Psaltaren 104
104
Psalm 104 – Gud är stor
[Detta är en tvillingpsalm till Psalm 103. Båda börjar och slutar med samma strof. Om den föregående psalmen prisade Gud för hans nåd, är fokus i denna psalm Guds storhet.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1a
2. Gud och himlarna, vers 1b-4
3. Gud och vattnen, vers 5-9
4. Guds ordning i skapelsen, vers 10-23
5. Guds mångfald i skapelsen, vers 24-30
6. Herrens ära, vers 31-35b
7. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 35c-d]
1Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh)
min själ (hela min varelse).
Gud och himlarna
Herre, min Gud, du är väldig och stor,
du är klädd i majestät och härlighet.
2Du sveper dig i ljus som en klädnad,
du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält [här antyds ett expanderade universum, se även Ps 18:10],
3och har lagt (konstruerat, timrat) balkarna till dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen).
Du gör molnen till din vagn,
och drar fram på vindens vingar.
4Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.
[Kan även översättas: ”Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor.”]
Gud och vattnen
5Du grundade jorden på dess fästen,
så att den aldrig kommer att vackla.
6Du täckte den med djupet som en klädnad,
vattnet stod högt över bergen.
7På ditt kommando flydde de,
för din dundrande röst skyndade de bort.
8De gick över bergen,
de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
9Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden. [1 Mos 9:11]
Guds ordning i skapelsen
10Du förvandlar källor till flöden,
och låter dem forsa fram mellan bergen.
11De vattnar (ger vatten att dricka) till alla markens djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12Vid dem har himlens fåglar sina bon,
de sjunger från grenarna.
13Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av din frukt.
14Du låter gräs växa för boskapen,
och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.
Du gör så att marken producerar bröd (mat),
15och vin som gör människan glad,
som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [Ps 23:5; 45:7],
och bröd som styrker människans hjärta.
16Herrens (Jahvehs) träd har sin mättnad (tillfredsställelse, all näring som de behöver med råge),
Libanons cedrar som han har planterat.
17Där bygger fåglarna sina bon,
storken har sitt hem i furorna.
18De höga bergen är [ett hem] för stengetterna [Job 39:4-7],
klipporna är en tillflyktsort för klippgrävlingarna [klipphyraxen, se 3 Mos 11:5].
19Månen visar de bestämda tiderna [1 Mos 1:14-15],
solen vet när den ska gå ner.
20Du har gjort mörkret och det är natt,
när alla skogens djur kommer fram.
21De unga lejonen ryter efter byte,
och söker sin mat från Gud (El).
22Solen går upp och de gömmer sig,
de lägger sig i sina lyor.
23Människan kommer ut till sina sysslor
och arbetar till kvällen.
Guds mångfald i skapelsen
24Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre (Jahveh),
i vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av det du har skapat.
25Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt),
däri finns oräkneliga ting som glider omkring,
levande varelser både små och stora.
26Där går skeppen, där är Leviatan
som du har format till att leka där.
[Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; Job 40:20.]
27Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig,
att du ger dem mat i rätt tid.
28Du ger dem mat och de tar emot,
du öppnar din hand och de äter sig mätta.
29Du döljer ditt ansikte
och de blir skräckslagna.
När du tar bort deras ande,
dör de och återgår till jorden (stoft).
30När du sänder ut din livgivande ande
då skapas de och du förnyar jordens yta.
Herrens ära
31Låt Herrens (Jahvehs) ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
låt Herren (Jahveh) glädja sig över allt han gjort.
32Han som ser på jorden och den darrar [det blir jordbävningar],
han rör vid bergen och de ryker [det sker vulkanutbrott].
33Jag ska sjunga till Herren (Jahveh) så länge jag lever,
jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.
34Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom,
jag ska glädja mig i Herren (Jahveh).
35Låt syndaren försvinna från jorden
och låt inte de onda finnas mer.
Avslutande lovprisning
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
min själ (hela min varelse).
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Currently Selected:
Psaltaren 104: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
Psaltaren 104
104
Psalm 104 – Gud är stor
[Detta är en tvillingpsalm till Psalm 103. Båda börjar och slutar med samma strof. Om den föregående psalmen prisade Gud för hans nåd, är fokus i denna psalm Guds storhet.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1a
2. Gud och himlarna, vers 1b-4
3. Gud och vattnen, vers 5-9
4. Guds ordning i skapelsen, vers 10-23
5. Guds mångfald i skapelsen, vers 24-30
6. Herrens ära, vers 31-35b
7. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 35c-d]
1Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh)
min själ (hela min varelse).
Gud och himlarna
Herre, min Gud, du är väldig och stor,
du är klädd i majestät och härlighet.
2Du sveper dig i ljus som en klädnad,
du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält [här antyds ett expanderade universum, se även Ps 18:10],
3och har lagt (konstruerat, timrat) balkarna till dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen).
Du gör molnen till din vagn,
och drar fram på vindens vingar.
4Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.
[Kan även översättas: ”Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor.”]
Gud och vattnen
5Du grundade jorden på dess fästen,
så att den aldrig kommer att vackla.
6Du täckte den med djupet som en klädnad,
vattnet stod högt över bergen.
7På ditt kommando flydde de,
för din dundrande röst skyndade de bort.
8De gick över bergen,
de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
9Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden. [1 Mos 9:11]
Guds ordning i skapelsen
10Du förvandlar källor till flöden,
och låter dem forsa fram mellan bergen.
11De vattnar (ger vatten att dricka) till alla markens djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12Vid dem har himlens fåglar sina bon,
de sjunger från grenarna.
13Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av din frukt.
14Du låter gräs växa för boskapen,
och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.
Du gör så att marken producerar bröd (mat),
15och vin som gör människan glad,
som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [Ps 23:5; 45:7],
och bröd som styrker människans hjärta.
16Herrens (Jahvehs) träd har sin mättnad (tillfredsställelse, all näring som de behöver med råge),
Libanons cedrar som han har planterat.
17Där bygger fåglarna sina bon,
storken har sitt hem i furorna.
18De höga bergen är [ett hem] för stengetterna [Job 39:4-7],
klipporna är en tillflyktsort för klippgrävlingarna [klipphyraxen, se 3 Mos 11:5].
19Månen visar de bestämda tiderna [1 Mos 1:14-15],
solen vet när den ska gå ner.
20Du har gjort mörkret och det är natt,
när alla skogens djur kommer fram.
21De unga lejonen ryter efter byte,
och söker sin mat från Gud (El).
22Solen går upp och de gömmer sig,
de lägger sig i sina lyor.
23Människan kommer ut till sina sysslor
och arbetar till kvällen.
Guds mångfald i skapelsen
24Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre (Jahveh),
i vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av det du har skapat.
25Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt),
däri finns oräkneliga ting som glider omkring,
levande varelser både små och stora.
26Där går skeppen, där är Leviatan
som du har format till att leka där.
[Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; Job 40:20.]
27Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig,
att du ger dem mat i rätt tid.
28Du ger dem mat och de tar emot,
du öppnar din hand och de äter sig mätta.
29Du döljer ditt ansikte
och de blir skräckslagna.
När du tar bort deras ande,
dör de och återgår till jorden (stoft).
30När du sänder ut din livgivande ande
då skapas de och du förnyar jordens yta.
Herrens ära
31Låt Herrens (Jahvehs) ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
låt Herren (Jahveh) glädja sig över allt han gjort.
32Han som ser på jorden och den darrar [det blir jordbävningar],
han rör vid bergen och de ryker [det sker vulkanutbrott].
33Jag ska sjunga till Herren (Jahveh) så länge jag lever,
jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.
34Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom,
jag ska glädja mig i Herren (Jahveh).
35Låt syndaren försvinna från jorden
och låt inte de onda finnas mer.
Avslutande lovprisning
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
min själ (hela min varelse).
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln