Oblíbené biblické verše z FÖRSTA MOSEBOKEN 17

Sdílet

När Abram var 99 år uppenbarade sig Jahve för honom och sa: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Lev inför mitt ansikte och var fullkomlig.

Du ska inte längre heta Abram. Ditt namn ska vara Abraham, för jag gör dig till far för en mängd folkslag.

Jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina framtida ättlingar, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina ättlingars Gud.

”Det här är mitt förbund med dig: Du ska bli far till en mängd folkslag.

Men Gud sa: ”Sannerligen, din hustru Sara ska föda en son åt dig. Och du ska ge honom namnet Isak. Jag ska upprätta mitt förbund med honom som ett evigt förbund för hans framtida ättlingar.

Hela landet Kanaan, där du bor som främling, ger jag åt dig och dina ättlingar som evig egendom. Och jag ska vara deras Gud.”

Då föll Abraham ner på sitt ansikte. Han skrattade medan han tänkte: ”Ska det födas barn åt en hundraåring? Och ska nittioåriga Sara föda barn?”

Sedan sa Gud: ”Din hustru Saraj ska du inte mer kalla Saraj. Hon ska heta Sara.

Ni ska skära bort er förhud. Det ska vara förbundstecknet mellan mig och er.

Men mitt förbund ska jag upprätta med Isak. Sara ska föda honom åt dig vid denna tid nästa år.”

Varje pojke hos er ska ni omskära efter åtta dagar. Det gäller alla framtida generationer, även den slav som är född i huset och den som köpts från främmande folk och som inte är av din släkt. Den som är född i ditt hus och den som du köpt ska omskäras. Mitt förbund ska vara på er kropp som ett evigt förbund.