Populära bibelverser från Uppenbarelseboken 19

Dela

Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran. För Lammets bröllop har kommit och hans brud [de troende] har gjort sig redo.

På sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Kungarnas Kung och herrarnas Herre.” [Jesus beskrivs i vers 11-16 med fyra namn: 1. Trofast och Sann – han gör som han har lovat och det blir som han har sagt. 2. Ett okänt namn – Sonens djupaste väsen är en hemlighet som ingen utom Fadern känner, se även Upp 3:12. 3. Guds ord – han har funnits sedan begynnelsen. 4. Kungars Kung och herrarnas Herre – den korsfäste och av världen förkastade är verkligen alla herrars Herre.] [I detta kapitel beskrivs två festmåltider. Den första är bröllopsfesten med Lammet, se vers 9. Som kontrast kommer nu en fasansfull inbjudan till jordens fåglar. Vers 17-21 bildar en kiasm där första och sista versen talar om fåglar och kött. Centralt beskrivs den s.k. ”striden”. Hela syftet med kiasmen är att dramatisera det oundvikliga slutet för ondskan.]

Sedan såg jag (och jag såg) himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann [samma titel som i Upp 3:14], och han dömer och strider i rättfärdighet. [Till skillnad från den falska messiasfiguren i Upp 6:2.]

Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor (kungliga diadem). Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, och han var klädd i en mantel som var doppad i blod [hans eget, eller fiendernas, se Jes 63:2-4], och hans namn är Guds Ord. [Det är bara Johannes som använder titeln ”Ordet” om Jesus i NT. Titeln återfinns här, i hans evangelium och i hans första brev, se Joh 1:1141 Joh 1:1. På samma sätt som allt är skapat av Jesus i begynnelsen, se Kol 1:16, är Ordet verksamt i tidsålderns slut.]

Och ur hans mun kommer det ut (utgår det) ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra (valla) [övervaka] dem med järnspira (en käpp av järn) [Ps 2:9], och han trampar Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress. [Svärdet hålls inte i handen, utan kommer ur munnen, se Jes 11:449:2. Gr. rhabdos (spira, käpp) används även i den grekiska översättningen Septuaginta om käppen i Ps 23:4.]

Vilddjuret [från havet, se Upp 13:1-10] greps tillsammans med den falske profeten [vilddjuret från jorden, se Upp 13:11-18], som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel.