Mina älskade!
Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande],
för kärleken kommer från Gud.
Den [var och en] som älskar är född av Gud
och känner [har en personlig relation med] Gud.
Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande]
känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud,
för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape].
[Denna fras av Johannes – ”kärlekens apostel” – återfinns bara här och i vers 16.]
Så (genom/i detta) uppenbarades Guds kärlek till oss:
att Gud sände (ordagrant: har sänt) sin ende (sin enfödde) [helt unike] Son till (in i) världen för att vi skulle leva genom honom.
Detta är kärleken (kärleken finns i detta):
inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss
och sänt sin Son som försoning för våra synder.
[Guds kärlek (gr. agape) – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig – har sitt ursprung i Gud själv och visar sig konkret genom att han gav sin ende Son, se Joh 3:16.]
Mina älskade!
Om Gud har älskat oss så [högt],
då är vi skyldiga att älska varandra [med samma osjälviska och utgivande kärlek].
Ingen har någonsin [ännu] sett (skådat; uppmärksamt studerat) Gud!
Om vi älskar (skulle älska) varandra, då förblir (bor) [lever] Gud i oss,
och hans kärlek är fullkomnad [har steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål] i oss.
Så (genom/i detta) vet vi [genom personlig erfarenhet] att vi förblir i honom och han i oss:
att han har gett oss av sin Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom].
Och vi har [själva] sett (skådat; uppmärksamt studerat) [Jesus, se 1 Joh 1:14:9-10],
och vittnar [hela tiden aktivt] om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare (Befriare).
Om någon bekänner [skulle instämma och säga samma sak som Guds ord] att Jesus är Guds Son,
förblir (bor) Gud [ständigt] i honom och han i Gud.
Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.
Gud är kärlek [se vers 8]
och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.
I detta [att vi är förenade med honom, se vers 16] har [den osjälviskt utgivande] kärleken fullkomnats [steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål, se vers 12] hos oss, så att vi kan ha frimodighet [vara rättframma och möta honom med tillförsikt] på domens dag – för precis [så] som han [Jesus] är, [så] är också vi i den här världen. [1 Joh 3:21Heb 10:19]
Rädsla (fruktan) finns inte i [kan inte samexistera med] kärleken [som är osjälvisk och utgivande], istället kastar (driver) den fullkomliga (mogna) kärleken ut rädslan, eftersom rädslan har att göra med straff (plåga). Men den som fruktar [är rädd för domens dag, se vers 17] har inte fullkomnats (nått sin fulla mognad) i kärleken.
[Jesu efterföljare tillhör honom och behöver inte vara rädda för att möta honom på domens dag, se Joh 5:24. Jesus, som nu sitter på Faderns högra sida i himlen, har redan tagit all synd på sig när han betalade priset på Golgata. Vi blir förlåtna genom att ta emot frälsningens gåva redan nu, här på jorden, se Joh 3:16-17Apg 2:38Rom 10:9. Denna förlåtelse och kärlek påverkar också relationerna till människor omkring oss, se 2 Kor 2:14.]
Vi älskar [osjälviskt och utgivande – Gud själv, människor och hela hans skapelse, se vers 11 och 20]
därför att han först har älskat oss.
Om någon säger (skulle säga): ”Jag älskar Gud”,
men hatar (skulle avsky) sin broder, då är han en lögnare.
För den som inte [osjälviskt och utgivande] älskar sin broder som han har sett,
kan inte älska Gud som han inte har sett.
Och detta bud har vi fått från honom: att den som älskar Gud, han ska (borde) också älska sin broder [Joh 13:34].
Bibelappen
Bibelappen för barn
