Lukas 21
21
1Och han såg till, aktandes på huru de rike lade sina gåfvor uti offerkistona. 2Så fick han ock se ena fattiga enko, som lade der två skärfvar in. 3Och han sade: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga enkan lade mer in, än alle de andre; 4Ty de hafva alle inlagt, till Guds offer, af det dem till öfverlopps är; men hon hafver, af sin fattigdom, inlagt allt det hon ägde. 5Och då somlige sade om templet, att det var prydt med härliga stenar och klenodier, sade han: 6De dagar varda kommande, att utaf allt, det I sen, skall icke låtas sten uppå sten, den icke skall afbruten varda. 7Då frågade de honom, och sade: Mästar, när skall detta ske? Och hvad tecken är, när detta ske skall? 8Sade han: Ser till, att I icke varden förförde; ty månge skola komma under mitt Namn, och säga: Jag äret; och tiden instundar. Följer dem icke efter. 9Men när I hören örlig och uppror, varer icke förfärade; ty sådant måste först ske, men det är icke straxt änden. 10Och han sade till dem: Folk skall resa sig upp emot folk, och rike emot rike. 11Och stor jordbäfning skall varda mångastäds, och hunger, och pestilentier; och förskräckelse, och stor tecken skola ske utaf himmelen. 12Men för allt detta skola de taga fatt på eder, och förfölja eder och öfverantvarda eder in på sin Råd, och i häktelse; dragande eder för Konungar och Förstar, för mitt Namns skull. 13Och det skall eder vederfaras till ett vittnesbörd. 14Så håller det fast uti edor hjerta, att I ingen omsorg hafven, huru I skolen försvara eder; 15Ty jag skall gifva eder mun och visdom, der alle de, som sätta sig emot eder, icke skola kunna emotsäga, ej heller emotstå. 16I skolen ock öfverantvardas af föräldrar, och af bröder, fränder och vänner; och de skola döda somliga af eder. 17Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull; 18Och ett hår af edart hufvud skall icke förgås. 19I skolen behålla edra själar genom edart tålamod. 20När I nu sen, att Jerusalem varder belagdt med en här, då skolen I veta, att dess förödelse är för handen. 21De då äro i Judeen, de fly upp åt bergen; och de der midt inne äro, de gånge ut; och de som ute i landet äro, de gånge icke derin; 22Ty att då äro hämndadagarne, att fullbordas skall allt det som skrifvet är. 23Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva i de dagar; ty stor plåga varder på jordene, och vrede öfver detta folk. 24Och de skola falla för svärdsegg, och fångne bortförde varda till allahanda folk; och Jerusalem skall förtrampadt varda af Hedningom, tilldess Hedningarnes tid fullkomnad varder. 25Och skola ske tecken i solen, och i månan, och i stjernorna; och på jordene varder folkena ångest, och de skola förtvifla. Och hafvet och vågen skola mycket bullra; 26Och menniskorna borttorkas, för räddhågas skull, deraf att de förbida det som hela verldena öfvergå skall; ty himmelens krafter skola bäfva. 27Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med magt och stora härlighet. 28Men då detta begynner ske, ser upp, och lyfter edor hufvud upp; ty då nalkas edor förlossning. 29Och han sade dem en liknelse: Ser på fikonaträt och all trä. 30När de nu knoppas, kunnen I då se och veta af eder sjelf, att sommaren är när. 31Alltså ock I, när I sen detta ske, skolen I veta, att Guds rike är när. 32Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än det allt skedt är. 33Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås. 34Men vakter eder, att edor hjerta icke förtungad varda med svalg och dryckenskap, och med detta lefvernes omsorg, så att den dagen kommer eder för hastigt uppå. 35Ty han varder kommandes, såsom en snara, öfver alla som bo på jordene. 36Så vaker nu alltid, och beder, att I mågen undfly allt detta som komma skall, och stå för menniskones Son. 37Och han lärde om dagen i templet; men om natten gick han ut, och vistades på Oljoberget. 38Och allt folket var bittida uppe till honom i templet, till att höra honom.
Currently Selected:
Lukas 21: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Lukas 21
21
1Och han såg till, aktandes på huru de rike lade sina gåfvor uti offerkistona. 2Så fick han ock se ena fattiga enko, som lade der två skärfvar in. 3Och han sade: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga enkan lade mer in, än alle de andre; 4Ty de hafva alle inlagt, till Guds offer, af det dem till öfverlopps är; men hon hafver, af sin fattigdom, inlagt allt det hon ägde. 5Och då somlige sade om templet, att det var prydt med härliga stenar och klenodier, sade han: 6De dagar varda kommande, att utaf allt, det I sen, skall icke låtas sten uppå sten, den icke skall afbruten varda. 7Då frågade de honom, och sade: Mästar, när skall detta ske? Och hvad tecken är, när detta ske skall? 8Sade han: Ser till, att I icke varden förförde; ty månge skola komma under mitt Namn, och säga: Jag äret; och tiden instundar. Följer dem icke efter. 9Men när I hören örlig och uppror, varer icke förfärade; ty sådant måste först ske, men det är icke straxt änden. 10Och han sade till dem: Folk skall resa sig upp emot folk, och rike emot rike. 11Och stor jordbäfning skall varda mångastäds, och hunger, och pestilentier; och förskräckelse, och stor tecken skola ske utaf himmelen. 12Men för allt detta skola de taga fatt på eder, och förfölja eder och öfverantvarda eder in på sin Råd, och i häktelse; dragande eder för Konungar och Förstar, för mitt Namns skull. 13Och det skall eder vederfaras till ett vittnesbörd. 14Så håller det fast uti edor hjerta, att I ingen omsorg hafven, huru I skolen försvara eder; 15Ty jag skall gifva eder mun och visdom, der alle de, som sätta sig emot eder, icke skola kunna emotsäga, ej heller emotstå. 16I skolen ock öfverantvardas af föräldrar, och af bröder, fränder och vänner; och de skola döda somliga af eder. 17Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull; 18Och ett hår af edart hufvud skall icke förgås. 19I skolen behålla edra själar genom edart tålamod. 20När I nu sen, att Jerusalem varder belagdt med en här, då skolen I veta, att dess förödelse är för handen. 21De då äro i Judeen, de fly upp åt bergen; och de der midt inne äro, de gånge ut; och de som ute i landet äro, de gånge icke derin; 22Ty att då äro hämndadagarne, att fullbordas skall allt det som skrifvet är. 23Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva i de dagar; ty stor plåga varder på jordene, och vrede öfver detta folk. 24Och de skola falla för svärdsegg, och fångne bortförde varda till allahanda folk; och Jerusalem skall förtrampadt varda af Hedningom, tilldess Hedningarnes tid fullkomnad varder. 25Och skola ske tecken i solen, och i månan, och i stjernorna; och på jordene varder folkena ångest, och de skola förtvifla. Och hafvet och vågen skola mycket bullra; 26Och menniskorna borttorkas, för räddhågas skull, deraf att de förbida det som hela verldena öfvergå skall; ty himmelens krafter skola bäfva. 27Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med magt och stora härlighet. 28Men då detta begynner ske, ser upp, och lyfter edor hufvud upp; ty då nalkas edor förlossning. 29Och han sade dem en liknelse: Ser på fikonaträt och all trä. 30När de nu knoppas, kunnen I då se och veta af eder sjelf, att sommaren är när. 31Alltså ock I, när I sen detta ske, skolen I veta, att Guds rike är när. 32Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än det allt skedt är. 33Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås. 34Men vakter eder, att edor hjerta icke förtungad varda med svalg och dryckenskap, och med detta lefvernes omsorg, så att den dagen kommer eder för hastigt uppå. 35Ty han varder kommandes, såsom en snara, öfver alla som bo på jordene. 36Så vaker nu alltid, och beder, att I mågen undfly allt detta som komma skall, och stå för menniskones Son. 37Och han lärde om dagen i templet; men om natten gick han ut, och vistades på Oljoberget. 38Och allt folket var bittida uppe till honom i templet, till att höra honom.
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in