LUKASEVANGELIET 20

Frågan om Jesu fullmakt

1En dag undervisade Jesus folket i templet och förkunnade evangeliet. Då kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram 2och frågade honom: ˮTala om för oss med vilken fullmakt du gör detta? Eller vem gav dig den fullmakten?ˮ 3Han svarade dem: ˮJag har också en fråga, säg mig: 4Var Johannes dop från himlen eller från människor?ˮ 5De överlade med varandra: ˮSäger vi ʼfrån himlen,ʼ kommer han att fråga: ʼVarför trodde ni då inte på honom?ʼ 6Säger vi ʼfrån människor,ʼ kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet.ˮ 7Så de svarade att de inte visste varifrån det var. 8Jesus sa till dem: ˮDå talar inte heller jag om för er med vilken fullmakt jag gör detta.ˮ

Liknelsen om de onda vinodlarna

9Jesus berättade denna liknelse för folket: ˮEn man anlade en vingård och arrenderade ut den till vinodlare och reste bort en längre tid. 10När tiden var inne sände han en slav till vinodlarna för att de skulle ge honom av vingårdens frukt. Men vinodlarna misshandlade honom och sände iväg honom tomhänt. 11Då sände han en annan slav. Även honom misshandlade de och skymfade och sände iväg tomhänt. 12Därefter sände han en tredje. Men även honom slog de blodig och jagade bort. 13Då sa vingårdens herre: ʼVad ska jag göra? Jag sänder min älskade son. Honom ska de väl visa respekt.ʼ 14Men när vinodlarna fick se honom överlade de med varandra: ʼDet är arvtagaren, vi dödar honom så får vi arvet.ʼ 15Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? 16Han ska komma och döda dessa vinodlare och lämna vingården åt andra.ˮ När de hörde detta sa de: ˮSå får inte ske!ˮ 17Men han såg på dem och frågade: ˮVad betyder då detta ord i Skriften: Den sten som byggarna förkastade har blivit en hörnsten. 18Den som faller på den stenen ska krossas. Och den som stenen faller på ska bli tillintetgjord.ˮ 19De skriftlärda och översteprästerna ville nu genast gripa honom eftersom de förstod att liknelsen var riktad mot dem. Men de vågade inte för folket.

Frågan om skatt till kejsaren

20De bevakade Jesus och sände spioner som skulle spela rättfärdiga. Detta för att kunna fånga honom genom något ord från honom, så att de kunde överlämna honom åt ståthållarens styre och makt. 21De frågade honom: ˮLärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte gör skillnad på folk utan undervisar sant om Guds väg. 22Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren, eller inte?ˮ 23Men han genomskådade deras list och sa: 24ˮVisa mig en denar. Vems bild och inskrift är på det?ˮ De svarade: ˮKejsarens.ˮ 25Han sa: ˮGe då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.ˮ 26De kunde inte inför folket fånga honom genom något han sa. Och de häpnade över hans svar och förblev tysta.

Frågan om uppståndelsen

27Några saddukeer - de förnekar att det finns en uppståndelse - kom och frågade Jesus: 28ˮLärare, Mose säger till oss i Skriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös. 30Den andre 31och den tredje gifte sig med henne och likaså alla sju. Alla blev barnlösa, och dog. 32Sist dog kvinnan. 33Vem ska hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju hade ju henne som hustru.ˮ 34Jesus svarade: ˮMänniskorna i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35Men de som betraktas värdiga att få del av den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36Inte heller kan de dö längre, de är lika änglarna, de är Guds söner, de är uppståndelsens söner. 37Men att de döda står upp har även Mose visat i stycket om törnbusken, när han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 38Gud är inte de dödas Gud, utan de levandes, eftersom alla är levande för honom.ˮ 39Då sa några skriftlärda: ˮLärare, du har talat väl.ˮ 40De vågade nämligen inte längre ställa frågor till honom.

Frågan om Davids son

41Jesus sa till dem: ˮHur kan de säga att Kristus är Davids son? 42För David säger själv i Psalmernas bok: Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida, 43tills jag lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. 44David kallar honom alltså Herre. Hur kan då Kristus vara Davids son?ˮ

Jesus anklagar de skriftlärda

45Medan allt folket lyssnade sa Jesus till sina lärjungar: 46ˮAkta er för de skriftlärda! De tycker om att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 47De äter änkorna ur husen och ber långa böner för att uppmärksammas. De ska få en så mycket hårdare dom.ˮ

S'ha seleccionat:

LUKASEVANGELIET 20: SB

Subratllat

Comparteix

Copia