Svenska Folkbibeln 2015

Svenska Folkbibeln 2015 Reviderad från Svenska Folkbibeln 98 och grundtexten. Gamla testamentet © 1998, 2015, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm Nya testamentet © 1996, 1998, 2015, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, och Stiftelsen Biblicum, Ljungby

Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus. Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk. Han förbjuder att man betalar skatt till kejsaren, och han säger att han är Messias, en kung." Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag ser inget brottsligt hos den mannen."
Men de var påstridiga och sade: "Han hetsar upp folket med sin lära över hela Judeen, från Galileen och ända hit." När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var galilé. Och när han fick veta att Jesus kom från Herodes myndighetsområde, skickade han honom till Herodes som också var i Jerusalem under de dagarna.

När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. Herodes ställde många frågor till honom, men Jesus svarade honom inte. Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt.
Då fick Herodes och hans soldater förakt för honom, och han hånade honom genom att sätta på honom en praktfull dräkt innan han sände honom tillbaka till Pilatus. Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.

Pilatus sammankallade översteprästerna och rådsherrarna och folket och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förvillar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för. Det gjorde inte Herodes heller, och därför sände han honom tillbaka till oss. Ni ser att han inte har gjort något som förtjänar döden. Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom."
Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" – Barabbas var fängslad för ett upplopp i staden och för mord. – Pilatus talade till dem igen, för han ville släppa Jesus. Men de ropade: "Korsfäst! Korsfäst honom!" För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom." Men de pressade honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare.
Pilatus beslöt då att det fick bli som de krävde. Han släppte den som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.

När de förde bort honom grep de en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene. På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus. En stor skara ur folket följde honom, även kvinnor som sörjde och grät över honom.
Då vände Jesus sig till dem och sade: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. Det kommer dagar då man ska säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte fött och de bröst som inte ammat. Då ska man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Göm oss! För om de gör så här med det friska trädet, vad ska då inte ske med det torra?"
Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och när de kom till den plats som kallas Dödskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: "Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade honom och sade: "Andra har han frälst. Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde." Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: "Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!" Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas kung."
En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: "Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!" Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike." Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset."

Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen. Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande ." När han hade sagt detta, gav han upp andan.
När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och vände hem igen. Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta.

Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judeen, och han väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen blivit lagd. Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.
Kvinnorna som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.

Poslouchat Lukasevangeliet 23