Svenska Folkbibeln 98

<div class="version vid160 iso6393swe" data-vid="160" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkLUK">
 <div class="chapter ch23" data-usfm="LUK.23">
 <div class="label">23</div><div class="s">Jesus inf&#246;r Pilatus</div><div class="p">1Alla de f&#246;rsamlade br&#246;t nu upp och f&#246;rde honom inf&#246;r Pilatus. 2 D&#228;r b&#246;rjade de anklaga honom och s&#228;ga: "Vi har funnit att den h&#228;r mannen f&#246;rleder v&#229;rt folk, f&#246;rbjuder oss betala skatt till kejsaren och s&#228;ger att han &#228;r Messias, en konung." 3 Pilatus fr&#229;gade honom: "&#196;r du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du sj&#228;lv s&#228;ger det." 4 Pilatus sade d&#229; till &#246;verstepr&#228;sterna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den h&#228;r mannen." 5 Men de var p&#229;stridiga och sade: "Han uppviglar med sin l&#228;ra folket &#246;ver hela Judeen, fr&#229;n Galileen och &#228;nda hit." 6 N&#228;r Pilatus h&#246;rde detta, fr&#229;gade han om mannen var fr&#229;n Galileen. 7 Och d&#229; han fick veta att Jesus kom fr&#229;n Herodes omr&#229;de, skickade han honom till Herodes, som ocks&#229; var i Jerusalem under de dagarna. </div><div class="s">Jesus inf&#246;r Herodes</div><div class="p">8N&#228;r Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade l&#228;nge velat tr&#228;ffa honom, eftersom han hade h&#246;rt talas om honom, och han hoppades nu f&#229; se honom g&#246;ra n&#229;got tecken. 9 Herodes st&#228;llde r&#228;tt m&#229;nga fr&#229;gor till honom, men Jesus svarade inte. 10 &#214;verstepr&#228;sterna och de skriftl&#228;rda stod d&#228;r och anklagade honom h&#228;ftigt. 11 Herodes och hans soldater bem&#246;tte honom med f&#246;rakt och gjorde narr av honom, och sedan han l&#229;tit s&#228;tta p&#229; honom en praktfull dr&#228;kt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12 Den dagen blev Herodes och Pilatus v&#228;nner med varandra. F&#246;rut hade det r&#229;tt fiendskap mellan dem. </div><div class="s">Jesus d&#246;ms till d&#246;den</div><div class="p">13Pilatus kallade samman &#246;verstepr&#228;sterna och r&#229;dsmedlemmarna och folket 14 och sade till dem: "Ni har f&#246;rt den h&#228;r mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu f&#246;rh&#246;rt honom i er n&#228;rvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom f&#246;r. 15 Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och d&#228;rf&#246;r har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort n&#229;got som f&#246;rtj&#228;nar d&#246;den. 16 D&#228;rf&#246;r vill jag bestraffa#bestraffa Dvs "gissla". Se not till Matt 10:17. honom och sedan frige honom."#En del handskrifter till&#228;gger (v. 17): "- Vid varje h&#246;gtid m&#229;ste han frige en f&#229;nge &#229;t dem. -" Jfr Matt 27:15, Mark 15:6, Joh 18:39. 18 D&#229; skrek hela hopen: "Bort med honom! L&#229;t oss f&#229; Barabbas fri!" - 19 Barabbas var en man som hade kastats i f&#228;ngelse f&#246;r ett upplopp i staden och f&#246;r mord. - 20 Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. 21 Men de skrek: "Korsf&#228;st! Korsf&#228;st honom!" 22 F&#246;r tredje g&#229;ngen sade han till dem: "Vad har han d&#229; gjort f&#246;r ont? Jag har inte funnit honom skyldig till n&#229;got som f&#246;rtj&#228;nar d&#246;den. D&#228;rf&#246;r vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." 23 Men de l&#229;g &#246;ver honom med h&#246;ga rop och kr&#228;vde att Jesus skulle korsf&#228;stas, och deras rop blev allt starkare. 24 Pilatus besl&#246;t d&#229; att de skulle f&#229; vad de beg&#228;rde. 25 Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var f&#228;ngslad f&#246;r upplopp och mord - men Jesus utl&#228;mnade han, s&#229; att de fick som de ville. </div><div class="s">Jesus korsf&#228;stes</div><div class="p">26N&#228;r de f&#246;rde bort honom, grep de en man som kom fr&#229;n landet, Simon fr&#229;n Cyrene. P&#229; honom lade de korset, f&#246;r att han skulle b&#228;ra det efter Jesus. 27 En stor folkmassa f&#246;ljde honom, bland dem m&#229;nga kvinnor som s&#246;rjde och gr&#228;t &#246;ver honom. 28 D&#229; v&#228;nde Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems d&#246;ttrar, gr&#229;t inte &#246;ver mig, utan gr&#229;t &#246;ver er sj&#228;lva och era barn. 29 Ty det kommer en tid d&#229; man skall s&#228;ga: Saliga &#228;r de ofruktsamma, de moderliv som inte har f&#246;tt, och de br&#246;st som inte har gett di. 30 D&#229; skall man s&#228;ga till bergen: Fall &#246;ver oss, och till h&#246;jderna: D&#246;lj oss! 31 Ty om man g&#246;r s&#229; med det friska tr&#228;det, vad skall d&#229; inte ske med det torra?" </div><div class="p">32Tv&#229; andra brottslingar#Tv&#229; andra brottslingar Genom denna formulering p&#229;minner evangelisten om Jesajas ord: "Han blev r&#228;knad bland brottslingar" (Jes 53:12). f&#246;rdes ocks&#229; ut f&#246;r att avr&#228;ttas tillsammans med honom. 33 Och n&#228;r de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsf&#228;ste de honom och brottslingarna d&#228;r, den ene p&#229; hans h&#246;gra sida och den andre p&#229; hans v&#228;nstra. 34 Men Jesus sade: "Fader, f&#246;rl&#229;t dem, ty de vet inte vad de g&#246;r."#Fader, f&#246;rl&#229;t dem, ty de vet inte vad de g&#246;r Dessa ord saknas i vissa handskrifter. Och de delade hans kl&#228;der mellan sig och kastade lott om dem. 35 Folket stod d&#228;r och s&#229;g p&#229;. Men medlemmarna i Stora r&#229;det h&#229;nade honom och sade: "Andra har han hj&#228;lpt. Nu f&#229;r han hj&#228;lpa sig sj&#228;lv, om han &#228;r Guds Messias, den Utvalde." 36 &#196;ven soldaterna gick fram och h&#229;nade honom. De r&#228;ckte honom surt vin 37 och sade: "Om du &#228;r judarnas konung, s&#229; hj&#228;lp dig sj&#228;lv." 38 &#214;ver honom fanns det ocks&#229; ett anslag: "Detta &#228;r judarnas konung." 39 En av brottslingarna som var upph&#228;ngda d&#228;r skymfade honom och sade: "&#196;r inte du Messias? Hj&#228;lp d&#229; dig sj&#228;lv och oss!" 40 Men den andre tillr&#228;ttavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som &#228;r under samma dom? 41 V&#229;r dom &#228;r r&#228;ttvis. Vi f&#229;r vad vi har f&#246;rtj&#228;nat. Men han har inte gjort n&#229;got ont." 42 Och han sade: "Jesus, t&#228;nk p&#229; mig, n&#228;r du kommer till ditt rike." 43 Jesus svarade: "Amen s&#228;ger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." </div><div class="s">Jesus d&#246;r</div><div class="p">44Det var nu omkring sj&#228;tte timmen. D&#229; kom &#246;ver hela landet ett m&#246;rker som varade &#228;nda till nionde timmen. 45 Solen f&#246;rm&#246;rkades, och f&#246;rl&#229;ten#f&#246;rl&#229;ten Se not till Matt 27:51. i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade med h&#246;g r&#246;st: "Fader, "i dina h&#228;nder &#246;verl&#228;mnar jag min ande."" #Ps 31:6. Och n&#228;r han hade sagt detta gav han upp andan. </div><div class="p">47Officeren som s&#229;g det som h&#228;nde, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen r&#228;ttf&#228;rdig." 48 Allt folket hade samlats f&#246;r att se p&#229;, och de slog sig f&#246;r br&#246;stet#slog sig f&#246;r br&#246;stet Se not till 18:13. n&#228;r de s&#229;g vad som skedde och v&#228;nde hem igen. 49 Men alla hans v&#228;nner, ocks&#229; de kvinnor som hade f&#246;ljt honom fr&#229;n Galileen, hade st&#229;tt p&#229; avst&#229;nd och sett detta. </div><div class="s">Jesu begravning</div><div class="p">50Nu fanns d&#228;r en r&#229;dsherre vid namn Josef, en god och r&#228;ttf&#228;rdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var fr&#229;n den judiska staden Arimatea, och han v&#228;ntade p&#229; Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att f&#229; Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, d&#228;r &#228;nnu ingen hade blivit lagd. 54 Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just b&#246;rja. </div><div class="p">55De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus fr&#229;n Galileen, f&#246;ljde efter och s&#229;g graven och hur hans kropp lades d&#228;r. 56 Sedan v&#228;nde de hem och gjorde i ordning v&#228;lluktande kryddor och oljor. Och p&#229; sabbaten var de i stillhet efter lagens bud. </div>
 </div>
 </div>
</div>

Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus. Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung." Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen." Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit." När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.

När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken. Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.

Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!" För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.

När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"
Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."

Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, "i dina händer överlämnar jag min ande."" Och när han hade sagt detta gav han upp andan.
Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen. Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.

Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.
De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.

Klausīties Lukasevangeliet 23