För detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som ni har hört från början:
Att vi ska älska varandra [osjälviskt och utgivande].
[Detta lärde Jesus, se Joh 13:34-3515:12.]
Vi ska inte likna Kain som var från [hade sin natur och drivkraft från] den onde och mördade (brutalt slaktade) sin bror [Abel, se 1 Mos 4].
Varför mördade han sin bror?
Därför att hans egna handlingar (gärningar) var onda,
och hans brors handlingar (gärningar) var rättfärdiga.
Mina syskon (bröder och systrar i tron) [det är på samma sätt med er],
bli inte förvånade (överraskade) om världen hatar (avskyr) er.
Vi vet att vi har gått ut ur döden in i livet (har övergått från döden till livet) [fått ta del av Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet] eftersom vi älskar syskonen (bröderna och systrarna i tron).
Den som inte älskar förblir i döden. [Den som inte älskar andra med Guds osjälviskt utgivande kärlek är andligt död.]
Den som hatar (vanemässigt avskyr) sin broder [en annan kristen] är en mördare,
och ni vet att ingen mördare bär (har kvar) evigt liv inom sig.
[Hat och oförsonlighet jämställs med mord i vers 12. Jesus likställer också vrede och oförsonlighet med mord, se Matt 5:21-26. Hat dödar mänskliga relationer. Guds liv kan inte bo hos den som härbärgerar hat i stället för Guds kärlek inom sig.]
Genom (i) detta har vi lärt känna (personligen fått vetskap om) kärleken [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]:
att han [Jesus] lade ner (gav upp) sitt liv (sig själv) för oss.
Därför är vi skyldiga att lägga ner våra liv för syskonen [bröderna och systrarna i tron] [Joh 15:12].
Men om någon skulle ha (den som har) världsliga resurser (denna världens goda; ett fysiskt gott liv) och ser (skulle se) sin broder (sitt syskon i tron) lida nöd [brist], men [ändå] stänger av sina känslor (förhärdar sitt hjärta; ordagrant: tillsluter sina inre organ) för honom – hur förblir [då] Guds [rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärlek i honom? Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], låt oss inte (vi borde inte) älska med ord eller tal (ordagrant: inte heller med tungan), utan i handling och sanning.
[Grekiskans logos (ord) innefattar även tanke, motiv och resonemang och står liksom de tre övriga substantiven som följer i singular. Det är viktigt med balans – att inte bara älska i teorin, utan att även praktiskt agera och oförtröttligt arbeta i enlighet med sanningen. I nästa kapitel varnar författaren för falska profeter och påminner om nödvändigheten att pröva vilken ande som är verksam. En troende förväntas vara välkomnande och generös, men inte säga ja till varje förfrågan om stöd och lojalitet. I nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte ta emot, se 2 Joh 1:10-11.]
[Förmaningen i vers 18 väcker frågan: ”Älskar jag verkligen som jag bör?”, och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:]
Genom detta förstår vi (har vi en personlig erfarenhet av) att vi är av sanningen [att vi tillhör Gud och är av honom, se Joh 14:618:37]:
I hans närvaro kan vi övertyga (förvissa, stilla) våra hjärtan,
för om våra hjärtan [vårt samvete] fördömer oss,
så är Gud större än våra hjärtan [samveten]
och han känner till allt [ingenting är dolt för honom].
Mina älskade, om vårt hjärta inte fördömer (inte skulle anklaga) oss har vi frimodighet inför (gentemot – gr. pros) Gud [en öppen kommunikation med honom, se även 1 Joh 4:175:14Heb 10:19], och vad vi då än skulle fråga efter, det får vi [tar vi villigt och aktivt emot] av honom, eftersom vi [hela tiden] håller fast vid (bevarar, skyddar) hans bud (instruktioner) och [alltid] gör det som är välbehagligt inför honom (i hans åsyn/ögon – gr. enopion autou).
Och detta är hans bud:
att vi ska (skulle) tro (förtrösta, lita) på hans Sons,
Jesu den Smordes (Messias, Kristi), namn [auktoriteten i det namnet],
och [alltid välja att] älska varandra,
enligt det bud han har gett oss.
Och den som [kontinuerligt] håller hans bud (instruktioner), förblir (är kvar) [lever] i honom [Gud], och han [Gud] i honom. [När någon sätter sin tilltro till Jesu namn leder det till en iver att vilja följa Guds bud.] Så (genom/i detta) vet vi [erfar vi personligen] att han förblir (är kvar) [lever] i oss: nämligen utifrån (gr. ek) Anden som han gett oss. [Den helige Ande ger personlig frälsningsvisshet.]
Bible App
Bible App for Kids
