4 Moseboken 35
35
Leviternas städer
1Och Herren (Jahveh) talade till Mose på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko och sa: 2”Befall Israels söner att de ger till leviterna av arvet av deras besatta städer att bo i, och det öppna landet runtomkring städerna ska ni ge till leviterna. 3Och städerna ska de ha att bo i och den öppna marken ska vara för deras boskap och till deras försörjning och för alla deras djur.
4Och den öppna marken runtomkring städerna som ni ska ge till leviterna ska vara från stadsmuren och utåt 1 000 alnar [525 meter] runtomkring. 5Och ni ska mäta utanför staden
på den östra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
och på den södra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
och på den västra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
och på den norra sidan 2 000 alnar [1 050 meter],
staden ska vara i mitten. Detta ska vara för dem den öppna marken runtomkring städerna.”
Fristäder
6 [Herren talade vidare:] ”Och städerna som ni ska ge till leviterna, ska vara de sex fristäderna som en mandråpare kan fly till, och vid sidan av dem ska ni ge dem 42 städer. 7Alla städer som ni ger leviterna ska vara 48 städer, de ska ni ge med den öppna marken runtomkring dem. 8Av de städer som ni ger av Israels söners egendom ska ni ta fler från de större [stammarna] och färre från de mindre. Var och en [varje stam] ska ge städer åt leviterna i förhållande till mängden land de fått som sin egendom.”
9Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 10Tala till Israels söner och säg till dem: ”När ni går över Jordan in i Kanaans land, 11då ska ni utse de städer som ska vara fristäder för er, så att mandråpare som dödar en annan man oavsiktligt (av misstag) kan fly ditin. 12Och städerna ska vara en tillflykt för er från hämnden, så att mandråparen inte dör till dess han ställs framför församlingen för att dömas. 13Och av städerna som ni ska ge ska det vara sex fristäder. 14Tre städer ska ni ge på andra sidan Jordan och tre städer ska ni ge i Kanaans land. De ska vara fristäder. 15För Israels söner och för främlingen och bosättaren ibland er ska dessa sex städer vara fristäder, så att alla som dödar någon annan person av misstag kan fly dit.
Överlagt mord
16Men om han slår honom med ett järnföremål så att han dör,
då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
17Och om han slår honom med en sten i sin hand och han dör,
då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
18Om han slår honom med ett träredskap i sin hand, som en människa kan dö av och han dör,
då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
19Blodshämnaren ska själv döda mördaren, när han möter honom ska han döda honom. 20Och om han stöter till honom av hat, eller kastar något på honom när han ligger i bakhåll, så att han dör, 21eller slår honom i fiendskap med sin hand så att han dör, då ska han som slog honom dödas, han är en mördare, och blodshämnaren ska döda mördaren, när han möter honom.
Vållande till annans död
22Men om han stöter till honom plötsligt,
utan fiendskap,
eller kastar mot honom något
utan att ligga i bakhåll,
23eller med en sten som en människa kan dö av,
utan att se honom och kastar den på honom så att han dör,
och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom, 24då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren enligt dessa påbud (bindande juridiska beslut), 25och församlingen ska fria mandråparen från blodshämnarens hand, och församlingen ska upprätta honom i fristaden till vilken han har flytt, och han ska bo därinne till dess översteprästen som var smord med helig olja är död.
26Men om mandråparen vid något tillfälle går utanför fristadens gräns, till vilken han flytt, 27och blodshämnaren finner honom utanför gränsen till hans fristad, och blodshämnaren dräper mandråparen, ska ingen blodskuld gälla för honom, 28eftersom han måste förbli i sin fristad till dess översteprästen har dött, men efter översteprästens död kan mandråparen återvända till landet för sin besittning.
29Och detta ska för er vara förordningar (ordagrant: saker inristat) och påbud (bindande juridiska beslut), genom alla generationer på alla era boplatser.
30Alla som dödar en själ (person), den mördaren ska dödas inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han dör.
31Ni ska inte ta någon lösen för en mördares liv, han är skyldig till döden, och ska bli dödad.
32Och ni ska inte ta någon lösen för den som lämnat sin fristad för att bo i sitt land igen förrän prästen har dött.
33Och ni ska inte orena landet som ni är i, för blod orenar landet, och ingen försoning kan göras för landet för det blod som spillts där, utom genom blodet av den som spillde det. 34Och ni ska inte orena landet som ni ärvt, i vars mitt jag bor, för jag (Herren) bor mitt bland Israels söner.
Currently Selected:
4 Moseboken 35: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
4 Moseboken 35
35
Leviternas städer
1Och Herren (Jahveh) talade till Mose på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko och sa: 2”Befall Israels söner att de ger till leviterna av arvet av deras besatta städer att bo i, och det öppna landet runtomkring städerna ska ni ge till leviterna. 3Och städerna ska de ha att bo i och den öppna marken ska vara för deras boskap och till deras försörjning och för alla deras djur.
4Och den öppna marken runtomkring städerna som ni ska ge till leviterna ska vara från stadsmuren och utåt 1 000 alnar [525 meter] runtomkring. 5Och ni ska mäta utanför staden
på den östra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
och på den södra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
och på den västra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
och på den norra sidan 2 000 alnar [1 050 meter],
staden ska vara i mitten. Detta ska vara för dem den öppna marken runtomkring städerna.”
Fristäder
6 [Herren talade vidare:] ”Och städerna som ni ska ge till leviterna, ska vara de sex fristäderna som en mandråpare kan fly till, och vid sidan av dem ska ni ge dem 42 städer. 7Alla städer som ni ger leviterna ska vara 48 städer, de ska ni ge med den öppna marken runtomkring dem. 8Av de städer som ni ger av Israels söners egendom ska ni ta fler från de större [stammarna] och färre från de mindre. Var och en [varje stam] ska ge städer åt leviterna i förhållande till mängden land de fått som sin egendom.”
9Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 10Tala till Israels söner och säg till dem: ”När ni går över Jordan in i Kanaans land, 11då ska ni utse de städer som ska vara fristäder för er, så att mandråpare som dödar en annan man oavsiktligt (av misstag) kan fly ditin. 12Och städerna ska vara en tillflykt för er från hämnden, så att mandråparen inte dör till dess han ställs framför församlingen för att dömas. 13Och av städerna som ni ska ge ska det vara sex fristäder. 14Tre städer ska ni ge på andra sidan Jordan och tre städer ska ni ge i Kanaans land. De ska vara fristäder. 15För Israels söner och för främlingen och bosättaren ibland er ska dessa sex städer vara fristäder, så att alla som dödar någon annan person av misstag kan fly dit.
Överlagt mord
16Men om han slår honom med ett järnföremål så att han dör,
då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
17Och om han slår honom med en sten i sin hand och han dör,
då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
18Om han slår honom med ett träredskap i sin hand, som en människa kan dö av och han dör,
då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
19Blodshämnaren ska själv döda mördaren, när han möter honom ska han döda honom. 20Och om han stöter till honom av hat, eller kastar något på honom när han ligger i bakhåll, så att han dör, 21eller slår honom i fiendskap med sin hand så att han dör, då ska han som slog honom dödas, han är en mördare, och blodshämnaren ska döda mördaren, när han möter honom.
Vållande till annans död
22Men om han stöter till honom plötsligt,
utan fiendskap,
eller kastar mot honom något
utan att ligga i bakhåll,
23eller med en sten som en människa kan dö av,
utan att se honom och kastar den på honom så att han dör,
och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom, 24då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren enligt dessa påbud (bindande juridiska beslut), 25och församlingen ska fria mandråparen från blodshämnarens hand, och församlingen ska upprätta honom i fristaden till vilken han har flytt, och han ska bo därinne till dess översteprästen som var smord med helig olja är död.
26Men om mandråparen vid något tillfälle går utanför fristadens gräns, till vilken han flytt, 27och blodshämnaren finner honom utanför gränsen till hans fristad, och blodshämnaren dräper mandråparen, ska ingen blodskuld gälla för honom, 28eftersom han måste förbli i sin fristad till dess översteprästen har dött, men efter översteprästens död kan mandråparen återvända till landet för sin besittning.
29Och detta ska för er vara förordningar (ordagrant: saker inristat) och påbud (bindande juridiska beslut), genom alla generationer på alla era boplatser.
30Alla som dödar en själ (person), den mördaren ska dödas inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han dör.
31Ni ska inte ta någon lösen för en mördares liv, han är skyldig till döden, och ska bli dödad.
32Och ni ska inte ta någon lösen för den som lämnat sin fristad för att bo i sitt land igen förrän prästen har dött.
33Och ni ska inte orena landet som ni är i, för blod orenar landet, och ingen försoning kan göras för landet för det blod som spillts där, utom genom blodet av den som spillde det. 34Och ni ska inte orena landet som ni ärvt, i vars mitt jag bor, för jag (Herren) bor mitt bland Israels söner.
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln