Svenska Folkbibeln 2015

<div class="version vid1223 iso6393swe" data-vid="1223" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkJDG">
 <div class="chapter ch3" data-usfm="JDG.3">
 <div class="label">3</div><div class="s">Folk som blev kvar i landet</div><div class="p"> 1 #5&#160;Mos&#160;7:22. Dessa var de folk som Herren l&#228;t bli kvar, f&#246;r att med dem pr&#246;va alla israeliter som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan 2 och f&#246;r att l&#228;ra Israels barn att f&#246;ra krig, de som inte hade varit med om det f&#246;rut: 3 #Jos&#160;13:2f. filisteernas#3:3filisteernaBeteckning f&#246;r folk p&#229; den nuvarande Gazaremsan (1&#160;Mos&#160;26:1), s&#228;rskilt det sj&#246;folk som under 1200-talet f Kr kom fr&#229;n de grekiska &#246;arna (Jer&#160;47:4, Amos 9:7). Deras stadsf&#246;rbund (1&#160;Sam&#160;6:16f) blev en m&#228;ktig fiende till israeliterna. fem furstar och alla kananeer och sidonier samt hiveerna som bodde i Libanons bergsbygd, fr&#229;n berget Baal-Hermon &#228;nda till v&#228;gen mot Hamat. 4 #5&#160;Mos&#160;8:2, Dom&#160;2:22. Med dem ville Herren pr&#246;va Israel f&#246;r att se om de ville f&#246;lja hans bud som han gett deras f&#228;der genom Mose. </div><div class="p"> 5 S&#229; bodde Israels barn bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 6 #2&#160;Mos&#160;23:32f, 34:16, 5&#160;Mos&#160;7:3f. och de tog deras d&#246;ttrar till hustrur och gav sina d&#246;ttrar &#229;t deras s&#246;ner och tj&#228;nade deras gudar. </div><div class="s">Otniel</div><div class="m"> 7 Israel gjorde det som var ont i Herrens &#246;gon. De gl&#246;mde Herren sin Gud och tj&#228;nade baalerna och asherorna. 8 D&#229; uppt&#228;ndes Herrens vrede mot Israel, och han s&#229;lde dem i Kushan-Rishatajims hand, kungen i Aram-Naharajim#3:8Aram-NaharajimHebr. f&#246;r Syrien-Mesopotamien (tv&#229;flodslandet) vid floden Eufrat. Kushan-Rishatajim och hans folk kan ha varit hurriter fr&#229;n Mitanniriket, som under 1300-talet f Kr drevs p&#229; flykten av hetiter och s&#246;kte sig ner till Kanaans land. Kushan-Rishatajim kan i s&#229; fall motsvara det hurritiska namnet Kuzzari-Rishti.. Och Israels barn tj&#228;nade Kushan-Rishatajim i &#229;tta &#229;r. </div><div class="p"> 9 Men Israels barn ropade till Herren, och Herren l&#228;t en fr&#228;lsare uppst&#229; bland Israels barn som r&#228;ddade dem: Otniel,#3:9OtnielBetyder troligen &#8221;Gud &#228;r min beskyddare&#8221;. Brorson och sv&#228;rson till Kaleb (1:13). son till Kenas, Kalebs yngre bror. 10 Herrens Ande kom &#246;ver honom, och han blev domare i Israel. Han drog ut i strid, och Herren gav Arams kung Kushan-Rishatajim i hans hand s&#229; att hans hand besegrade Kushan-Rishatajim. 11 #Dom&#160;8:28. Sedan hade landet ro i fyrtio &#229;r. D&#228;refter dog Otniel, Kenas son. </div><div class="s">Ehud</div><div class="m"> 12 Men Israels barn gjorde &#229;ter det som var ont i Herrens &#246;gon. Herren gav d&#229; kung Eglon av Moab makt &#246;ver Israel, eftersom de gjorde det som var ont i Herrens &#246;gon. 13 Eglon gick samman med ammoniterna och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden. 14 Och Israels barn tj&#228;nade kung Eglon av Moab i arton &#229;r. </div><div class="p"> 15 Men Israel ropade till Herren, och Herren l&#228;t en fr&#228;lsare uppst&#229; bland dem: benjaminiten Ehud,#3:15EhudKan &#246;vers&#228;ttas &#8221;var &#228;r h&#228;rligheten?&#8221; (jfr 1 Sam 4:21). Geras son, en v&#228;nsterh&#228;nt man. N&#228;r Israels barn s&#228;nde honom med g&#229;vor#3:15g&#229;vorUnderkuvade folk l&#228;mnade g&#229;vor eller tribut till sina herrar (jfr Matt&#160;22:17 med not). till kung Eglon av Moab 16 gjorde Ehud sig ett tveeggat sv&#228;rd, en fot l&#229;ngt#3:16en fot l&#229;ngtAnnan &#246;vers&#228;ttning: &#8221;en aln l&#229;ngt&#8221; (antingen ca 30 eller 50 cm). , och sp&#228;nde fast det under kl&#228;derna vid sin h&#246;gra h&#246;ft. 17 Han &#246;verl&#228;mnade g&#229;vorna till kung Eglon av Moab, som var en mycket fet man. 18 N&#228;r han hade &#246;verl&#228;mnat g&#229;vorna, skickade han i v&#228;g folket som hade burit dem. 19 Sj&#228;lv v&#228;nde han tillbaka vid bildstoderna n&#228;ra Gilgal och sade: &#8221;Jag har ett hemligt &#228;rende till dig, o konung.&#8221; Kungen sade: &#8221;Var tysta!&#8221; Alla som stod omkring honom gick ut. </div><div class="p"> 20 Ehud gick fram till honom d&#228;r han satt ensam i sommarsalen#3:20sommarsalenEn &#246;ppen sal p&#229; &#246;verv&#229;ningen d&#228;r vinden kan svalka i sommarv&#228;rmen., och Ehud sade: &#8221;Jag har ett ord fr&#229;n Gud till dig.&#8221; N&#228;r kungen reste sig fr&#229;n sin stol, 21 r&#228;ckte Ehud ut sin v&#228;nstra hand, drog sv&#228;rdet fr&#229;n sin h&#246;gra h&#246;ft och k&#246;rde in det i hans buk 22 s&#229; att f&#228;stet f&#246;ljde med in efter klingan. Och klingan omsl&#246;ts av fettet, f&#246;r han drog inte ut sv&#228;rdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i f&#246;rsalen, 23 och v&#228;l ute st&#228;ngde han d&#246;rrarna till salen efter sig och l&#229;ste dem. </div><div class="p"> 24 #1&#160;Sam&#160;24:4. N&#228;r han hade g&#229;tt, kom Eglons tj&#228;nare och s&#229;g att d&#246;rrarna till salen var l&#229;sta. De t&#228;nkte: &#8221;Han har s&#228;kert n&#229;got privat f&#246;r sig i sin sommarkammare.&#8221; 25 Men n&#228;r de hade v&#228;ntat l&#228;nge och han &#228;nd&#229; inte &#246;ppnade d&#246;rrarna till salen, tog de nyckeln och &#246;ppnade sj&#228;lva &#8211; och se, d&#228;r l&#229;g deras herre d&#246;d p&#229; golvet. </div><div class="p"> 26 Medan de dr&#246;jde hade Ehud flytt. Han hade hunnit f&#246;rbi bildstoderna och flydde till Seira. 27 #4&#160;Mos&#160;10:9. S&#229; snart han kom dit, l&#228;t han bl&#229;sa i hornet i Efraims bergsbygd. D&#229; drog Israels barn ner fr&#229;n bergsbygden med honom i spetsen. 28 #Dom&#160;7:24, 12:5, 1&#160;Sam&#160;17:47. Han sade till dem: &#8221;F&#246;lj mig, f&#246;r Herren har gett era fiender moabiterna i er hand.&#8221; D&#229; f&#246;ljde de honom och intog vadst&#228;llena#3:28intog vadst&#228;llenaP&#229; s&#229; s&#228;tt skars moabiterna av fr&#229;n sitt hemland &#246;ster om Jordan. &#246;ver Jordan till Moabs land och l&#228;t ingen komma &#246;ver. 29 Vid det tillf&#228;llet slog de omkring tiotusen moabiter, alla starka och tappra m&#228;n. Inte en enda kom undan. 30 P&#229; den dagen blev Moab kuvat under Israels hand, och landet hade ro i &#229;ttio &#229;r. </div><div class="s">Shamgar</div><div class="m"> 31 #Dom&#160;5:6. Efter Ehud kom Shamgar, Anats son#3:31Shamgar, Anats sonNamnet l&#229;ter inte hebreiskt, och Anat var en kananeisk krigsgudinna. Troligen var han en fr&#228;mling vars seger &#246;ver filisteerna ocks&#229; blev en r&#228;ddning f&#246;r Israel.. Han slog filisteerna, sexhundra man, med en oxpik. Ocks&#229; han r&#228;ddade Israel. </div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Folkbibeln 2015 Reviderad från Svenska Folkbibeln 98 och grundtexten. Gamla testamentet © 1998, 2015, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm Nya testamentet © 1996, 1998, 2015, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, och Stiftelsen Biblicum, Ljungby

Dessa var de folk som HERREN lät bli kvar, för att med dem pröva alla israeliter som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan och för att lära Israels barn att föra krig, de som inte hade varit med om det förut: filisteernas fem furstar och alla kananeer och sidonier samt hiveerna som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända till vägen mot Hamat. Med dem ville HERREN pröva Israel för att se om de ville följa hans bud som han gett deras fäder genom Mose.
Så bodde Israels barn bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, och de tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.

Israel gjorde det som var ont i HERRENS ögon. De glömde HERREN sin Gud och tjänade baalerna och asherorna. Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han sålde dem i Kushan-Rishatajims hand, kungen i Aram-Naharajim. Och Israels barn tjänade Kushan-Rishatajim i åtta år.
Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät en frälsare uppstå bland Israels barn som räddade dem: Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre bror. HERRENS Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. Han drog ut i strid, och HERREN gav Arams kung Kushan-Rishatajim i hans hand så att hans hand besegrade Kushan-Rishatajim. Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.

Men Israels barn gjorde åter det som var ont i HERRENS ögon. HERREN gav då kung Eglon av Moab makt över Israel, eftersom de gjorde det som var ont i HERRENS ögon. Eglon gick samman med ammoniterna och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden. Och Israels barn tjänade kung Eglon av Moab i arton år.
Men Israel ropade till HERREN, och HERREN lät en frälsare uppstå bland dem: benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn sände honom med gåvor till kung Eglon av Moab gjorde Ehud sig ett tveeggat svärd, en fot långt, och spände fast det under kläderna vid sin högra höft. Han överlämnade gåvorna till kung Eglon av Moab, som var en mycket fet man. När han hade överlämnat gåvorna, skickade han i väg folket som hade burit dem. Själv vände han tillbaka vid bildstoderna nära Gilgal och sade: ”Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung.” Kungen sade: ”Var tysta!” Alla som stod omkring honom gick ut.
Ehud gick fram till honom där han satt ensam i sommarsalen, och Ehud sade: ”Jag har ett ord från Gud till dig.” När kungen reste sig från sin stol, räckte Ehud ut sin vänstra hand, drog svärdet från sin högra höft och körde in det i hans buk så att fästet följde med in efter klingan. Och klingan omslöts av fettet, för han drog inte ut svärdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i försalen, och väl ute stängde han dörrarna till salen efter sig och låste dem.
När han hade gått, kom Eglons tjänare och såg att dörrarna till salen var låsta. De tänkte: ”Han har säkert något privat för sig i sin sommarkammare.” Men när de hade väntat länge och han ändå inte öppnade dörrarna till salen, tog de nyckeln och öppnade själva – och se, där låg deras herre död på golvet.
Medan de dröjde hade Ehud flytt. Han hade hunnit förbi bildstoderna och flydde till Seira. Så snart han kom dit, lät han blåsa i hornet i Efraims bergsbygd. Då drog Israels barn ner från bergsbygden med honom i spetsen. Han sade till dem: ”Följ mig, för HERREN har gett era fiender moabiterna i er hand.” Då följde de honom och intog vadställena över Jordan till Moabs land och lät ingen komma över. Vid det tillfället slog de omkring tiotusen moabiter, alla starka och tappra män. Inte en enda kom undan. På den dagen blev Moab kuvat under Israels hand, och landet hade ro i åttio år.

Efter Ehud kom Shamgar, Anats son. Han slog filisteerna, sexhundra man, med en oxpik. Också han räddade Israel.

Lyssna på Domarboken 3