Matteusevangeliet 26
26
Planer på att döda Jesus
1När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar: 2»Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.« 3Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats 4och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom. 5»Men inte under själva helgen«, sade de, »så att det uppstår oro bland folket.«
Kvinnan med balsamflaskan
6Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske 7kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. 8Då blev lärjungarna förargade och sade: »Vilket slöseri! 9För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.« 10Jesus märkte det och sade till dem: »Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. 13Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.«
Judas blir förrädare
14Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna 15och sade: »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?« De räknade upp trettio silvermynt åt honom. 16Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.
Påskmåltiden förbereds
17Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?« 18Han svarade: »Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.« 19Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Jesus utpekar förrädaren
20På kvällen lade han sig till bords med de tolv. 21Medan de åt sade han: »Sannerligen, en av er skall förråda mig.« 22De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: »Det är väl inte jag, herre?« 23Han svarade: »Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. 24Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.« 25Judas, som skulle förråda honom, sade: »Det är väl inte jag, rabbi?« Jesus svarade: »Du har själv sagt det.«
Den sista måltiden
26Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« 27Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. 28Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.«
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
30När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. 31Då sade Jesus till dem: »I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. 32Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.« 33Petrus svarade honom: »Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall.« 34Men Jesus sade: »Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.« 35Petrus sade: »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.« Och detsamma sade alla lärjungarna.
Jesus i Getsemane
36Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: »Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.« 37Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, 38och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.« 39Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: »Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.« 40Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: »Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? 41Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.« 42Sedan gick han bort och bad för andra gången: »Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.« 43När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. 44Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. 45Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 46Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«
Jesus fängslas
47Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. 48Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det, grip honom.« 49Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. 50Jesus sade till honom: »Min vän, nu har du gjort ditt.« Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. 51En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52Då sade Jesus till honom: »Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. 53Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? 54Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?«
55Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.« Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Förhöret inför rådet
57De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta. 59Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, 60men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två 61som påstod att han hade sagt: »Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.« 62Då reste sig översteprästen och frågade: »Har du inget att svara på deras beskyllningar?« 63Men Jesus teg. Och översteprästen sade: »Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.« 64Jesus svarade: »Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.« 65Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. 66Vad säger ni?« De svarade: »Han förtjänar döden.« 67Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar 68och sade: »Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?«
Petrus förnekar Jesus
69Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: »Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.« 70Men han förnekade det inför alla och sade: »Jag förstår inte vad du talar om.« 71Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring: »Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.« 72Han förnekade det på nytt och svor på det: »Jag känner inte den mannen.« 73Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: »Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.« 74Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den mannen.« I samma ögonblick gol en tupp. 75Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: »Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och grät bittert.
Currently Selected:
Matteusevangeliet 26: B2000
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.
Matteusevangeliet 26
26
Planer på att döda Jesus
1När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar: 2»Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.« 3Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats 4och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom. 5»Men inte under själva helgen«, sade de, »så att det uppstår oro bland folket.«
Kvinnan med balsamflaskan
6Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske 7kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. 8Då blev lärjungarna förargade och sade: »Vilket slöseri! 9För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.« 10Jesus märkte det och sade till dem: »Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. 13Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.«
Judas blir förrädare
14Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna 15och sade: »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?« De räknade upp trettio silvermynt åt honom. 16Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.
Påskmåltiden förbereds
17Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?« 18Han svarade: »Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.« 19Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Jesus utpekar förrädaren
20På kvällen lade han sig till bords med de tolv. 21Medan de åt sade han: »Sannerligen, en av er skall förråda mig.« 22De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: »Det är väl inte jag, herre?« 23Han svarade: »Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. 24Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.« 25Judas, som skulle förråda honom, sade: »Det är väl inte jag, rabbi?« Jesus svarade: »Du har själv sagt det.«
Den sista måltiden
26Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« 27Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. 28Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.«
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
30När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. 31Då sade Jesus till dem: »I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. 32Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.« 33Petrus svarade honom: »Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall.« 34Men Jesus sade: »Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.« 35Petrus sade: »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.« Och detsamma sade alla lärjungarna.
Jesus i Getsemane
36Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: »Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.« 37Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, 38och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.« 39Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: »Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.« 40Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: »Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? 41Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.« 42Sedan gick han bort och bad för andra gången: »Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.« 43När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. 44Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. 45Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 46Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«
Jesus fängslas
47Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. 48Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det, grip honom.« 49Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. 50Jesus sade till honom: »Min vän, nu har du gjort ditt.« Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. 51En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52Då sade Jesus till honom: »Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. 53Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? 54Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?«
55Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.« Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Förhöret inför rådet
57De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta. 59Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, 60men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två 61som påstod att han hade sagt: »Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.« 62Då reste sig översteprästen och frågade: »Har du inget att svara på deras beskyllningar?« 63Men Jesus teg. Och översteprästen sade: »Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.« 64Jesus svarade: »Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.« 65Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. 66Vad säger ni?« De svarade: »Han förtjänar döden.« 67Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar 68och sade: »Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?«
Petrus förnekar Jesus
69Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: »Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.« 70Men han förnekade det inför alla och sade: »Jag förstår inte vad du talar om.« 71Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring: »Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.« 72Han förnekade det på nytt och svor på det: »Jag känner inte den mannen.« 73Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: »Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.« 74Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den mannen.« I samma ögonblick gol en tupp. 75Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: »Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och grät bittert.
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.