fadern] har lagt allt under hans [Jesu] fötter.”
När det står att ”allt” har blivit lagt under honom,
är naturligtvis den som har lagt allt under den Smorde (Messias, Kristus) undantagen.
28När allt har lagts under honom,
ska Sonen själv underordna sig den [Fadern]
som har lagt allt under honom,
för att Gud ska bli allt i alla.
Uppståndelsen
Tre argument
[Paulus ger nu tre argument för att de döda kommer att uppstå:]
29
Argument 1
Vad ska annars de som döper sig för de döda göra?
Om de döda inte alls uppstår,
varför döper de sig då för dem?
[Denna vers är omdebatterad och det finns många tolkningar. En av avarterna är att man kan döpa sig ”ställföreträdande” för redan döda personer, vilket i dag praktiseras av mormoner. Det finns dock ingen annan vers som styrker att man kan döpa sig för någon annan, snarare tvärtom, alla andra verser i Bibeln visar att dopet handlar om ett eget beslut att följa Jesus – man kommer till tro och låter sig döpas. Den mest naturliga tolkningen är att versen syftar på anhöriga till avlidna troende som kommer till tro. Ett exempel kan vara en döende mor som säger till sin son som ännu inte är en kristen: ”vi kommer att ses igen.” När sonen senare kommer till tro och låter sig döpas finns det hopp om att han ska få se sin älskade mor igen. Oavsett vad som syftas på här, nämns detta i förbigående av Paulus i hans argumentation för de dödas verkliga uppståndelse.]
Argument 2
30Varför utsätter vi oss för faror varje stund?
31Syskon (bröder och systrar),
så sant som ni är min stolthet i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre
– jag dör varje dag.
[Styckets centrum.]
Argument 3
32Om jag trott som folk i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos,
vad hade det tjänat till?
[Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från Efesos, hade kallat sina landsmän ”vilddjur” fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se Tit 1:12. Paulus befinner sig i Efesos och där är hans liv i fara, se 2 Kor 1:8. Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar ännu inte har ägt rum, se Apg 19:29-30, eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få ”många motståndare”, se 1 Kor 16:9.]
Om de döda inte uppstår,
låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi.
[Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se Jes 22:13; Pred 8:15. Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se Luk 12:19.]
33Bli inte förledd:
”Dåligt sällskap fördärvar god moral.”
[Kan vara ett citat från den grekiske författaren Menander som levde på 300-talet f.Kr. Det kan också ha varit ett populärt samtida ordspråk.]
34Vakna upp från er berusning (besinna er)! Lev rättfärdigt och sluta synda! Några av er är helt okunniga om Gud. Det säger jag till er skam.
Adam och Jesus
35 [Några bland de troende i Korint trodde inte på att de döda skulle uppstå, se 1 Kor 15:2.]
Men nu undrar någon:
Hur uppstår de döda?
Vilken sorts kropp har de när de kommer?
36Du dåre (du som helt saknar förstånd och inte resonerar logiskt)!
[Paulus kallar det dåraktigt att inte tro på något bara för att man inte förstår exakt hur det fungerar, och tar några exempel från vardagen. Lika självklart som att ett frö som planteras dör och växer upp till något nytt, lika självklart är det att en kropp som begravts kan få en ny kropp vid uppståndelsen.]
Några exempel
Det du sår får inte liv [skjuter inte upp ur marken och börjar växa]
om det inte först dör.
37Det frö du sår har inte den kropp [sammansättning och yttre utseende] som den senare kommer att få,
det är bara ett naket korn – ett sädeskorn eller något annat frö.
38Gud ger det precis den kropp han har planerat,
och varje frö får sin egen kropp.
39Allt kött är inte av samma slag,
människorna har sina,
boskapen sina,
fåglarna sina
och fiskarna sina.
[Kropparna ser olika ut, människorna har hud, boskapen päls, fåglar fjädrar och fiskar fjäll.]
40Det finns också himmelska kroppar [solen, månen och stjärnorna]
och jordiska kroppar [människor, djur och växter].
De himmelska kropparna har sin glans (ära, skönhet, härlighet)
och de jordiska har en annan sorts glans.
41Solen har sin glans,
månen har en annan glans,
och stjärnorna ännu en glans,
ja, varje stjärna har sin egen glans (de överträffar varandra i skönhet, härlighet).
Det är inte konstigare med uppståndelsen
42Så är det också med de dödas uppståndelse.
Det som blir sått förgängligt [den förgängliga kroppen som begravs blir ”sådd” i jorden]
uppstår oförgängligt (odödlig, fri från förgängelsen).
43Det som blir sått föraktat,
uppstår i härlighet.
Det som blir sått svagt,
uppstår fullt av kraft.
44Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv,
uppstår som en kropp med ande.
Om det finns en kropp med fysiskt liv,
då finns det också en med ande.
45Det står skrivet [1 Mos 2:7]:
”Den första människan, Adam,
blev en varelse med liv.”
Den siste Adam
blev en ande som ger liv.
46Men det andliga livet kom inte först,
utan det fysiska, sedan kom det andliga.
47Den första människan kom från jorden och var jordisk (gjord av stoft),
den andra människan kom från himlen.
48De som är jordiska (av stoft), är lika honom som först var jordisk (gjord av stoft) [de har ett jordiskt sinne].
De som är från himlen, är lika honom [den siste Adam] som är från himlen [de har ett andligt perspektiv på tillvaron].
49På samma sätt som vi har burit den jordiska människans avbild,
ska vi också bära den himmelska människans avbild [bära Jesu avbild – han som kom från himlen].
50Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron):
kött och blod kan inte ärva Guds rike,
och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.
[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov (1 Kor 13:4-7). Värd minst lika stor uppmärksamhet är korsets och uppståndelsens lov, se 1 Kor 1:17-2:2; 15:51-58. Som de övriga lovprisningarna består den av tre delar. Dessa tre handlar alla om segern över döden.]
Uppståndelsens lov (15:51-58)
Vi ska förvandlas
[På samma sätt som korsets lov beskriver hur korset är en Guds vishet och ett mysterium, har även uppståndelsen sina hemligheter, se 1 Kor 2:1. Ordet som används är grekiska mysterion som beskriver något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Paulus mål är att visa och förklara dessa hemligheter, se 1 Kor 4:1. Den första delen ramas in av ordet ”förvandlas”, och förvandlingen kommer att ske snabbt.]
51Se, jag säger er en hemlighet (ett mysterium):
Vi ska inte alla insomna,
men vi ska alla förvandlas,
52i ett nu,
på ett ögonblick,
vid den sista basunens ljud.
För basunen ska ljuda,
och de döda ska uppstå odödliga,
och vi ska förvandlas.
[Vilka är ”vi” i vers 51 och ”oss” i vers 57? Troligt är att Paulus inte bara ser sin generation utan alla troende genom historien.]
Döden är besegrad
[Det andra stycket, vers 53-54b, kretsar kring orden förgängliga/oförgänglighet och dödliga/odödlighet.]
53För detta förgängliga [vår kropp som bryts ner]
måste iklä sig oförgänglighet [gudomlig natur],
och det dödliga
måste iklä sig odödlighet (frihet från död).
54När det som är förgängligt
har iklätt sig det oförgängliga,
och detta som var dödligt
har iklätt sig odödlighet,
då ska det bli som det står skrivet:
”Döden är uppslukad i seger!” [Jes 25:8]
55”Död, var är din seger?
Död [dödsrike], var är din udd (din giftgadd)?”
[Hos 13:14; en del manuskript har Hades istället för död, hebreiska texten har Sheol.]
56Dödens udd [dess gift] är ju synden,
och syndens kraft kommer av (makt är) lagen [eftersom Mose undervisning pekar på och fördömer synden, se Rom 7:7-12.]
57Men Gud vare tack [för hans nåd] som ger oss segern genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus)!
[Det grekiska ordet charis som här översätts med tack har en grundbetydelse av nåd och favör. Ordet för seger (erövring, triumf – gr. nikos) ramar in det sista stycket, vers 54c och 57.]
AVSLUTNING (15:58-16:24)
Uppmaning
58Var alltså stillasittande (säkert positionerade; stadiga, fasta; ”bänkade” – gr. hedraios) och orubbliga (oflyttbara, obevekliga) [i tron på uppståndelsen av de döda], mina älskade syskon (bröder och systrar i tron), alltid överflödande [2 Kor 9:8] i Herrens verk (gärning) [arbeta/agera alltid hängivet för honom], medvetna om att er möda inte är förgäves i Herren.
[Adjektivet hedraios kommer från hedra som är det grekiska ordet för stol, bänk, säte, tron, plats, bas och boning och från hezomai som betyder ”jag sitter”. I versens inledning uppmanar Paulus till att inta en fast position – omöjlig att rubba.]
Currently Selected:
1 Korintierbrevet 15: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
1 Korintierbrevet 15
15
UPPSTÅNDELSEN (kap 15)
Budskapet
1Syskon (bröder och systrar i tron), nu vill jag påminna er om det evangelium (det glada budskapet om frälsningen) som jag predikade för er. Ni tog emot evangeliet och står på den grunden. 2Genom den [tron] blir ni frälsta (trygga, upprättade, bevarade, helade, försörjda, befriade, fria från synd och har evigt liv med Gud efter döden), om ni nu fortfarande håller fast vid det jag predikade för er, annars har er tro varit bortkastad. 3Jag gav er (förmedlade, hjälpte er att förstå) det viktigaste först [trons grunder], det jag själv personligen hade fått ta emot:
Att den Smorde (Messias, Kristus) dog för våra synder,
precis som Skrifterna förutsade. [Jesaja skrev om detta 700 år innan Jesus föddes, se Jes 53:3-6.]
4Att han blev begraven.
[Detta skriver också Jesaja om, se Jes 53:9.]
Att han på den tredje dagen skulle uppstå och lever nu,
precis som Skrifterna förutsade. [David skrev om detta 1 000 år innan Jesus föddes, se Ps 16:10.]
[Vers 3-4 formar en tidig trosbekännelse: Jesus dog för våra synder – blev begraven, uppstod och lever idag!]
5Han uppenbarade sig (blev synlig) för:
Kefas [Petrus, se Luk 24:34],
sedan för de tolv [vid flera tillfällen, se Joh 20:19-20; Joh 20:26; Joh 21].
6Efter det visade han sig för över 500 syskon (bröder och systrar i tron)
vid ett tillfälle, varav de flesta fortfarande lever, men några har somnat in (dött).
7Senare uppenbarade han sig för Jakob [antagligen Jesu halvbror],
sedan alla apostlarna,
8sist av alla uppenbarade han sig för mig [Paulus],
som en för tidigt född.
[Jesus visade sig i ett ljussken när Paulus, då känd som Saulus, var på väg till Damaskus för att fängsla kristna, se Apg 9:3. En för tidigt född överlevde sällan födseln, dvs. var dömd till en säker död, en bild på Paulus oväntade frälsning och kallelse som apostel. När Paulus skriver detta brev har han haft en argumentation med Petrus, se Gal 2:11-14. Här ger han Petrus första platsen och sig själv den sista. Paulus inledde med att skriva om splittringarna där ”en höll sig till Paulus och en annan till Petrus”, se 1 Kor 1:12-13. Här vänder han nu på ordningen och visar hur Petrus och Paulus står tillsammans som vittnen till den uppståndne Jesus.
Det finns även en litterär parallellism med ett antiklimax. Båda sektionerna börjar med en person. Petrus inleder den första, följt av de tolv och sedan 500 personer (vers 5-6). Den andra sektionen börjar med Jakob, följt av apostlarna och sedan väntar man sig ett högt antal på samma sätt som i den första sektionen. I stället för 500 personer där de flesta fortfarande är vid livet, kommer som ett antiklimax Paulus namn, som ett för tidigt fött barn.]
9Jag är den minste (ringaste) av apostlarna (sändebuden, ambassadörerna), ovärdig att kallas apostel eftersom jag har förföljt (jagat, trakasserat) Guds församling (de utkallade).
10Men genom Guds nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse) är jag den jag är, och hans nåd mot mig visade sig inte ha varit förgäves (fruktlös, utan verkan). Jag har arbetat hårdare än de andra [apostlarna], dock inte jag själv, utan Guds nåd (Guds verksamma kraft) som varit med mig. 11Oavsett om det var jag eller de andra apostlarna [oavsett vem som arbetade mest intensivt, och vem ni fick höra evangeliet ifrån], så är det detta vi predikar [att Jesus dog, blev begraven och nu är uppstånden, se vers 3-4], och detta ni har kommit till tro på.
Uppståndelsens lov – Jesus är uppstånden
[I den här sista delen i Paulus brev finns en lovsång till uppståndelsen som en parallell till korsets lov, se 1 Kor 1:17-2:2. Korset och uppståndelsen är två sidor på samma mynt. Huvudtemat i hyllningen till uppståndelsen (gr. egeiro) ramar in stycket, se vers 12 och 20, och i kiasmens centrum, se vers 15. Totalt används ordet sju gånger i vers 12-20.]
12Om nu den Smorde (Messias, Kristus) predikas som uppstånden (gr. egeiro) från de döda,
hur kommer det sig då att några av er säger att det inte finns någon uppståndelse (uppstigande, nytt liv) av de döda?
13Om det inte finns någon uppståndelse av döda,
då har inte heller den Smorde uppstått.
14Om den Smorde inte har uppstått,
då är vår förkunnelse (predikan) meningslös
och er tro meningslös.
15Då skulle vi vara (bli avslöjade som) Guds falska vittnen,
eftersom vi har vittnat om att Gud uppväckte (gr. egeiro) den Smorde (Messias, Kristus),
som han i det fallet inte gjort
om det är sant att de döda inte kan uppstå.
16Om de döda inte uppstår,
då har inte den Smorde uppstått.
17Om inte den Smorde har uppstått
då är er tro utan mening,
och ni är kvar i era synder [kontrollerade av dem och under Guds dom].
18Då har också de som dött i den Smorde (Messias, Kristus) gått förlorade.
19Om vi som lever i den Smorde (Kristus) bara har vårt hopp i detta [jordiska] liv,
och det är allt, då är vi av alla människor de mest ömkansvärda (sorgliga, miserabla, patetiska).
20Men nu är den Smorde (Messias, Kristus) uppstånden (gr. egeiro) från de döda [till evigt liv],
och han blev den förste (en försmak, förstlingen, förstlingsfrukten) av dem som har dött (somnat in i döden).
[Utan uppståndelsen är tron meningslös och vi är kvar i våra synder. Om det inte vore för uppståndelsen skulle Jesus varit som vilken rabbin som helst som försökte förnya Israel, men misslyckades. I så fall skulle Petrus, Jakob, Andreas och Johannes återvänt till sina båtar och levt ett vanligt liv. Uppståndelsen visar att synd och död inte fick det sista ordet.]
Adam och Jesus
21För eftersom det var genom en människa som döden kom [in till världen],
så kom också uppståndelsen från de döda genom en människa.
22Liksom alla dör genom Adam,
på samma sätt ska alla genom den Smorde (Messias, Kristus) få liv (göras levande).
[Alla människor är släkt med Adam och har del i syndafallet. Alla kommer också att uppstå till evigt liv eller evig dom. När Paulus kvinnosyn diskuteras kan det vara värt att notera att Paulus skyller syndafallet på Adam, tvärt emot den vedertagna judiska traditionen att skylla på Eva. Några av de utombibliska skrifter som påverkade judendomen på Paulus tid var Ben Syraks skrifter från 190-talet f.Kr. där det står ”Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö”, se Syr 25:24.]
23Men i tur och ordning [Korint var en koloni som ursprungligen var bebodd av pensionerade romerska soldater, Paulus använder sig av den militära termen för rang]:
den Smorde (Messias, Kristus) är den förste (förstlingsfrukten). [Jesus var den förste som uppstod för att aldrig mer dö igen och fick en ny kropp. Han har den högsta rangen. Detta skedde år 30 e.Kr. på bikkurim, se Mark 16:1.]
Sedan när han kommer [tillbaka],
de som tillhör den Smorde (Messias, Kristus). [Alla kristna genom tiderna som dött, får liv och uppstår och får nya kroppar när Jesus kommer tillbaka.]
24Därefter kommer slutet. [Den sista uppståndelsen är då alla människor uppstår och kommer att ställas inför den vita tronen och var och en får höra sin dom, se Matt 25:46.]
Då överlämnar han kungariket till Gud, sin Fader,
efter att ha avsatt allt annat styre (ärkehärskare, ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren) [antagligen demoner av hög rang],
och varje auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)
och makt (kraft).
25För han [Jesus] måste vara Kung och regera [i tusenårsriket]
tills han lagt alla sina fiender under sina fötter.
26Den sista fienden att utplåna (eliminera, avväpna)
är döden,
27för [det står i Ps 8:7:]
”Han [Fadern] har lagt allt under hans [Jesu] fötter.”
När det står att ”allt” har blivit lagt under honom,
är naturligtvis den som har lagt allt under den Smorde (Messias, Kristus) undantagen.
28När allt har lagts under honom,
ska Sonen själv underordna sig den [Fadern]
som har lagt allt under honom,
för att Gud ska bli allt i alla.
Uppståndelsen
Tre argument
[Paulus ger nu tre argument för att de döda kommer att uppstå:]
29
Argument 1
Vad ska annars de som döper sig för de döda göra?
Om de döda inte alls uppstår,
varför döper de sig då för dem?
[Denna vers är omdebatterad och det finns många tolkningar. En av avarterna är att man kan döpa sig ”ställföreträdande” för redan döda personer, vilket i dag praktiseras av mormoner. Det finns dock ingen annan vers som styrker att man kan döpa sig för någon annan, snarare tvärtom, alla andra verser i Bibeln visar att dopet handlar om ett eget beslut att följa Jesus – man kommer till tro och låter sig döpas. Den mest naturliga tolkningen är att versen syftar på anhöriga till avlidna troende som kommer till tro. Ett exempel kan vara en döende mor som säger till sin son som ännu inte är en kristen: ”vi kommer att ses igen.” När sonen senare kommer till tro och låter sig döpas finns det hopp om att han ska få se sin älskade mor igen. Oavsett vad som syftas på här, nämns detta i förbigående av Paulus i hans argumentation för de dödas verkliga uppståndelse.]
Argument 2
30Varför utsätter vi oss för faror varje stund?
31Syskon (bröder och systrar),
så sant som ni är min stolthet i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre
– jag dör varje dag.
[Styckets centrum.]
Argument 3
32Om jag trott som folk i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos,
vad hade det tjänat till?
[Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från Efesos, hade kallat sina landsmän ”vilddjur” fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se Tit 1:12. Paulus befinner sig i Efesos och där är hans liv i fara, se 2 Kor 1:8. Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar ännu inte har ägt rum, se Apg 19:29-30, eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få ”många motståndare”, se 1 Kor 16:9.]
Om de döda inte uppstår,
låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi.
[Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se Jes 22:13; Pred 8:15. Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se Luk 12:19.]
33Bli inte förledd:
”Dåligt sällskap fördärvar god moral.”
[Kan vara ett citat från den grekiske författaren Menander som levde på 300-talet f.Kr. Det kan också ha varit ett populärt samtida ordspråk.]
34Vakna upp från er berusning (besinna er)! Lev rättfärdigt och sluta synda! Några av er är helt okunniga om Gud. Det säger jag till er skam.
Adam och Jesus
35 [Några bland de troende i Korint trodde inte på att de döda skulle uppstå, se 1 Kor 15:2.]
Men nu undrar någon:
Hur uppstår de döda?
Vilken sorts kropp har de när de kommer?
36Du dåre (du som helt saknar förstånd och inte resonerar logiskt)!
[Paulus kallar det dåraktigt att inte tro på något bara för att man inte förstår exakt hur det fungerar, och tar några exempel från vardagen. Lika självklart som att ett frö som planteras dör och växer upp till något nytt, lika självklart är det att en kropp som begravts kan få en ny kropp vid uppståndelsen.]
Några exempel
Det du sår får inte liv [skjuter inte upp ur marken och börjar växa]
om det inte först dör.
37Det frö du sår har inte den kropp [sammansättning och yttre utseende] som den senare kommer att få,
det är bara ett naket korn – ett sädeskorn eller något annat frö.
38Gud ger det precis den kropp han har planerat,
och varje frö får sin egen kropp.
39Allt kött är inte av samma slag,
människorna har sina,
boskapen sina,
fåglarna sina
och fiskarna sina.
[Kropparna ser olika ut, människorna har hud, boskapen päls, fåglar fjädrar och fiskar fjäll.]
40Det finns också himmelska kroppar [solen, månen och stjärnorna]
och jordiska kroppar [människor, djur och växter].
De himmelska kropparna har sin glans (ära, skönhet, härlighet)
och de jordiska har en annan sorts glans.
41Solen har sin glans,
månen har en annan glans,
och stjärnorna ännu en glans,
ja, varje stjärna har sin egen glans (de överträffar varandra i skönhet, härlighet).
Det är inte konstigare med uppståndelsen
42Så är det också med de dödas uppståndelse.
Det som blir sått förgängligt [den förgängliga kroppen som begravs blir ”sådd” i jorden]
uppstår oförgängligt (odödlig, fri från förgängelsen).
43Det som blir sått föraktat,
uppstår i härlighet.
Det som blir sått svagt,
uppstår fullt av kraft.
44Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv,
uppstår som en kropp med ande.
Om det finns en kropp med fysiskt liv,
då finns det också en med ande.
45Det står skrivet [1 Mos 2:7]:
”Den första människan, Adam,
blev en varelse med liv.”
Den siste Adam
blev en ande som ger liv.
46Men det andliga livet kom inte först,
utan det fysiska, sedan kom det andliga.
47Den första människan kom från jorden och var jordisk (gjord av stoft),
den andra människan kom från himlen.
48De som är jordiska (av stoft), är lika honom som först var jordisk (gjord av stoft) [de har ett jordiskt sinne].
De som är från himlen, är lika honom [den siste Adam] som är från himlen [de har ett andligt perspektiv på tillvaron].
49På samma sätt som vi har burit den jordiska människans avbild,
ska vi också bära den himmelska människans avbild [bära Jesu avbild – han som kom från himlen].
50Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron):
kött och blod kan inte ärva Guds rike,
och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.
[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov (1 Kor 13:4-7). Värd minst lika stor uppmärksamhet är korsets och uppståndelsens lov, se 1 Kor 1:17-2:2; 15:51-58. Som de övriga lovprisningarna består den av tre delar. Dessa tre handlar alla om segern över döden.]
Uppståndelsens lov (15:51-58)
Vi ska förvandlas
[På samma sätt som korsets lov beskriver hur korset är en Guds vishet och ett mysterium, har även uppståndelsen sina hemligheter, se 1 Kor 2:1. Ordet som används är grekiska mysterion som beskriver något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Paulus mål är att visa och förklara dessa hemligheter, se 1 Kor 4:1. Den första delen ramas in av ordet ”förvandlas”, och förvandlingen kommer att ske snabbt.]
51Se, jag säger er en hemlighet (ett mysterium):
Vi ska inte alla insomna,
men vi ska alla förvandlas,
52i ett nu,
på ett ögonblick,
vid den sista basunens ljud.
För basunen ska ljuda,
och de döda ska uppstå odödliga,
och vi ska förvandlas.
[Vilka är ”vi” i vers 51 och ”oss” i vers 57? Troligt är att Paulus inte bara ser sin generation utan alla troende genom historien.]
Döden är besegrad
[Det andra stycket, vers 53-54b, kretsar kring orden förgängliga/oförgänglighet och dödliga/odödlighet.]
53För detta förgängliga [vår kropp som bryts ner]
måste iklä sig oförgänglighet [gudomlig natur],
och det dödliga
måste iklä sig odödlighet (frihet från död).
54När det som är förgängligt
har iklätt sig det oförgängliga,
och detta som var dödligt
har iklätt sig odödlighet,
då ska det bli som det står skrivet:
”Döden är uppslukad i seger!” [Jes 25:8]
55”Död, var är din seger?
Död [dödsrike], var är din udd (din giftgadd)?”
[Hos 13:14; en del manuskript har Hades istället för död, hebreiska texten har Sheol.]
56Dödens udd [dess gift] är ju synden,
och syndens kraft kommer av (makt är) lagen [eftersom Mose undervisning pekar på och fördömer synden, se Rom 7:7-12.]
57Men Gud vare tack [för hans nåd] som ger oss segern genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus)!
[Det grekiska ordet charis som här översätts med tack har en grundbetydelse av nåd och favör. Ordet för seger (erövring, triumf – gr. nikos) ramar in det sista stycket, vers 54c och 57.]
AVSLUTNING (15:58-16:24)
Uppmaning
58Var alltså stillasittande (säkert positionerade; stadiga, fasta; ”bänkade” – gr. hedraios) och orubbliga (oflyttbara, obevekliga) [i tron på uppståndelsen av de döda], mina älskade syskon (bröder och systrar i tron), alltid överflödande [2 Kor 9:8] i Herrens verk (gärning) [arbeta/agera alltid hängivet för honom], medvetna om att er möda inte är förgäves i Herren.
[Adjektivet hedraios kommer från hedra som är det grekiska ordet för stol, bänk, säte, tron, plats, bas och boning och från hezomai som betyder ”jag sitter”. I versens inledning uppmanar Paulus till att inta en fast position – omöjlig att rubba.]
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln