1 Korintierbrevet 11
11
1Följ mitt exempel
liksom jag följer den Smordes (Kristi) exempel.
MÄN OCH KVINNOR I FÖRSAMLINGEN (11:2-14:40)
Profeter och lämplig klädsel
2 [Paulus har nyss i ett par kapitel tagit upp hur mycket en kristen ska anpassa sig i en fallen värld. En av poängerna är att vi ibland måste ge upp vår frihet för att inte få en svagare broder på fall. I följande fyra kapitel handlar det om män och kvinnor i gudstjänsten och den praktiska ordningen.
Det första Paulus tar upp är klädstil, och poängen är att både män och kvinnor ska klä sig på ett sätt som inte är utmanande eller stötande utifrån sin kultur. Klädstilen ska inte ta bort fokus från bönen eller profetian. Det verkar som om en del kvinnor hade tagit sin nyvunna frihet i Jesus för långt och inte följde den gängse normen att täcka sina huvuden. Paulus kunde ha löst problemet genom att helt och hållet förbjuda kvinnor att be och profetera i samlingarna; i stället ger han ett enkelt råd: män ska ha sina huvuden otäckta, medan kvinnor ska ha sina huvuden täckta.
Problemet är att det inte är helt klart vad det innebar att täcka huvudet då, och hur det ska tolkas i dag. Genom tiderna har dessa verser missbrukats. Det hjälper dock förståelsen att se att Paulus troligtvis använder sig av ett kiastiskt mönster, där halva resonemanget finns före centrum och den andra halvan efter. Texten är inskjuten i olika steg för att illustrera detta.]
Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid de traditioner (lärdomar, förordningar, den undervisning) som jag har fört vidare till er.
3Nu vill jag att ni ska veta:
att varje mans huvud (ursprung) är den Smorde (Messias, Kristus),
att kvinnans huvud (ursprung) är mannen
och att den Smordes (Kristi) huvud (ursprung) är Gud.
4Om en man ber eller profeterar med något på huvudet
vanärar han sitt huvud.
5och om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet,
så vanärar hon sitt huvud.
Det är samma sak som att ha håret avrakat.
6För om en kvinna inte har något på huvudet
kan hon lika gärna klippa av sig håret.
Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret,
så bör hon ha något på huvudet.
[Vers 6 hör ihop med vers 13-15.]
7 [Paulus går nu till skapelsen, se 1 Mos 1:27. Vers 7-8 hör ihop med vers 12.]
En man bör inte ha något på huvudet,
eftersom han är Guds avbild och ära,
och kvinnan är mannens ära.
8För mannen kommer inte från kvinnan,
utan kvinnan från mannen.
9Mannen skapades inte för (på grund av) kvinnan,
utan kvinnan för (på grund av) mannen.
[Syftar tillbaka på skapelsen där mannen var ensam och behövde en hjälpare, se 1 Mos 2:18. Det hebreiska ordet för hjälpare är ezer. Ordet används ofta för Gud när han räddar Israel (5 Mos 33:7, 26, 29; Ps 20:3; 115:9; Hos 13:9). Det beskriver inte en tjänare utan en kraftfull gestalt som räddar någon i nöd.]
10Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet
för änglarnas skull.
11Mer specifikt (det som är viktigt i den här diskussionen är att),
i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen,
inte heller är mannen oberoende av kvinnan.
[Vers 9 och 11 hör ihop. I vers 9 kopplar Paulus tillbaka till skapelsen att kvinnor, som Eva, skapades för att män, som Adam, behövde hjälp. Nu i vers 11 kommer sammanfattningen att i Herren är män och kvinnor beroende av varandra.]
12För liksom kvinnan har kommit från mannen,
så blir också mannen till för (på grund av) kvinnan.
Och allt kommer från Gud.
13Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?
14Lär inte själva naturen er
att det är en skam för en man att ha långt hår,
15men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja.
16Men om någon har lust att strida [är benägen att vara grälsjuk avseende detta så] har vi ingen sådan sed (sedvänja, vana, praxis; ömsesidigt anpassad tradition – sunetheia), inte heller Guds församlingar.
[Ordet för sed används förutom här och i 1 Kor 8:7 även om sedvänjan att frige en fånge kring påsk (Joh 18:39). Vilken sedvänja syftar Paulus på? Grekiskan verkar främst syfta på seden att inte strida eller gräla om sådana saker som ansågs vara naturliga och redan var rådande praxis även i andra församlingar. Att Paulus använder ordet för sed (inte lära eller lag) och inte kyrkan (singular) utan kyrkor i plural (1 Kor 7:17; 14:33) pekar på att detta är en fråga som mer rör tradition och kulturell sed, än en lärofråga.]
Ordning i gudstjänsten – Herrens måltid
Allvarliga problem
[På första församlingens tid firade man ”agape”, en gemensam kärleksmåltid där man umgicks och åt. Måltiden avslutades antagligen med att fira Herrens nattvard. Man samlades hos dem som hade större hus. Några av dem var Kloe, Stefanas och Gaius, se 1 Kor 1:10; 16:15; Rom 16:23. Romerska hus vid den här tiden hade ofta två rum: En förgård eller större samlingssal, atrium, som kunde rymma 30-40 personer. Det fanns också ett finare rum, triclinium, med omkring 10 platser. Paulus binder ihop detta stycke med frasen att han ”inte kan berömma dem”, se vers 17 och 22. I mitten, vers 20, betonar han igen denna huvudpoäng att detta ”inte” är Herrens måltid.]
17När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,
för era sammankomster är mer till skada än till nytta.
18Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen,
och till viss del tror jag att det är så.
[Detta är inte samma splittring som nämns i 1 Kor 1:10-16 mellan olika ledare utan snarare en socioekonomisk uppdelning mellan välbärgade och fattiga.]
19Det måste finnas valmöjligheter (en fri vilja; olika grupperingar – gr. hairesis) bland er,
för att tydligt och öppet visa vilka av er som är äkta (genuina) [och inte medverkar till splittring].
[Ordet hairesis har kommit att beskriva villoläror och sekter med betoning på en annan lära. Ordets grundbetydelse är ”att ta” och ”att välja”, och i den grekiska översättningen av GT används ordet för offer som är ”frivilliga”, se 3 Mos 22:18. Betoningen i denna vers är att det måste finnas en fri vilja och valmöjlighet för äkta kärlek och sann gemenskap. Gud prövar ibland sitt folk genom falska profeter, se 5 Mos 13:1-3.]
20När ni samlas
är det inte Herrens måltid som ni firar.
21För när det är dags att äta skyndar sig var och en att äta sin mat [utan att vänta på de fattiga som kom senare],
några är hungriga, andra har druckit sig berusade.
22Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka?
Eller försöker ni vanhelga Guds församling genom att få dem som inte har något [inga egna hem och inte tagit med mat] att skämmas?
[De rika kom tidigt, åt all mat och blev berusade. De fattiga, som arbetade, kom senare och fick ingen mat.]
Vad ska jag säga till er, ska jag berömma er?
Nej, för det här får ni inget beröm.
Nattvarden är en tradition från Herren
[Paulus försäkrar att traditionen att fira Herrens måltid är från Herren själv. Paulus kan ha fått dessa ord direkt från Jesus i en syn, eller fört traditionen vidare från de lärjungar som var ögonvittnen. För Paulus är de troende Jesu kropp, se 1 Kor 6:15; 8:12; 12:12.]
23Jag [Paulus] har själv tagit emot från Herren
det som jag också har fört vidare till er:
Den natten, då Herren Jesus blev förrådd,
tog han ett bröd, 24och när han hade tackat Gud [genom en bön eller sång i tacksägelse],
bröt (fördelade) han brödet och sa:
”Detta är min kropp för er (som blir bruten för er skull).
Gör detta till minne av mig.”
25På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa:
”Denna bägare är det nya (oförstörda, bättre) förbundet i (genom) mitt blod.
Var gång ni dricker av den, gör det för att minnas mig.”
26Så ofta ni äter detta bröd
och dricker denna bägare
förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
[Nattvarden har fyra olika perspektiv. Det är en tillbakablick på vad Jesus gjort på korset, se vers 24-25. Samtidigt blickar den också framåt till den dag Jesus kommer tillbaka, se vers 26. Det finns även en aspekt av att se sig runtomkring och urskilja sina bröder och systrar i tron, se vers 29. I den processen ser vi också inåt och utvärderar oss själva, se vers 28.]
Pröva er själva
27Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt [vilket ni gör i Korint]
syndar därför mot Herrens kropp och blod.
28Var och en ska pröva (utvärdera) sig själv
och så äta av brödet och dricka av bägaren.
29Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp,
han äter och dricker en dom över sig.
[I nästa kapitel skriver Paulus att de är Jesu kropp, se 1 Kor 12:27. Att inte ”urskilja Herrens kropp” handlar alltså om själviskhet och att inte se sina bröder och systrar. I det kiastiska mönstret hör vers 28-29 ihop med vers 31-32. Problemet var att vissa åt och drack innan alla kommit. Den gruppen var mätta och berusade när de som arbetat under dagen kom till gudstjänsten, se vers 21-22. I vers 33-34 ges lösningen: vänta på varandra och roffa inte åt er så att någon blir utan mat.]
30Därför finns det många svaga (sköra, orkeslösa) och sjuka (utan styrka på grund av sjukdom) bland er,
och ganska många har somnat in [i dödens vila].
[I en församling där inte Guds kärlek råder mellan de troende försvinner Guds beskydd. Bönen om under och tecken i Apg 4:30 besvaras först i Apg 5:12, efter det att Ananias och Safiras hyckleri hade avslöjats, se Apg 5:1-11.]
31Om vi gick till rätta med oss själva
skulle vi slippa att bli dömda.
32Men när vi döms fostras vi av Herren,
för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
33Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron): när ni samlas för att äta,
så vänta på varandra.
34Om någon är hungrig ska han äta hemma,
så att er sammankomst inte blir till en dom för er.
Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.
[Till sist nämner Paulus att han kommer att ta upp några specifika saker med dem som inte rör andra församlingar som läser detta brev. Korintierna hade skrivit angående många saker, men Paulus låter inte deras frågor styra brevets uppbyggnad. Paulus väljer ämnen som berör ”hela församlingen”, se 1 Kor 1:2.]
Nu markerat:
1 Korintierbrevet 11: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
1 Korintierbrevet 11
11
1Följ mitt exempel
liksom jag följer den Smordes (Kristi) exempel.
MÄN OCH KVINNOR I FÖRSAMLINGEN (11:2-14:40)
Profeter och lämplig klädsel
2 [Paulus har nyss i ett par kapitel tagit upp hur mycket en kristen ska anpassa sig i en fallen värld. En av poängerna är att vi ibland måste ge upp vår frihet för att inte få en svagare broder på fall. I följande fyra kapitel handlar det om män och kvinnor i gudstjänsten och den praktiska ordningen.
Det första Paulus tar upp är klädstil, och poängen är att både män och kvinnor ska klä sig på ett sätt som inte är utmanande eller stötande utifrån sin kultur. Klädstilen ska inte ta bort fokus från bönen eller profetian. Det verkar som om en del kvinnor hade tagit sin nyvunna frihet i Jesus för långt och inte följde den gängse normen att täcka sina huvuden. Paulus kunde ha löst problemet genom att helt och hållet förbjuda kvinnor att be och profetera i samlingarna; i stället ger han ett enkelt råd: män ska ha sina huvuden otäckta, medan kvinnor ska ha sina huvuden täckta.
Problemet är att det inte är helt klart vad det innebar att täcka huvudet då, och hur det ska tolkas i dag. Genom tiderna har dessa verser missbrukats. Det hjälper dock förståelsen att se att Paulus troligtvis använder sig av ett kiastiskt mönster, där halva resonemanget finns före centrum och den andra halvan efter. Texten är inskjuten i olika steg för att illustrera detta.]
Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid de traditioner (lärdomar, förordningar, den undervisning) som jag har fört vidare till er.
3Nu vill jag att ni ska veta:
att varje mans huvud (ursprung) är den Smorde (Messias, Kristus),
att kvinnans huvud (ursprung) är mannen
och att den Smordes (Kristi) huvud (ursprung) är Gud.
4Om en man ber eller profeterar med något på huvudet
vanärar han sitt huvud.
5och om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet,
så vanärar hon sitt huvud.
Det är samma sak som att ha håret avrakat.
6För om en kvinna inte har något på huvudet
kan hon lika gärna klippa av sig håret.
Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret,
så bör hon ha något på huvudet.
[Vers 6 hör ihop med vers 13-15.]
7 [Paulus går nu till skapelsen, se 1 Mos 1:27. Vers 7-8 hör ihop med vers 12.]
En man bör inte ha något på huvudet,
eftersom han är Guds avbild och ära,
och kvinnan är mannens ära.
8För mannen kommer inte från kvinnan,
utan kvinnan från mannen.
9Mannen skapades inte för (på grund av) kvinnan,
utan kvinnan för (på grund av) mannen.
[Syftar tillbaka på skapelsen där mannen var ensam och behövde en hjälpare, se 1 Mos 2:18. Det hebreiska ordet för hjälpare är ezer. Ordet används ofta för Gud när han räddar Israel (5 Mos 33:7, 26, 29; Ps 20:3; 115:9; Hos 13:9). Det beskriver inte en tjänare utan en kraftfull gestalt som räddar någon i nöd.]
10Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet
för änglarnas skull.
11Mer specifikt (det som är viktigt i den här diskussionen är att),
i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen,
inte heller är mannen oberoende av kvinnan.
[Vers 9 och 11 hör ihop. I vers 9 kopplar Paulus tillbaka till skapelsen att kvinnor, som Eva, skapades för att män, som Adam, behövde hjälp. Nu i vers 11 kommer sammanfattningen att i Herren är män och kvinnor beroende av varandra.]
12För liksom kvinnan har kommit från mannen,
så blir också mannen till för (på grund av) kvinnan.
Och allt kommer från Gud.
13Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?
14Lär inte själva naturen er
att det är en skam för en man att ha långt hår,
15men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja.
16Men om någon har lust att strida [är benägen att vara grälsjuk avseende detta så] har vi ingen sådan sed (sedvänja, vana, praxis; ömsesidigt anpassad tradition – sunetheia), inte heller Guds församlingar.
[Ordet för sed används förutom här och i 1 Kor 8:7 även om sedvänjan att frige en fånge kring påsk (Joh 18:39). Vilken sedvänja syftar Paulus på? Grekiskan verkar främst syfta på seden att inte strida eller gräla om sådana saker som ansågs vara naturliga och redan var rådande praxis även i andra församlingar. Att Paulus använder ordet för sed (inte lära eller lag) och inte kyrkan (singular) utan kyrkor i plural (1 Kor 7:17; 14:33) pekar på att detta är en fråga som mer rör tradition och kulturell sed, än en lärofråga.]
Ordning i gudstjänsten – Herrens måltid
Allvarliga problem
[På första församlingens tid firade man ”agape”, en gemensam kärleksmåltid där man umgicks och åt. Måltiden avslutades antagligen med att fira Herrens nattvard. Man samlades hos dem som hade större hus. Några av dem var Kloe, Stefanas och Gaius, se 1 Kor 1:10; 16:15; Rom 16:23. Romerska hus vid den här tiden hade ofta två rum: En förgård eller större samlingssal, atrium, som kunde rymma 30-40 personer. Det fanns också ett finare rum, triclinium, med omkring 10 platser. Paulus binder ihop detta stycke med frasen att han ”inte kan berömma dem”, se vers 17 och 22. I mitten, vers 20, betonar han igen denna huvudpoäng att detta ”inte” är Herrens måltid.]
17När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,
för era sammankomster är mer till skada än till nytta.
18Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen,
och till viss del tror jag att det är så.
[Detta är inte samma splittring som nämns i 1 Kor 1:10-16 mellan olika ledare utan snarare en socioekonomisk uppdelning mellan välbärgade och fattiga.]
19Det måste finnas valmöjligheter (en fri vilja; olika grupperingar – gr. hairesis) bland er,
för att tydligt och öppet visa vilka av er som är äkta (genuina) [och inte medverkar till splittring].
[Ordet hairesis har kommit att beskriva villoläror och sekter med betoning på en annan lära. Ordets grundbetydelse är ”att ta” och ”att välja”, och i den grekiska översättningen av GT används ordet för offer som är ”frivilliga”, se 3 Mos 22:18. Betoningen i denna vers är att det måste finnas en fri vilja och valmöjlighet för äkta kärlek och sann gemenskap. Gud prövar ibland sitt folk genom falska profeter, se 5 Mos 13:1-3.]
20När ni samlas
är det inte Herrens måltid som ni firar.
21För när det är dags att äta skyndar sig var och en att äta sin mat [utan att vänta på de fattiga som kom senare],
några är hungriga, andra har druckit sig berusade.
22Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka?
Eller försöker ni vanhelga Guds församling genom att få dem som inte har något [inga egna hem och inte tagit med mat] att skämmas?
[De rika kom tidigt, åt all mat och blev berusade. De fattiga, som arbetade, kom senare och fick ingen mat.]
Vad ska jag säga till er, ska jag berömma er?
Nej, för det här får ni inget beröm.
Nattvarden är en tradition från Herren
[Paulus försäkrar att traditionen att fira Herrens måltid är från Herren själv. Paulus kan ha fått dessa ord direkt från Jesus i en syn, eller fört traditionen vidare från de lärjungar som var ögonvittnen. För Paulus är de troende Jesu kropp, se 1 Kor 6:15; 8:12; 12:12.]
23Jag [Paulus] har själv tagit emot från Herren
det som jag också har fört vidare till er:
Den natten, då Herren Jesus blev förrådd,
tog han ett bröd, 24och när han hade tackat Gud [genom en bön eller sång i tacksägelse],
bröt (fördelade) han brödet och sa:
”Detta är min kropp för er (som blir bruten för er skull).
Gör detta till minne av mig.”
25På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa:
”Denna bägare är det nya (oförstörda, bättre) förbundet i (genom) mitt blod.
Var gång ni dricker av den, gör det för att minnas mig.”
26Så ofta ni äter detta bröd
och dricker denna bägare
förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
[Nattvarden har fyra olika perspektiv. Det är en tillbakablick på vad Jesus gjort på korset, se vers 24-25. Samtidigt blickar den också framåt till den dag Jesus kommer tillbaka, se vers 26. Det finns även en aspekt av att se sig runtomkring och urskilja sina bröder och systrar i tron, se vers 29. I den processen ser vi också inåt och utvärderar oss själva, se vers 28.]
Pröva er själva
27Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt [vilket ni gör i Korint]
syndar därför mot Herrens kropp och blod.
28Var och en ska pröva (utvärdera) sig själv
och så äta av brödet och dricka av bägaren.
29Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp,
han äter och dricker en dom över sig.
[I nästa kapitel skriver Paulus att de är Jesu kropp, se 1 Kor 12:27. Att inte ”urskilja Herrens kropp” handlar alltså om själviskhet och att inte se sina bröder och systrar. I det kiastiska mönstret hör vers 28-29 ihop med vers 31-32. Problemet var att vissa åt och drack innan alla kommit. Den gruppen var mätta och berusade när de som arbetat under dagen kom till gudstjänsten, se vers 21-22. I vers 33-34 ges lösningen: vänta på varandra och roffa inte åt er så att någon blir utan mat.]
30Därför finns det många svaga (sköra, orkeslösa) och sjuka (utan styrka på grund av sjukdom) bland er,
och ganska många har somnat in [i dödens vila].
[I en församling där inte Guds kärlek råder mellan de troende försvinner Guds beskydd. Bönen om under och tecken i Apg 4:30 besvaras först i Apg 5:12, efter det att Ananias och Safiras hyckleri hade avslöjats, se Apg 5:1-11.]
31Om vi gick till rätta med oss själva
skulle vi slippa att bli dömda.
32Men när vi döms fostras vi av Herren,
för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
33Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron): när ni samlas för att äta,
så vänta på varandra.
34Om någon är hungrig ska han äta hemma,
så att er sammankomst inte blir till en dom för er.
Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.
[Till sist nämner Paulus att han kommer att ta upp några specifika saker med dem som inte rör andra församlingar som läser detta brev. Korintierna hade skrivit angående många saker, men Paulus låter inte deras frågor styra brevets uppbyggnad. Paulus väljer ämnen som berör ”hela församlingen”, se 1 Kor 1:2.]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln