Populära bibelverser från Jeremia 17

Dela

[Som kontrast till vers 5-6:] Välsignad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare) som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på Herren (Jahveh), och vars förtröstan (hopp, beskydd, säkerhet) är Herren (Jahveh). Han är som ett träd planterat vid vatten, vars rötter sträcker sig mot floden. Det har inget att frukta när hettan kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt. [Ps 1:3]

Hjärtat är bedrägligt (lömskt, svekfullt), mer än allt annat, dessutom obotligt sjukt [som ett sår som aldrig läker] – vem kan [själv] förstå (vara intimt förtrogen med) det? [Det hebreiska ordet för bedrägligt, aqov, kommer från samma rot som namnet Jakob som betyder häl/fotsteg/bakre del, se 1 Mos 25:26Hos 12:3. Det används bara tre ggr i GT och beskriver ojämn mark (märkt av spår) i Jes 40:4 och blodiga fotsteg i Hos 6:8.]

Jag, Herren (Jahveh) tränger igenom (utforskar, granskar, genomsöker) hjärtat, och prövar (undersöker) njurarna [människans inre tankar, moral och motiv] just för att ge åt var och en [löna var man] efter hans vägar, efter hans gärningars frukt [resultatet av hans handlande].

Så säger Herren (Jahveh): Förbannad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare) som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på människor [hebr. adam – en bräcklig människa], som söker sin styrka i det som är kött [det jordiska], och vars hjärta vänder sig från Herren (Jahveh). [Ordagrant ”gör kött till sin arm”, dvs. förlitar sig på sin egen viljestyrka, kraft och förmåga]. Han är som en torr växt (naken, fattig; en buske som aldrig bär frukt) i ödemarken, och får aldrig uppleva det goda, även när det kommer. Han ska bo på förbrända (torra) marker, på saltjord där ingen kan leva.

Hela (bota) mig Herre (Jahveh) och jag ska bli helad (botad). Fräls mig och jag ska bli frälst, för du är min lovsång.