Domarboken 20
20
Israel anfaller Benjamins stam
1Israeliterna drog då ut allesammans, från Dan till Beer Sheva, och samlades inför Herren i Mispa. 2Hela folkets, alla Israels stammars, ledare trädde fram inför Guds folk, 400 000 väpnade män till fots. 3Ryktet om mobiliseringen av de israelitiska trupperna i Mispa nådde snart Benjamin. Israeliterna sa: ”Berätta hur detta illdåd gick till!”
4”Jag kom med min bihustru till Giva i Benjamin för att stanna där över natten”, sa leviten, den mördade kvinnans man. 5”Samma kväll kom män från staden och omringade huset. Mig tänkte de döda och min bihustru kränkte de så att hon dog. 6Då styckade jag hennes döda kropp och sände ut delarna över hela landet, för dessa män hade begått en avskyvärd och skamlig gärning i Israel. 7Nu, israeliter, ni som är samlade här, nu vill jag höra er dom!”
8De svarade alla som en man: ”Ingen av oss tänker gå tillbaka eller vända om hem. 9Vi anfaller Giva så som lotten avgör. 10I alla Israels stammar tar vi ut tio man av hundra, hundra av tusen och tusen av tiotusen. De ska förse oss med proviant. Resten ska förinta Giva som straff för deras skamliga gärning de begått i Israel.”
11Hela nationen förenades i förbund med varandra mot staden.
12Israels stammar skickade budbärare till hela Benjamins stam och ställde krav: ”Ni är skyldiga till ett oerhört brott! 13Utlämna dessa onda män från Giva, så att vi kan avrätta dem och rena Israel från all ondska.” Men folket i Benjamin ville inte höra på sina israelitiska bröder. 14I stället samlades de från sina städer till Giva för att strida mot israeliterna. 15Benjaminiterna mönstrade 26 000 väpnade män, förutom de 700 utvalda som bodde där. 16Bland dessa fanns det 700 vänsterhänta som kunde träffa ett hårstrå med sina slungstenar utan att missa. 17Det övriga Israel, utom Benjamins stam, mönstrade 400 000 krigsmän beväpnade med svärd.
18Före striden drog de israelitiska trupperna upp till Betel för att rådfråga Gud. ”Vilken stam ska anföra oss i striden mot Benjamins folk?” frågade de. ”Juda ska gå först”, svarade Herren.
19Tidigt nästa morgon bröt israeliterna upp och slog läger utanför Giva. 20De drog ut till strid mot Benjamins män och ställde upp sig mot dem utanför Giva. 21Men benjaminiterna rusade ut och dödade under den dagen 22 000 israeliter.
22Den israelitiska hären fattade nytt mod och ställde upp sig på samma ställe som första dagen, 23efter att ha gått upp och klagat inför Herren ända till kvällen och rådfrågat honom: ”Ska vi fortsätta att strida mot vår bror Benjamin?” ”Ja!” svarade då Herren. 24Alltså drog israeliterna ut nästa dag mot benjaminiterna 25och även den dagen ryckte benjaminiterna ut, så att de förlorade ytterligare 18 000 man, allesammans beväpnade med svärd.
26Då drog alla israeliterna, hela armén, upp till Betel och grät inför Herren och fastade till kvällen och offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. 27De rådfrågade Herren. Guds förbundsark fanns där på den tiden 28och Pinechas, Elasars son och Arons sonson, gjorde tjänst inför Herren. De frågade: ”Ska vi gå ut igen och strida mot vår bror Benjamin eller inte?” Herren svarade: ”Ja, gör det! Jag ska ge honom i ditt våld i morgon.”
29Då lade sig Israels soldater i bakhåll runt Giva 30och gick sedan på den tredje dagen ut mot benjaminiterna och gjorde sig i ordning för strid utanför Giva så som de gjort tidigare. 31Benjamins trupper kom ut ur staden och lurades bort från staden. Då började Benjamin precis som tidigare att angripa fiender utmed vägarna över fälten till Betel och till Giva och lyckades döda ett trettiotal israeliter.
32Då ropade man i Benjamins armé: ”Vi besegrar dem igen!” Men de israelitiska soldaterna hade i förväg gjort upp att de skulle dra sig tillbaka och locka dem bort från staden ut till vägarna. 33Alla israeliterna drog sig tillbaka och ställde upp sig i Baal Tamar och de som fanns i bakhåll strömmade fram från sina ställen väster om Giva. 34De 10 000 israelitiska elitsoldaterna gick till anfall mot Giva och Benjamin förstod inte hur stor faran för nederlag i själva verket var.
35 Herren lät Israel besegra Benjamin och Israels armé dödade 25 100 man i Benjamin den dagen, alla beväpnade män.
36Nu insåg benjaminiterna sitt nederlag. Israels män drog sig alltså tillbaka från Benjamin, för de litade på sitt bakhåll vid Giva. 37De som låg i bakhåll rusade in i staden och dödade alla som fanns där med svärd. 38Israeliterna hade kommit överens med dem som låg i bakhåll att de skulle sända ett stort rökmoln från staden. 39Israeliterna gjorde helt om i striden och då slog benjaminiterna ihjäl ett trettiotal av dem och sa: ”Vi har slagit dem precis som förra gången.” 40Men rökmolnet steg från staden och när benjaminiterna vände sig om, såg de att staden stod i lågor. 41Israeliterna vände nu helt om och benjaminiterna greps av skräck, eftersom de insåg att olyckan var över dem. 42De flydde ut i öknen för israeliterna, men de kunde inte undgå striden, för männen som varit i staden kom och slog ner dem. 43De omringade och krossade benjaminiterna och förföljde dem utan uppehåll till en plats öster om Giva. 44I Benjamins armé dog 18 000 tappra krigare i striden. 45När de vände och flydde ut i öknen bort mot Rimmons klippa, dödades 5 000 utmed vägen och de förföljde benjaminiterna och dödade ytterligare 2 000 närmare Gidom.
46Benjamins stam förlorade den dagen 25 000 tappra krigare som varit beväpnade med svärd. 47De 600 som fanns kvar, flydde alltså till öknen till Rimmons klippa där de stannade i fyra månader. 48Men Israels armé återvände och dödade allt och alla, även boskapen, som tillhörde Benjamin och brände ner varje stad i hela området.
Currently Selected:
Domarboken 20: NUB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®
Utgiven med tillstånd från Biblica, Inc.® Alla rättigheter förbehållna över hela världen.
Domarboken 20
20
Israel anfaller Benjamins stam
1Israeliterna drog då ut allesammans, från Dan till Beer Sheva, och samlades inför Herren i Mispa. 2Hela folkets, alla Israels stammars, ledare trädde fram inför Guds folk, 400 000 väpnade män till fots. 3Ryktet om mobiliseringen av de israelitiska trupperna i Mispa nådde snart Benjamin. Israeliterna sa: ”Berätta hur detta illdåd gick till!”
4”Jag kom med min bihustru till Giva i Benjamin för att stanna där över natten”, sa leviten, den mördade kvinnans man. 5”Samma kväll kom män från staden och omringade huset. Mig tänkte de döda och min bihustru kränkte de så att hon dog. 6Då styckade jag hennes döda kropp och sände ut delarna över hela landet, för dessa män hade begått en avskyvärd och skamlig gärning i Israel. 7Nu, israeliter, ni som är samlade här, nu vill jag höra er dom!”
8De svarade alla som en man: ”Ingen av oss tänker gå tillbaka eller vända om hem. 9Vi anfaller Giva så som lotten avgör. 10I alla Israels stammar tar vi ut tio man av hundra, hundra av tusen och tusen av tiotusen. De ska förse oss med proviant. Resten ska förinta Giva som straff för deras skamliga gärning de begått i Israel.”
11Hela nationen förenades i förbund med varandra mot staden.
12Israels stammar skickade budbärare till hela Benjamins stam och ställde krav: ”Ni är skyldiga till ett oerhört brott! 13Utlämna dessa onda män från Giva, så att vi kan avrätta dem och rena Israel från all ondska.” Men folket i Benjamin ville inte höra på sina israelitiska bröder. 14I stället samlades de från sina städer till Giva för att strida mot israeliterna. 15Benjaminiterna mönstrade 26 000 väpnade män, förutom de 700 utvalda som bodde där. 16Bland dessa fanns det 700 vänsterhänta som kunde träffa ett hårstrå med sina slungstenar utan att missa. 17Det övriga Israel, utom Benjamins stam, mönstrade 400 000 krigsmän beväpnade med svärd.
18Före striden drog de israelitiska trupperna upp till Betel för att rådfråga Gud. ”Vilken stam ska anföra oss i striden mot Benjamins folk?” frågade de. ”Juda ska gå först”, svarade Herren.
19Tidigt nästa morgon bröt israeliterna upp och slog läger utanför Giva. 20De drog ut till strid mot Benjamins män och ställde upp sig mot dem utanför Giva. 21Men benjaminiterna rusade ut och dödade under den dagen 22 000 israeliter.
22Den israelitiska hären fattade nytt mod och ställde upp sig på samma ställe som första dagen, 23efter att ha gått upp och klagat inför Herren ända till kvällen och rådfrågat honom: ”Ska vi fortsätta att strida mot vår bror Benjamin?” ”Ja!” svarade då Herren. 24Alltså drog israeliterna ut nästa dag mot benjaminiterna 25och även den dagen ryckte benjaminiterna ut, så att de förlorade ytterligare 18 000 man, allesammans beväpnade med svärd.
26Då drog alla israeliterna, hela armén, upp till Betel och grät inför Herren och fastade till kvällen och offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. 27De rådfrågade Herren. Guds förbundsark fanns där på den tiden 28och Pinechas, Elasars son och Arons sonson, gjorde tjänst inför Herren. De frågade: ”Ska vi gå ut igen och strida mot vår bror Benjamin eller inte?” Herren svarade: ”Ja, gör det! Jag ska ge honom i ditt våld i morgon.”
29Då lade sig Israels soldater i bakhåll runt Giva 30och gick sedan på den tredje dagen ut mot benjaminiterna och gjorde sig i ordning för strid utanför Giva så som de gjort tidigare. 31Benjamins trupper kom ut ur staden och lurades bort från staden. Då började Benjamin precis som tidigare att angripa fiender utmed vägarna över fälten till Betel och till Giva och lyckades döda ett trettiotal israeliter.
32Då ropade man i Benjamins armé: ”Vi besegrar dem igen!” Men de israelitiska soldaterna hade i förväg gjort upp att de skulle dra sig tillbaka och locka dem bort från staden ut till vägarna. 33Alla israeliterna drog sig tillbaka och ställde upp sig i Baal Tamar och de som fanns i bakhåll strömmade fram från sina ställen väster om Giva. 34De 10 000 israelitiska elitsoldaterna gick till anfall mot Giva och Benjamin förstod inte hur stor faran för nederlag i själva verket var.
35 Herren lät Israel besegra Benjamin och Israels armé dödade 25 100 man i Benjamin den dagen, alla beväpnade män.
36Nu insåg benjaminiterna sitt nederlag. Israels män drog sig alltså tillbaka från Benjamin, för de litade på sitt bakhåll vid Giva. 37De som låg i bakhåll rusade in i staden och dödade alla som fanns där med svärd. 38Israeliterna hade kommit överens med dem som låg i bakhåll att de skulle sända ett stort rökmoln från staden. 39Israeliterna gjorde helt om i striden och då slog benjaminiterna ihjäl ett trettiotal av dem och sa: ”Vi har slagit dem precis som förra gången.” 40Men rökmolnet steg från staden och när benjaminiterna vände sig om, såg de att staden stod i lågor. 41Israeliterna vände nu helt om och benjaminiterna greps av skräck, eftersom de insåg att olyckan var över dem. 42De flydde ut i öknen för israeliterna, men de kunde inte undgå striden, för männen som varit i staden kom och slog ner dem. 43De omringade och krossade benjaminiterna och förföljde dem utan uppehåll till en plats öster om Giva. 44I Benjamins armé dog 18 000 tappra krigare i striden. 45När de vände och flydde ut i öknen bort mot Rimmons klippa, dödades 5 000 utmed vägen och de förföljde benjaminiterna och dödade ytterligare 2 000 närmare Gidom.
46Benjamins stam förlorade den dagen 25 000 tappra krigare som varit beväpnade med svärd. 47De 600 som fanns kvar, flydde alltså till öknen till Rimmons klippa där de stannade i fyra månader. 48Men Israels armé återvände och dödade allt och alla, även boskapen, som tillhörde Benjamin och brände ner varje stad i hela området.
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®
Utgiven med tillstånd från Biblica, Inc.® Alla rättigheter förbehållna över hela världen.