Svenska Folkbibeln 98

<div class="version vid160 iso6393swe" data-vid="160" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkJOS">
 <div class="chapter ch8" data-usfm="JOS.8">
 <div class="label">8</div><div class="s">Ais er&#246;vring och f&#246;rst&#246;ring</div><div class="p">1Herren sade till Josua: "Frukta inte, var inte f&#246;rskr&#228;ckt! Tag med dig allt krigsfolk och st&#229; upp och drag ut mot Ai. Se, jag har givit kungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land i dina h&#228;nder. 2 Och du skall g&#246;ra med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung, men rovet och boskapen d&#228;rifr&#229;n f&#229;r ni beh&#229;lla som ert byte. L&#228;gg ett bakh&#229;ll mot staden p&#229; andra sidan om den." </div><div class="p">3D&#229; br&#246;t Josua upp med allt krigsfolket f&#246;r att t&#229;ga mot Ai. Och Josua valde ut trettiotusen man, tappra stridsm&#228;n, och s&#228;nde ut dem om natten. 4 Han befallde dem: "L&#228;gg er i bakh&#229;ll mot staden, p&#229; andra sidan om den, men g&#229; inte alltf&#246;r l&#229;ngt fr&#229;n staden. Och h&#229;ll er alla beredda. 5 Sj&#228;lv skall jag med allt folk som &#228;r kvar hos mig rycka fram mot staden. N&#228;r de d&#229; drar ut mot oss som f&#246;rra g&#229;ngen, skall vi fly f&#246;r dem. 6 D&#229; kommer de att f&#246;lja efter oss, tills vi har lockat bort dem fr&#229;n staden. De kommer n&#228;mligen att s&#228;ga: Nu flyr de f&#246;r oss precis som f&#246;rra g&#229;ngen. 7 Men n&#228;r vi flyr f&#246;r dem, skall ni komma fram fr&#229;n bakh&#229;llet och inta staden, ty Herren, er Gud, har givit den i er hand. 8 Och n&#228;r ni har intagit staden, skall ni t&#228;nda eld p&#229; den. Det &#228;r vad Herren har sagt att ni skall g&#246;ra. Ge akt p&#229; vad jag har befallt." 9 Josua s&#228;nde i v&#228;g dem, och de gick och lade sig i bakh&#229;ll mellan Betel och Ai, v&#228;ster om Ai. Men Josua stannade &#246;ver natten bland folket. </div><div class="p">10Tidigt f&#246;ljande morgon m&#246;nstrade Josua folket och drog sedan med de &#228;ldste i Israel i spetsen f&#246;r folket upp till Ai. 11 Allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med dit upp och ryckte allt n&#228;rmare, till dess de kom mitt emot staden. D&#228;r slog de l&#228;ger norr om Ai med dalen mellan sig och Ai. 12 Men han tog omkring femtusen man och lade dem i bakh&#229;ll mellan Betel och Ai, v&#228;ster om staden. 13 Och n&#228;r folket intagit st&#228;llning, b&#229;de l&#228;gret norr om staden och de som l&#229;g i bakh&#229;ll v&#228;ster om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen. 14 N&#228;r kungen i Ai s&#229;g detta, skyndade sig m&#228;nnen i staden och han sj&#228;lv med allt sitt folk och drog tidigt p&#229; morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen framf&#246;r hedmarken. Han visste inte om bakh&#229;llet mot honom p&#229; andra sidan staden. 15 Josua och hela Israel l&#229;tsades bli slagna och flydde i riktning mot &#246;knen. 16 D&#229; kallade man samman allt folket i staden f&#246;r att f&#246;rf&#246;lja dem. Och de f&#246;rf&#246;ljde Josua och lockades bort fr&#229;n staden. 17 Inte en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, alla drog ut efter Israel och l&#228;mnade staden &#246;ppen, n&#228;r de f&#246;rf&#246;ljde Israel. </div><div class="p">18Och Herren sade till Josua: "R&#228;ck ut spjutet som du har i handen mot Ai, ty jag skall ge staden i din hand." D&#229; r&#228;ckte Josua ut spjutet som han hade i sin hand mot staden. 19 Och de som l&#229;g i bakh&#229;ll br&#246;t hastigt upp fr&#229;n sin plats och skyndade i v&#228;g, s&#229; snart han r&#228;ckte ut sin hand, och de kom in i staden och intog den och skyndade sig att s&#228;tta eld p&#229; den. 20 N&#228;r d&#229; m&#228;nnen fr&#229;n Ai v&#228;nde sig om, fick de se hur r&#246;k fr&#229;n staden steg upp mot himlen. Och de hade inte m&#246;jlighet att fly vare sig i ena eller andra riktningen, eftersom det folk som flydde &#229;t &#246;knen v&#228;nde sig mot sina f&#246;rf&#246;ljare. 21 Ty n&#228;r Josua och hela Israel s&#229;g, att de som l&#229;g i bakh&#229;ll hade intagit staden och att r&#246;k steg upp fr&#229;n staden, v&#228;nde de om och slog ner m&#228;nnen fr&#229;n Ai. 22 De andra drog ut fr&#229;n staden emot dem, s&#229; att de kom mitt emellan israeliterna och hade dem p&#229; b&#229;da sidor om sig. Och dessa nergjorde dem och l&#228;t ingen &#246;verleva eller komma undan. 23 Men kungen i Ai blev tagen till f&#229;nga levande och f&#246;rd till Josua. </div><div class="p">24N&#228;r Israel hade d&#246;dat alla Ais inv&#229;nare ute p&#229; f&#228;ltet och i &#246;knen, dit de hade f&#246;rf&#246;ljt dem, och alla dessa hade fallit f&#246;r sv&#228;rd och blivit nergjorda, v&#228;nde alla israeliter tillbaka till Ai och slog det med sv&#228;rd. 25 De som f&#246;ll den dagen, m&#228;n och kvinnor, utgjorde tolvtusen personer, allt folket i Ai. 26 Josua drog inte tillbaka sin hand, som han hade r&#228;ckt ut spjutet med, f&#246;rr&#228;n alla Ais inv&#229;nare hade blivit tillintetgjorda. 27 Det var bara boskapen och rovet fr&#229;n denna stad, som Israel tog som byte, enligt den befallning Herren hade givit Josua. 28 Och Josua br&#228;nde upp Ai och gjorde det till en grush&#246;g f&#246;r evig tid, till en &#246;demark, som det &#228;r &#228;nnu i dag. 29 Kungen i Ai l&#228;t han h&#228;nga upp p&#229; en p&#229;le, och d&#228;r fick han h&#228;nga till kv&#228;llen. N&#228;r solen gick ner, tog man p&#229; Josuas befallning ner hans d&#246;da kropp fr&#229;n p&#229;len och kastade den vid ing&#229;ngen till stadsporten. De reste ett stort stenr&#246;se &#246;ver den, och det finns kvar &#228;n i dag. </div><div class="s">Lagen l&#228;ses upp p&#229; berget Ebal</div><div class="p">30Sedan byggde Josua &#229;t Herren, Israels Gud, ett altare p&#229; berget Ebal, 31 s&#229; som Herrens tj&#228;nare Mose hade befallt Israels barn, och som det var f&#246;reskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, som inte var bearbetade med j&#228;rn. P&#229; det offrade de br&#228;nnoffer &#229;t Herren och slaktade gemenskapsoffer. 32 D&#228;r p&#229; stenarna l&#228;t Josua g&#246;ra en avskrift av den lag som Mose hade skrivit inf&#246;r Israels barn. 33 Hela Israel med dess &#228;ldste och tillsyningsm&#228;n och domare stod p&#229; b&#229;da sidor om arken, s&#229; att de hade de levitiska pr&#228;sterna som bar Herrens f&#246;rbundsark framf&#246;r sig. Den ena h&#228;lften av folket, fr&#228;mlingar s&#229;v&#228;l som inf&#246;dda, stod v&#228;nd mot berget Gerissim och den andra h&#228;lften mot berget Ebal, i enlighet med vad Herrens tj&#228;nare Mose hade befallt, n&#228;mligen att man f&#246;rst skulle v&#228;lsigna Israels folk. 34 D&#228;refter l&#228;ste han upp alla lagens ord, v&#228;lsignelsen och f&#246;rbannelsen, allt s&#229; som det var skrivet i lagboken. 35 Inte ett ord av allt det som Mose hade befallt underl&#228;t Josua att l&#228;sa upp inf&#246;r Israels hela f&#246;rsamling med kvinnor och barn och de fr&#228;mlingar som f&#246;ljde dem. </div>
 </div>
 </div>
</div>

HERREN sade till Josua: "Frukta inte, var inte förskräckt! Tag med dig allt krigsfolk och stå upp och drag ut mot Ai. Se, jag har givit kungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land i dina händer. Och du skall göra med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung, men rovet och boskapen därifrån får ni behålla som ert byte. Lägg ett bakhåll mot staden på andra sidan om den."
Då bröt Josua upp med allt krigsfolket för att tåga mot Ai. Och Josua valde ut trettiotusen man, tappra stridsmän, och sände ut dem om natten. Han befallde dem: "Lägg er i bakhåll mot staden, på andra sidan om den, men gå inte alltför långt från staden. Och håll er alla beredda. Själv skall jag med allt folk som är kvar hos mig rycka fram mot staden. När de då drar ut mot oss som förra gången, skall vi fly för dem. Då kommer de att följa efter oss, tills vi har lockat bort dem från staden. De kommer nämligen att säga: Nu flyr de för oss precis som förra gången. Men när vi flyr för dem, skall ni komma fram från bakhållet och inta staden, ty HERREN, er Gud, har givit den i er hand. Och när ni har intagit staden, skall ni tända eld på den. Det är vad HERREN har sagt att ni skall göra. Ge akt på vad jag har befallt." Josua sände i väg dem, och de gick och lade sig i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om Ai. Men Josua stannade över natten bland folket.
Tidigt följande morgon mönstrade Josua folket och drog sedan med de äldste i Israel i spetsen för folket upp till Ai. Allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med dit upp och ryckte allt närmare, till dess de kom mitt emot staden. Där slog de läger norr om Ai med dalen mellan sig och Ai. Men han tog omkring femtusen man och lade dem i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om staden. Och när folket intagit ställning, både lägret norr om staden och de som låg i bakhåll väster om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen. När kungen i Ai såg detta, skyndade sig männen i staden och han själv med allt sitt folk och drog tidigt på morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen framför hedmarken. Han visste inte om bakhållet mot honom på andra sidan staden. Josua och hela Israel låtsades bli slagna och flydde i riktning mot öknen. Då kallade man samman allt folket i staden för att förfölja dem. Och de förföljde Josua och lockades bort från staden. Inte en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, alla drog ut efter Israel och lämnade staden öppen, när de förföljde Israel.
Och HERREN sade till Josua: "Räck ut spjutet som du har i handen mot Ai, ty jag skall ge staden i din hand." Då räckte Josua ut spjutet som han hade i sin hand mot staden. Och de som låg i bakhåll bröt hastigt upp från sin plats och skyndade i väg, så snart han räckte ut sin hand, och de kom in i staden och intog den och skyndade sig att sätta eld på den. När då männen från Ai vände sig om, fick de se hur rök från staden steg upp mot himlen. Och de hade inte möjlighet att fly vare sig i ena eller andra riktningen, eftersom det folk som flydde åt öknen vände sig mot sina förföljare. Ty när Josua och hela Israel såg, att de som låg i bakhåll hade intagit staden och att rök steg upp från staden, vände de om och slog ner männen från Ai. De andra drog ut från staden emot dem, så att de kom mitt emellan israeliterna och hade dem på båda sidor om sig. Och dessa nergjorde dem och lät ingen överleva eller komma undan. Men kungen i Ai blev tagen till fånga levande och förd till Josua.
När Israel hade dödat alla Ais invånare ute på fältet och i öknen, dit de hade förföljt dem, och alla dessa hade fallit för svärd och blivit nergjorda, vände alla israeliter tillbaka till Ai och slog det med svärd. De som föll den dagen, män och kvinnor, utgjorde tolvtusen personer, allt folket i Ai. Josua drog inte tillbaka sin hand, som han hade räckt ut spjutet med, förrän alla Ais invånare hade blivit tillintetgjorda. Det var bara boskapen och rovet från denna stad, som Israel tog som byte, enligt den befallning HERREN hade givit Josua. Och Josua brände upp Ai och gjorde det till en grushög för evig tid, till en ödemark, som det är ännu i dag. Kungen i Ai lät han hänga upp på en påle, och där fick han hänga till kvällen. När solen gick ner, tog man på Josuas befallning ner hans döda kropp från pålen och kastade den vid ingången till stadsporten. De reste ett stort stenröse över den, och det finns kvar än i dag.

Sedan byggde Josua åt HERREN, Israels Gud, ett altare på berget Ebal, så som HERRENS tjänare Mose hade befallt Israels barn, och som det var föreskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, som inte var bearbetade med järn. På det offrade de brännoffer åt HERREN och slaktade gemenskapsoffer. Där på stenarna lät Josua göra en avskrift av den lag som Mose hade skrivit inför Israels barn. Hela Israel med dess äldste och tillsyningsmän och domare stod på båda sidor om arken, så att de hade de levitiska prästerna som bar HERRENS förbundsark framför sig. Den ena hälften av folket, främlingar såväl som infödda, stod vänd mot berget Gerissim och den andra hälften mot berget Ebal, i enlighet med vad HERRENS tjänare Mose hade befallt, nämligen att man först skulle välsigna Israels folk. Därefter läste han upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, allt så som det var skrivet i lagboken. Inte ett ord av allt det som Mose hade befallt underlät Josua att läsa upp inför Israels hela församling med kvinnor och barn och de främlingar som följde dem.

Lyssna på Josua 8