Johannes 5

JESUS OCH HÖGTIDERNA (kap 5-11)

[Föregående kapitel avslutade händelserna som inramades av det första och andra tecknet i staden Kana, se Joh 2:1-4:54. Nu inleds en ny sektion i Johannesevangeliet där de judiska högtiderna har en central roll. Den börjar med en icke namngiven högtid i kapitel 5, fortsätter med en påskhögtid i kapitel 6, följt av lövhyddohögtiden i kapitel 7-10, tempelinvigningsfesten i mitten på kapitel 10 och avslutas med att nästa påsk är nära i Joh 11:55.]

1Därefter inföll en av judarnas högtider och Jesus gick upp till Jerusalem.

[Varför namnger inte Johannes den första högtiden? I 3 Mos 23 där alla högtiderna räknas upp börjar allt med sabbaten som ska hållas varje vecka. Händelserna i kapitel 5 sker på en sabbat, se Joh 5:9. Man kan säga att sabbaten är den första högtiden, och ger en naturlig inledning på denna sektion med högtider.

Anledningen till att bibelforskare försöker identifiera högtiden, är att det hjälper till att bestämma längden på Jesu publika tjänst. Johannes anger tre olika påskhögtider, se Joh 2:13; 6:4; 12:1. Det gör att Jesu tjänst måste varit minst två år från påsk till påsk. Är den onämnda högtiden också en påsk, blir Jesu tjänst minst tre år. Eftersom det kan bli ganska kallt i Jerusalem under vinterhalvåret, pekar det på att händelserna i dammen sker under den varmare delen av året. De vanligaste förslagen är någon av högtiderna på våren, påsk eller pingst. Andra förslag är purim som infaller i mars, en månad före påsken.]

Den lame mannen vid Betesda botas – det tredje tecknet

2Nu finns det i Jerusalem vid Fårporten en damm som på hebreiska kallas Betesda som har fem pelargångar [täckta med tak].

[Fårporten och dammen låg norr om tempelområdet. Betesda betyder ”nådens hus” eller ”strömmens hus”. Att Johannes använder verbformen ”nu finns det” betyder att dammen fortfarande fanns kvar när hans evangelium skrevs. Fårporten omnämns redan av Nehemja och dammen av Jesaja, se Neh 3:1-2; 12:39; Jes 7:3. Fram till 1900-talet har detaljen att dammen hade ”fem pelargångar” förbryllat. Normalt sett har en damm fyra sidor och fyra pelargångar med tak. Arkeologiska utgrävningar 1915 och 1958 har visat att dammen var närmare 20 meter djup, 50 meter bred och 150 meter lång, indelad i en nordlig och en sydlig del. Dammen var alltså en dubbelpool med fyra pelargångar längs med sidorna och en i mitten – totalt fem pelargångar. Att antalet omnämns av Johannes är en detalj som visar på Bibelns exakthet.]

3I dessa låg alltid många sjuka (svaga, kraftlösa) människor: blinda, halta, paralyserade (lama, förtvinade, med muskelsjukdomar).

5En man var där som hade varit sjuk (svag, kraftlös) i 38 år. [Lika länge som israeliterna vandrat i öknen från Kadesh-Barnea till bäcken Zered, se 2 Mos 2:14. Det hade varit en livslång ökenvandring för denne sjuke man.] 6När Jesus såg honom ligga där och visste att han varit sjuk så länge, frågade Jesus honom: ”Vill du bli frisk (helad)?”

7Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet rör sig. [Enligt folktron kunde då ett helande ske för den som först kom ner i vattnet.] När jag själv försöker ta mig ner, kommer någon annan före mig.”

8Jesus sa till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå.” 9På en gång blev mannen helad (återfick sin styrka) och tog sin bädd och gick.

Det var sabbat den dagen, 10därför sa de judiska ledarna gång på gång till mannen som blivit fullständigt helad: ”Det är sabbat, det är emot lagen att bära din bädd.”

11Han svarade: Den som helade mig sa: ”Ta din bädd och gå.”

12Då frågade de honom: ”Vem är den mannen som sa till dig, ta upp din bädd och gå?” 13Men han som blivit helad visste inte vem det var, för Jesus hade försvunnit in i [obemärkt gått vidare bland] folkmassan som fanns på platsen.

14Senare, när Jesus fann honom i templet [tempelområdet] sa han till honom: ”Se, du är helad (hel, frisk). Sluta synda så att inte något värre händer dig.”

15Mannen gick då bort och rapporterade för judarna att det var Jesus som hade helat honom.

Jesu svar till de judiska ledarna

[Jesus hade för vana att hela människor från sjukdomar, oavsett vilken veckodag det var. Nu senast helade han en sjuk man vid Betesdadammen, se Joh 5:2-15. Enligt fariséernas strikta egna tillägg till Mose budord var det förbjudet att göra detta på en sabbat eftersom man ansåg att det var ”arbete”.]

16Eftersom han hade gjort dessa saker på en sabbat började judarna att förfölja (besvära, jaga) Jesus och planerade att döda honom.

17Men Jesus svarade dem: ”Min Fader verkar (arbetar) ännu i denna stund, därför verkar (arbetar) också jag.”

18Detta svar gjorde de judiska ledarna ännu mer beslutna att döda Jesus, eftersom han inte bara gång på gång upphävde sabbaten, utan också kallade Gud sin Fader, vilket jämställde honom själv med Gud. 19Då svarade Jesus dem:

”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Sonen kan inte göra något själv (av egen vilja), utan bara vad han ser Fadern göra. Vad än Fadern väljer att göra, det gör Sonen också. 20Fadern älskar Sonen och visar allt vad han själv gör, och större gärningar [än helandet av mannen vid Betesdadammen som varit sjuk i 38 år] ska Fadern låta Sonen få se, så att ni blir fulla av förundran (beundran). 21På samma sätt som Fadern uppväcker de döda och ger liv, så ger Sonen liv till vem han vill. 22Fadern dömer inte någon [han utövar inte den rätten], i stället har han överlåtit hela domen till Sonen. 23Detta för att alla [hela skapelsen] ska ära (hedra, visa vördnad för) Sonen, på samma sätt som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.

24Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se 1 Joh 3:14]. 25Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv). 26För liksom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen liv i sig själv, 27och gett honom auktoritet att utföra domen, eftersom han är Människosonen. [Jesus var sann människa.]

28Förundras (förvånas) inte över detta, för den tid kommer när alla som är i gravarna ska höra hans röst 29och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning). 30Jag kan inte göra någonting av mig själv. Efter det jag hör, dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans som har sänt mig.

31 [Johannes Döparens vittnesbörd:]

Om jag [ensam] vittnar om mig själv [min sanna identitet som Messias] är mitt vittnesbörd inte giltigt. [5 Mos 19:15] 32Det finns en annan som vittnar om mig och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (äkta). 33Ni har beordrat människor [med frågor] till Johannes [Döparen] och han har vittnat för (om) sanningen. 34Men jag strävar inte efter människors vittnesbörd, jag nämner dessa bara för att ni ska bli frälsta (räddade). 35Johannes var den brinnande och skinande lampan, och för en tid var ni villiga att glädja er i hans ljus.

36 [Gärningarna vittnar:]

Men jag har fått ett större (starkare, bättre) vittnesbörd än Johannes, för de gärningar som Fadern har gett till mig att slutföra, de som jag nu gör, är ett vittnesbörd (bevis) om att Fadern har sänt mig.

37 [Fadern vittnar:]

Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Ingen av er har någonsin hört hans röst eller sett hans gestalt (form, ansikte, hur han ser ut). 38Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.

39 [Skrifterna vittnar:]

Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är [faktiskt] de som vittnar (berättar sanningen) om mig, 40men ändå vill ni inte komma till mig så ni kan få liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet].

41Jag tar inte emot ära från människor (söker inte mänsklig berömmelse), 42men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er. 43Jag har kommit i min Faders namn, och ni har inte tagit emot mig, men om någon annan kommer i sitt eget namn, så tar ni emot honom. 44Hur kan ni tro (lita på, luta er emot) [på Gud], när ni ständigt tar emot ära från varandra i stället för att söka (vilja ha) den ära som kommer från den ende Guden?

45Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till). 46För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. 47Men ni tror inte på vad han skrev, hur ska ni då kunna tro mina ord?” [Gr. rhema, specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]

Currently Selected:

Johannes 5: SKB

Highlight

Copy