2 Petrusbrevet 2
2
Falska profeter
Hur en falsk lära smyger sig in
[Det har alltid funnits falska läror och lärare, se 5 Mos 13:1-5; 18:14-22; Jer 28. Petrus använder orden profet och lärare synonymt. Att profetera har visserligen en aspekt av att förutsäga framtida händelser, men huvudbetydelsen i biblisk bemärkelse är att säga sig tala inspirerat av Gud och att vara en lärare.]
1Men det fanns också falska profeter bland folket [under profeternas tid, se 1 Pet 1:19-21], liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare. De kommer att i hemlighet föra in (introducera) irrläror. De kommer att förneka den Härskare (gr. despotes) som har friköpt dem och dra plötsligt fördärv över sig. 2Många ska följa dem i deras sexuella lössläppthet, och för deras skull kommer sanningens väg att bli hånad. [Jesus är sanningen och vägen, se Joh 14:6. De första kristna tillhörde ”Vägen”, se Apg 9:2; 19:9. Se även Apg 16:17; 18:25-26.] 3I sin girighet kommer de [dessa falska lärare] att utnyttja er med hjälp av falska argument. Men domen över dem är verksam sedan länge, och deras undergång sover inte.
Guds dom
4För Gud skonade inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i den lägsta avgrunden (gr. tartaros). Han överlämnade dem till mörkrets kedjor för att förvaras där till domen.
[Detta är enda gången ordet tartaros används i NT. Tartaros var inom den grekiska mytologin ett lägre skikt i dödsriket (Hades). Hit fördes de värsta syndarna och de straffades dag och natt. Petrus lånar detta ord för att beskriva en temporär plats för fallna änglar fram till den slutgiltiga domen, se Upp 20:10-14. Eftersom sammanhanget är Noa, se vers 5, kan dessa änglar syfta på de änglar som gjorde uppror och syndade mot Guds bud genom att ha sexuella relationer med kvinnor, se 1 Mos 6:1-4.]
5Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra [Noas hustru, deras tre söner och sönernas hustrur] när han lät floden drabba de gudlösas värld. [1 Mos 6-9] 6Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. [1 Mos 19; Jud 1:7] 7Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. 8Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. 9Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag.
Deras karaktär
10Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar [Herrens] auktoritet [gr. kyriotes i singular, se även Jud 1:8]. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att håna höga makter, 11medan änglar som står högre i makt och styrka inte uttalar några hånfulla domar mot dem inför Herren. 12Dessa som hånar vad de inte känner till är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fångas och dödas.
De är fördärvade och hamnar därför i fördärvet, 13där de får lönen för sin orättfärdighet. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen, de är smutsfläckar och skamfläckar där de i sina lustar frossar och festar tillsammans med er.
14De har ögon fulla av otrohet och kan inte få nog av synd. De lockar till sig ostadiga själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn.
De har lämnat vägen
15De har lämnat den raka vägen och gått vilse, de följer samma väg som Bileam, Beors (Bosors) son, som älskade orättfärdighetens lön. 16Men han blev tillrättavisad för sitt brott när en stum åsna talade med människoröst och hejdade profetens vanvett.
[I slutet på israeliternas ökenvandring försökte Moabs kung Balak övertala profeten Bileam att förbanna israeliterna, se 4 Mos 22-24. Bileams far hette Beor, se 4 Mos 22:5. Vissa manuskript har dock ”Bosors son” här, ett namn som betyder ”köttets son”. Det kan vara så att Petrus gör en medveten omskrivning för att illustrera hur Bileam vandrade efter köttet och inte anden.]
17Dessa [falska lärare] är
källor utan vatten
och moln [med efterlängtat vatten] jagade av stormvinden.
Det djupa mörkret väntar dem.
[I ett torrt klimat är dricksvatten och livgivande regn nödvändiga. Dessa bilder beskriver hur lärarna ger löften som de inte kan hålla. De är usla brunnar, se Jer 2:13.]
18De talar stora och tomma ord och lockar med lössläppthet och köttsliga begär till sig [nyomvända] människor som nyss har kommit undan dem som lever i villfarelse. 19De lovar dem frihet [utan några moraliska betänkligheter] men är själva slavar under fördärvet, för det man besegras av är man slav under. [De falska lärarnas livsstil talar emot vad de säger.] 20Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början. 21Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem. 22Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket:
”Hunden vänder åter till sin egen spya” [Ords 26:11],
och
”Ett svin som tvättat sig vältrar sig igen i smutsen.”
[Ett utombibliskt citat, troligtvis från Ahikars ordspråk. Svin och hundar var orena djur, se Matt 7:6.]
Currently Selected:
2 Petrusbrevet 2: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
2 Petrusbrevet 2
2
Falska profeter
Hur en falsk lära smyger sig in
[Det har alltid funnits falska läror och lärare, se 5 Mos 13:1-5; 18:14-22; Jer 28. Petrus använder orden profet och lärare synonymt. Att profetera har visserligen en aspekt av att förutsäga framtida händelser, men huvudbetydelsen i biblisk bemärkelse är att säga sig tala inspirerat av Gud och att vara en lärare.]
1Men det fanns också falska profeter bland folket [under profeternas tid, se 1 Pet 1:19-21], liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare. De kommer att i hemlighet föra in (introducera) irrläror. De kommer att förneka den Härskare (gr. despotes) som har friköpt dem och dra plötsligt fördärv över sig. 2Många ska följa dem i deras sexuella lössläppthet, och för deras skull kommer sanningens väg att bli hånad. [Jesus är sanningen och vägen, se Joh 14:6. De första kristna tillhörde ”Vägen”, se Apg 9:2; 19:9. Se även Apg 16:17; 18:25-26.] 3I sin girighet kommer de [dessa falska lärare] att utnyttja er med hjälp av falska argument. Men domen över dem är verksam sedan länge, och deras undergång sover inte.
Guds dom
4För Gud skonade inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i den lägsta avgrunden (gr. tartaros). Han överlämnade dem till mörkrets kedjor för att förvaras där till domen.
[Detta är enda gången ordet tartaros används i NT. Tartaros var inom den grekiska mytologin ett lägre skikt i dödsriket (Hades). Hit fördes de värsta syndarna och de straffades dag och natt. Petrus lånar detta ord för att beskriva en temporär plats för fallna änglar fram till den slutgiltiga domen, se Upp 20:10-14. Eftersom sammanhanget är Noa, se vers 5, kan dessa änglar syfta på de änglar som gjorde uppror och syndade mot Guds bud genom att ha sexuella relationer med kvinnor, se 1 Mos 6:1-4.]
5Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra [Noas hustru, deras tre söner och sönernas hustrur] när han lät floden drabba de gudlösas värld. [1 Mos 6-9] 6Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. [1 Mos 19; Jud 1:7] 7Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. 8Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. 9Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag.
Deras karaktär
10Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar [Herrens] auktoritet [gr. kyriotes i singular, se även Jud 1:8]. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att håna höga makter, 11medan änglar som står högre i makt och styrka inte uttalar några hånfulla domar mot dem inför Herren. 12Dessa som hånar vad de inte känner till är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fångas och dödas.
De är fördärvade och hamnar därför i fördärvet, 13där de får lönen för sin orättfärdighet. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen, de är smutsfläckar och skamfläckar där de i sina lustar frossar och festar tillsammans med er.
14De har ögon fulla av otrohet och kan inte få nog av synd. De lockar till sig ostadiga själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn.
De har lämnat vägen
15De har lämnat den raka vägen och gått vilse, de följer samma väg som Bileam, Beors (Bosors) son, som älskade orättfärdighetens lön. 16Men han blev tillrättavisad för sitt brott när en stum åsna talade med människoröst och hejdade profetens vanvett.
[I slutet på israeliternas ökenvandring försökte Moabs kung Balak övertala profeten Bileam att förbanna israeliterna, se 4 Mos 22-24. Bileams far hette Beor, se 4 Mos 22:5. Vissa manuskript har dock ”Bosors son” här, ett namn som betyder ”köttets son”. Det kan vara så att Petrus gör en medveten omskrivning för att illustrera hur Bileam vandrade efter köttet och inte anden.]
17Dessa [falska lärare] är
källor utan vatten
och moln [med efterlängtat vatten] jagade av stormvinden.
Det djupa mörkret väntar dem.
[I ett torrt klimat är dricksvatten och livgivande regn nödvändiga. Dessa bilder beskriver hur lärarna ger löften som de inte kan hålla. De är usla brunnar, se Jer 2:13.]
18De talar stora och tomma ord och lockar med lössläppthet och köttsliga begär till sig [nyomvända] människor som nyss har kommit undan dem som lever i villfarelse. 19De lovar dem frihet [utan några moraliska betänkligheter] men är själva slavar under fördärvet, för det man besegras av är man slav under. [De falska lärarnas livsstil talar emot vad de säger.] 20Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början. 21Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem. 22Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket:
”Hunden vänder åter till sin egen spya” [Ords 26:11],
och
”Ett svin som tvättat sig vältrar sig igen i smutsen.”
[Ett utombibliskt citat, troligtvis från Ahikars ordspråk. Svin och hundar var orena djur, se Matt 7:6.]
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln