1 Johannesbrevet 1
1
Inledning
[Första Johannesbrevet har inte den traditionella öppningen med avsändare, mottagare och hälsningsfras som de flesta andra brev i Nya testamentet. De första fyra verserna är en enda lång mening i grekiskan och har en komplex struktur som centrerar kring att Jesus är Ordet som ger liv och förblir för evigt.]
1Det som existerade från begynnelsen [1 Mos 1:1; Joh 1:1] ...
Det som vi har hört (och som fortfarande ljuder i våra öron) ...
Det som vi har sett med våra egna ögon (och de bilder som fortfarande finns kvar på våra näthinnor) ...
Det som vi har betraktat (noga studerat) och rört med våra händer ...
[Det som vi – jag, Johannes, och alla apostlarna personligen – har hört, sett, betraktat och rört vid är:]
Ordet (gr. Logos), som ger livet!
[Jesus benämns som Ordet som ett Guds sändebud för att kommunicera med mänskligheten. Det finns tre grekiska ord som alla översätts till liv i svenskan: bios, psuche och zoe. Ordet biologi kommer från bios och har att göra med vårt fysiska liv, se 1 Joh 2:16 där det syftar på ”detta livets” goda. Ordet psykologi kommer från psuche och syftar ofta på vårt inre själsliv, se Matt 16:25. Det tredje ordet, zoe, som används här, beskriver Guds eviga liv. Livet är i bestämd form – Jesus är det eviga livets Ord, se Joh 6:68. Han både är och ger Guds överflödande liv. Nu följer en förklaring av livet:]
2Livet blev synligt (uppenbarades) ...
Vi såg (prövade) det [vi var ögonvittnen] ...
Vi vittnar om det ...
Vi förkunnar (rapporterar, kungör) det för er ...
Livet, det eviga!
Han var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Fadern, och blev synlig (uppenbarades) för oss.
3Det vi [apostlar] sett (prövat) och hört rapporterar (förkunnar, berättar) vi för er, så att ni också kan välja att vara med i vår gemenskap [vara delaktiga i vår förstahandsupplevelse av Jesu liv].
Vår gemenskap är med Fadern
och med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
4Vi skriver nu detta [inledningen och hela brevet] så att vår [både vår och er] glädje ska vara helt fullkomlig (fulländad).
[Detta är den första av totalt fyra konkreta anledningar till varför Johannes skriver brevet. Den första och sista anledningen är glädje och frälsningsvisshet, se 1 Joh 5:13. Centralt, i mitten, finns två förmaningar att inte synda och inte bli vilseledd, se 1 Joh 2:1 och 1 Joh 2:26.]
GUD ÄR LJUS (1:5-3:10)
5Detta är budskapet (proklamationen; den apostoliska undervisningen – gr. angelia) som vi [själva] har hört från honom, och nu förkunnar (berättar) för er:
Att Gud är ljus, och i honom finns inget mörker, nej, inte på något sätt.
Synd, sanning och Jesu försoning
[Nu följer tre fraser som alla börjar med ”om vi skulle säga”, se vers 6, 8, 10. Varje påstående följs av en antites, se 1 Joh 1:7; 1:9; 2:1. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.]
6Om vi säger (skulle säga) att vi har gemenskap (delaktighet; en levande relation) med honom och [ändå] vandrar (skulle leva) i mörkret, då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar vi inte) sanningen.
7Men om vi vandrar (skulle vandra) i ljuset – så som han är i ljuset – har vi gemenskap (är vi delaktiga) [umgås vi och har hela tiden en levande relation] med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss [gång på gång] från all synd.
8Om vi säger (skulle säga) att vi inte har [någon] synd [är av mänsklig fallen natur] då bedrar vi oss själva (går vilse; vandrar vi bort från vägen) och sanningen är inte i oss.
9Om vi bekänner (skulle erkänna) våra synder [vår skuld; våra överträdelser, felsteg och misstag – framför allt inför Gud, men också inför människor, se Jak 5:16], är han trofast [trogen sin egen natur och sina löften] och rättfärdig [5 Mos 32:4] så att han förlåter oss våra synder och renar oss (skulle förlåta oss synderna och rena oss) från all orättfärdighet (missgärning; allt felaktigt handlande).
10Om vi säger (skulle säga) att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord [sanningen] finns (är) inte i oss.
[Jesus är Ordet som är Sanningen, se Joh 1:14. Här är frasen ”hans ord är inte i oss” en parallell till ”sanningen är inte i oss” i vers 8. I brevet använder Johannes den rika betydelsen i gr. logos som Ordet – Jesus själv, men också i betydelsen ord, undervisning, och budskap, se 1 Joh 2:5, 7, 14; 3:18.]
Nu markerat:
1 Johannesbrevet 1: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
1 Johannesbrevet 1
1
Inledning
[Första Johannesbrevet har inte den traditionella öppningen med avsändare, mottagare och hälsningsfras som de flesta andra brev i Nya testamentet. De första fyra verserna är en enda lång mening i grekiskan och har en komplex struktur som centrerar kring att Jesus är Ordet som ger liv och förblir för evigt.]
1Det som existerade från begynnelsen [1 Mos 1:1; Joh 1:1] ...
Det som vi har hört (och som fortfarande ljuder i våra öron) ...
Det som vi har sett med våra egna ögon (och de bilder som fortfarande finns kvar på våra näthinnor) ...
Det som vi har betraktat (noga studerat) och rört med våra händer ...
[Det som vi – jag, Johannes, och alla apostlarna personligen – har hört, sett, betraktat och rört vid är:]
Ordet (gr. Logos), som ger livet!
[Jesus benämns som Ordet som ett Guds sändebud för att kommunicera med mänskligheten. Det finns tre grekiska ord som alla översätts till liv i svenskan: bios, psuche och zoe. Ordet biologi kommer från bios och har att göra med vårt fysiska liv, se 1 Joh 2:16 där det syftar på ”detta livets” goda. Ordet psykologi kommer från psuche och syftar ofta på vårt inre själsliv, se Matt 16:25. Det tredje ordet, zoe, som används här, beskriver Guds eviga liv. Livet är i bestämd form – Jesus är det eviga livets Ord, se Joh 6:68. Han både är och ger Guds överflödande liv. Nu följer en förklaring av livet:]
2Livet blev synligt (uppenbarades) ...
Vi såg (prövade) det [vi var ögonvittnen] ...
Vi vittnar om det ...
Vi förkunnar (rapporterar, kungör) det för er ...
Livet, det eviga!
Han var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Fadern, och blev synlig (uppenbarades) för oss.
3Det vi [apostlar] sett (prövat) och hört rapporterar (förkunnar, berättar) vi för er, så att ni också kan välja att vara med i vår gemenskap [vara delaktiga i vår förstahandsupplevelse av Jesu liv].
Vår gemenskap är med Fadern
och med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
4Vi skriver nu detta [inledningen och hela brevet] så att vår [både vår och er] glädje ska vara helt fullkomlig (fulländad).
[Detta är den första av totalt fyra konkreta anledningar till varför Johannes skriver brevet. Den första och sista anledningen är glädje och frälsningsvisshet, se 1 Joh 5:13. Centralt, i mitten, finns två förmaningar att inte synda och inte bli vilseledd, se 1 Joh 2:1 och 1 Joh 2:26.]
GUD ÄR LJUS (1:5-3:10)
5Detta är budskapet (proklamationen; den apostoliska undervisningen – gr. angelia) som vi [själva] har hört från honom, och nu förkunnar (berättar) för er:
Att Gud är ljus, och i honom finns inget mörker, nej, inte på något sätt.
Synd, sanning och Jesu försoning
[Nu följer tre fraser som alla börjar med ”om vi skulle säga”, se vers 6, 8, 10. Varje påstående följs av en antites, se 1 Joh 1:7; 1:9; 2:1. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.]
6Om vi säger (skulle säga) att vi har gemenskap (delaktighet; en levande relation) med honom och [ändå] vandrar (skulle leva) i mörkret, då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar vi inte) sanningen.
7Men om vi vandrar (skulle vandra) i ljuset – så som han är i ljuset – har vi gemenskap (är vi delaktiga) [umgås vi och har hela tiden en levande relation] med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss [gång på gång] från all synd.
8Om vi säger (skulle säga) att vi inte har [någon] synd [är av mänsklig fallen natur] då bedrar vi oss själva (går vilse; vandrar vi bort från vägen) och sanningen är inte i oss.
9Om vi bekänner (skulle erkänna) våra synder [vår skuld; våra överträdelser, felsteg och misstag – framför allt inför Gud, men också inför människor, se Jak 5:16], är han trofast [trogen sin egen natur och sina löften] och rättfärdig [5 Mos 32:4] så att han förlåter oss våra synder och renar oss (skulle förlåta oss synderna och rena oss) från all orättfärdighet (missgärning; allt felaktigt handlande).
10Om vi säger (skulle säga) att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord [sanningen] finns (är) inte i oss.
[Jesus är Ordet som är Sanningen, se Joh 1:14. Här är frasen ”hans ord är inte i oss” en parallell till ”sanningen är inte i oss” i vers 8. I brevet använder Johannes den rika betydelsen i gr. logos som Ordet – Jesus själv, men också i betydelsen ord, undervisning, och budskap, se 1 Joh 2:5, 7, 14; 3:18.]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln