Psaltaren 29
29
Psalm 29 – Ära Gud
[Psalmen är väl strukturerad med både kiasmer och upprepningar. Psalmen börjar med tre ”ge åt” (vers 1-2) och fortsätter sedan med sju ”Herrens röst” (vers 3-9). Dessa sju förekomster av Herrens röst formar huvudstycket som ramas in av ordet ”ära”. I vers 3 nämns ”Ärans Gud” och i vers 9 ropar alla ”ära”. Ordet ära finns även i vers 1 och 2 och är psalmens huvudtema! Det finns även en anspelning på åska som dundrar och ekar, se vers 3. På liknande sätt ekar Guds röst sju gånger i psalmen. Ordet styrka ramar också in psalmen, se vers 1 och 11. Guds personliga namn Jahveh (översatt Herren) nämns arton gånger. Gud erkänns för sin styrka, och han ger den till sitt folk. Något som också utmärker psalmen är att den inledningsvis inte riktar sig till människor, utan till himmelska väsen, ordagrant: ”Guds söner”.
Författare: David
Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, vers 1-2
2. Gud beskrivs som en storm som drar fram, vers 3-9
3. Avslutande välsignelse från Gud, vers 10-11.]
1En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David [för avslutningen av sukkot].
[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget att den användes vid avslutningen av sukkot (lövhyddohögtiden) som firas på hösten, se 3 Mos 23:34. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42. Det är intressant att det är i slutet på högtiden Jesus träder fram, se Joh 7:37-38.]
______
Ge åt Herren (Jahveh), Guds söner [änglar, himmelska väsen],
ge åt Herren (Jahveh) ära och styrka (makt).
2Ge åt Herren (Jahveh) hans namns ära,
böj er inför Herren (Jahveh) i hans heliga majestät (skönhet).
[Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att ”ge”, hebr. jahav. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant ”Gudars söner”. Det är första gången som hebreiska ordet elim, gudar, används i Psaltaren. Frasen ”Guds söner” används även i Job 1:6 och Ps 89:7. Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
3Herrens (Jahvehs) röst var över vattnen;
ärans Gud (El) dundrade (ekade som åskdunder),
Herren (Jahveh) var över de stora vattnen.
4Herrens (Jahvehs) röst var mäktig,
Herrens (Jahvehs) röst var majestätisk.
5 [Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5-9 formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om ”träd”, vers 6 och 9a handlar om ”djur” och centralt nämns öknen i vers 7-8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.]
Herrens (Jahvehs) röst knäcker cedrar,
Herren (Jahveh) knäcker Libanons cedrar.
6Han får dem att hoppa som en kalv, Libanon och Sirjon [annat namn för berget Hermon, se 5 Mos 3:9],
som en ung vildoxe.
7Herrens (Jahvehs) röst blixtrar som eldslågor.
8Herrens (Jahvehs) röst får öknen att bäva,
Herren (Jahveh) får Kadeshöknen att bäva.
9Herrens (Jahvehs) röst får hindarna att kalva,
och ödelägger skogens klädnad.
I hans [himmelska] palats ropar alla: ”Ära!”
[Ordet ”ära” ramar in vers 3-9 som centreras kring sju upprepningar av frasen ”Herrens röst”.]
10Herren (Jahveh) satt på sin tron när syndafloden kom,
Herren (Jahveh) tronar för evigt.
[Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet mabul som bara används här och i berättelsen om syndafloden i, se 1 Mos 6-11. I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i vers 10 ihop med vattnen i vers 3-4.]
11Må Herren (Jahveh) ge styrka åt sitt folk,
må Herren (Jahveh) välsigna sitt folk med frid (fred – hebr. shalom; som innebär Guds välsignelser på alla områden).
Currently Selected:
Psaltaren 29: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
Psaltaren 29
29
Psalm 29 – Ära Gud
[Psalmen är väl strukturerad med både kiasmer och upprepningar. Psalmen börjar med tre ”ge åt” (vers 1-2) och fortsätter sedan med sju ”Herrens röst” (vers 3-9). Dessa sju förekomster av Herrens röst formar huvudstycket som ramas in av ordet ”ära”. I vers 3 nämns ”Ärans Gud” och i vers 9 ropar alla ”ära”. Ordet ära finns även i vers 1 och 2 och är psalmens huvudtema! Det finns även en anspelning på åska som dundrar och ekar, se vers 3. På liknande sätt ekar Guds röst sju gånger i psalmen. Ordet styrka ramar också in psalmen, se vers 1 och 11. Guds personliga namn Jahveh (översatt Herren) nämns arton gånger. Gud erkänns för sin styrka, och han ger den till sitt folk. Något som också utmärker psalmen är att den inledningsvis inte riktar sig till människor, utan till himmelska väsen, ordagrant: ”Guds söner”.
Författare: David
Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, vers 1-2
2. Gud beskrivs som en storm som drar fram, vers 3-9
3. Avslutande välsignelse från Gud, vers 10-11.]
1En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David [för avslutningen av sukkot].
[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget att den användes vid avslutningen av sukkot (lövhyddohögtiden) som firas på hösten, se 3 Mos 23:34. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42. Det är intressant att det är i slutet på högtiden Jesus träder fram, se Joh 7:37-38.]
______
Ge åt Herren (Jahveh), Guds söner [änglar, himmelska väsen],
ge åt Herren (Jahveh) ära och styrka (makt).
2Ge åt Herren (Jahveh) hans namns ära,
böj er inför Herren (Jahveh) i hans heliga majestät (skönhet).
[Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att ”ge”, hebr. jahav. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant ”Gudars söner”. Det är första gången som hebreiska ordet elim, gudar, används i Psaltaren. Frasen ”Guds söner” används även i Job 1:6 och Ps 89:7. Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
3Herrens (Jahvehs) röst var över vattnen;
ärans Gud (El) dundrade (ekade som åskdunder),
Herren (Jahveh) var över de stora vattnen.
4Herrens (Jahvehs) röst var mäktig,
Herrens (Jahvehs) röst var majestätisk.
5 [Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5-9 formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om ”träd”, vers 6 och 9a handlar om ”djur” och centralt nämns öknen i vers 7-8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.]
Herrens (Jahvehs) röst knäcker cedrar,
Herren (Jahveh) knäcker Libanons cedrar.
6Han får dem att hoppa som en kalv, Libanon och Sirjon [annat namn för berget Hermon, se 5 Mos 3:9],
som en ung vildoxe.
7Herrens (Jahvehs) röst blixtrar som eldslågor.
8Herrens (Jahvehs) röst får öknen att bäva,
Herren (Jahveh) får Kadeshöknen att bäva.
9Herrens (Jahvehs) röst får hindarna att kalva,
och ödelägger skogens klädnad.
I hans [himmelska] palats ropar alla: ”Ära!”
[Ordet ”ära” ramar in vers 3-9 som centreras kring sju upprepningar av frasen ”Herrens röst”.]
10Herren (Jahveh) satt på sin tron när syndafloden kom,
Herren (Jahveh) tronar för evigt.
[Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet mabul som bara används här och i berättelsen om syndafloden i, se 1 Mos 6-11. I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i vers 10 ihop med vattnen i vers 3-4.]
11Må Herren (Jahveh) ge styrka åt sitt folk,
må Herren (Jahveh) välsigna sitt folk med frid (fred – hebr. shalom; som innebär Guds välsignelser på alla områden).
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln