Ge åt Herren (Jahveh) hans namns ära,
böj er inför Herren (Jahveh) i hans heliga majestät (skönhet).
[Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att ”ge”, hebr. jahav. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant ”Gudars söner”. Det är första gången som hebreiska ordet elim, gudar, används i Psaltaren. Frasen ”Guds söner” används även i Job 1:6 och Ps 89:7. Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]