1 Petrusbrevet 3:8-9

Och till sist [som en avslutande uppmaning]: Var alla av samma sinne (eniga, endräktiga – gr. sympathes) [lev i harmoni med varandra], medkännande [dela glädje och sorg], kärleksfulla mot syskonen [visa broderskärlek], ömsinta (förstående, medlidande, barmhärtiga, godhjärtade), ödmjuka. [Fem adjektiv formar här en kiasm (där det första och sista, andra och näst sista ordet tematiskt hör ihop och tillsammans ramar in den centrala höjdpunkten). Harmonisk endräkt möjliggörs bara genom att alla praktiserar ödmjukhet. Att vara medkännande och ömsint skapar även förståelse och ett innerligt engagemang. Allt detta skyddar och bevarar den inre syskonkärleken som alltid behöver vårdas och hanteras varsamt.] Löna inte ont med ont eller förolämpning (hån) med förolämpning [ge inte igen med samma mynt, se 1 Thess 5:151 Pet 2:23], utan tvärtom ska ni välsigna (tala väl, be för andras välgång), för detta blev ni kallade till för att ni ska (skulle) ärva välsignelse. [Rom 12:21]