2 Samuel 13
13
Fortsatta konsekvenser av Davids synd
Avshaloms revolt
Amnon och Tamar
1Och det skedde därefter att Avshalom (Absalom), Davids son, hade en vacker syster vars namn var Tamar. [Hon var dotter till Maacha, se 2 Sam 3:3.] Amnon, Davids [äldsta] son [2 Sam 3:2], älskade henne.
2Och Amnon var så olycklig att han kände sig sjuk för sin syster Tamars skull, för hon var en jungfru och det verkade omöjligt för Amnon att göra någonting med henne. [De var halvsyskon och incest var förbjudet, se 3 Mos 18:11.]
3Men Amnon hade en vän som hette Jonadav, en son till Davids bror Shimeah. [Davids son Amnon och Jonadav var kusiner. Shimeah betyder ”berömmelse”, i 1 Sam 16:9 kallas han Shammah.] Och Jonadav var en mycket slug man. 4Och han sa till honom: ”Varför, kungens son, har du blivit så klen (mager) från dag till dag? Vill du inte berätta för mig?”
Och Amnon sa till honom: ”Jag älskar Tamar, min bror Avshaloms syster.”
5Och Jonadav sa till honom: ”Lägg dig på din bädd och låtsas vara sjuk och när din far kommer och ser dig så säg till honom: Låt min syster Tamar komma, jag ber dig, och ge mig bröd att äta och tillreda maten framför mina ögon så att jag ser det och kan äta det ur hennes hand.”
6Och Amnon låg ner och spelade sjuk. Och när kungen kom och såg honom sa Amnon till kungen: ”Låt min syster Tamar komma, jag ber dig, och göra några brödkakor i min åsyn så att jag kan äta ur hennes hand.”
7Och David sände bud till Tamars hus och sa: ”Gå, jag ber dig, till din bror Amnons hus och laga mat åt honom.” 8Och Tamar gick till sin bror Amnons hus och han låg ner. Och hon tog deg och knådade den och gjorde brödkakor i hans åsyn och hon gräddade brödkakorna. 9Och hon tog pannan och stjälpte upp dem framför honom men han vägrade att äta.
Och Amnon sa: ”Skicka ut alla män från mig.” Och alla män gick ut från honom. 10Och Amnon sa till Tamar: ”Ta in maten i kammaren så att jag kan äta ur din hand.” Då tog Tamar brödkakorna som hon hade gjort och förde in dem i kammaren till Amnon, sin bror. 11Och när hon hade fört dem nära honom för att äta, tog han ett starkt (fast) grepp om henne och sa till henne: ”Kom, ligg med mig min syster.”
12Och hon sa till honom: ”Nej, min bror, tvinga mig inte, för något sådant ska inte ske i Israel. [1 Mos 34:7; 3 Mos 18:9, 11; 20:17; 5 Mos 27:22] Gör inte denna hänsynslösa handling. 13Och jag, hur ska jag kunna bära min skam? Och du, du kommer att bli som en av de skamliga dårarna i Israel. Och nu, tala, jag ber dig, med kungen, för han ska inte neka mig från dig.” 14Likväl ville han inte lyssna till hennes röst, utan var starkare än hon och han tvingade henne och låg med henne.
15Och Amnon hatade henne med ett mycket stort hat, för hatet som han hatade henne med var större än kärleken som han hade älskat henne med. Och Amnon sa till henne: ”Stig upp och försvinn.”
16Och hon sa till honom: ”Inte så eftersom detta stora fel att köra ut mig är värre än det andra som du har gjort mot mig.”
Men han lyssnade inte på henne. 17Och han kallade på sin tjänare som betjänade honom och sa: ”Skicka iväg denna kvinna ut från mig och bomma igen dörren efter henne.” 18Och hon hade en dräkt i många färger på sig, för med sådana kläder var kungens döttrar klädda när de var jungfrur. Och hans tjänare skickade ut henne och bommade igen dörren efter henne. 19Och Tamar lade aska på sitt huvud och rev sönder kläderna med många färger som hon hade på sig och hon lade sin hand på huvudet och gick sin väg och grät högt när hon gick.
20Och Avshalom hennes bror sa till henne: ”Har Aminon [förminskad (diminutiv) form av Amnon] din bror varit med dig? Så nu, lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat.” [Den diminutiva formen används troligen för att poängtera hur Amnons namns betydelse ”trofast” inte stämde med hans agerande.] Så Tamar förblev övergiven (förkrossad, ensam) i sin bror Avshaloms hus.
21Men när kung David hörde om alla dessa ting blev han mycket vred. 22Och Avshalom talade varken gott eller ont till Amnon, för Avshalom hatade Amnon eftersom han hade våldtagit hans syster Tamar.
Avshalom dödar Amnon
23Och det skedde, efter två år (två år av dagar), att Avshalom hade fårklippare i Baal-Chatsor, som ligger bredvid Efraim [två mil norr om Jerusalem]. Så Avshalom bjöd in alla kungens söner. [Avshalom har en slug plan att hämnas Amnon, målet är att få ett tillfälle att kunna döda honom. Nu hade han väntat i två år. Fårklippning firades som en festhögtid och ofta med vin, se 1 Mos 38:12; 1 Sam 25:2, 8, 36.] 24Så Avshalom kom till kungen [David] och sa: ”Se nu, dina tjänare har fårklippning. O kung, jag ber dig, ta med dina tjänare och gå med oss (ordagrant: dina tjänare).”
25Men kungen [David] sa till Avshalom: ”Nej, min son, låt oss inte alla gå, det blir för betungande för dig.” Trots att han [Avshalom] pressade honom [kung David] gick han inte, men han [David] gav honom sin välsignelse.
[Även om Avshalom har fått nej, så har han lyckats få Davids välsignelse. Han har också lyckats manipulera sin far till en social position som tvingar honom att säga ja till nästa begäran. Den kommer utan dröjsmål och ger ett sken av oskuld: om kungen själv inte kan komma, låt honom då sända ”min bror Amnon”, kungens tronarvinge i hans ställe.]
26Då sa Avshalom [till sin far David]: ”Om du inte vill, jag ber dig, låt min bror Amnon gå med oss.”
Och kungen sa till honom: ”Varför skulle han gå med dig?” 27Men Avshalom pressade honom [David] och han lät Amnon och alla kungens [Davids] söner gå med honom.
[Scenen förflyttas nu från Jerusalem till festen i Baal-Chatsor.]
28Och Avshalom befallde sina tjänare och sa: ”Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant: var krigets söner).” 29Då gjorde Avshaloms tjänare med Amnon som Avshalom hade befallt. Och alla kungens söner steg upp och varje man steg upp på sin mula och flydde.
30Och det skedde medan de var på väg att ryktet kom till David och sa: ”Avshalom har dödat alla kungens söner och ingen av dem är kvar.” [Ryktet var fel, bara Amnon var död.] 31Och kungen steg upp och rev sönder sina kläder och låg på marken, och alla hans tjänare stod hos honom med sina kläder sönderrivna.
[Att slita sönder sina kläder och var ett klassiskt uttryck för sorg och förtvivlan, jfr Jos 7:6; 2 Sam 12:16. Natans ord om ett domens svärd som inte skulle lämna hans hus (2 Sam 12:10) måste ha ekat i hans huvud.]
32Men Jonadav, en son till Davids bror Shimeah [vers 3], svarade och sa: ”Låt inte min herre tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för Amnon är den ende som är död, för Avshalom har bestämt detta och varit fast besluten från den dag då han våldtog hans syster Tamar. 33Och låt nu inte kungen ta detta till sitt hjärta och tänka att alla kungens söner är döda, för det är bara Amnon som är död.”
34Men Avshalom flydde.
Och den unge mannen som höll vakt lyfte upp sina ögon och såg och se, där kom mycket folk på en omväg vid bergssluttningen.
35Och Jonadav sa till kungen: ”Se kungens söner kommer som din tjänare sa, så är det.”
36Och det skedde så snart han hade slutat tala att se, kungens söner kom och lyfte upp sina röster och grät, och även kungen grät och alla hans tjänare grät mycket. 37Men Avshalom flydde och gick till Talmaj, Amichods son, Geshors kung. [Avshalom flyr till sin morfar, se 2 Sam 3:3; 13:37; 1 Krön 3:2] Och (David) sörjde över sin son alla dagarna. 38Sedan Avshalom hade flytt och begett sig till Geshor, stannade han där i tre år. 39Och kung Davids själ försmäktade av längtan efter Avshalom, för han var tröstad efter Amnon som var död.
[Geshur var ett arameiskt kungarike öster om Galileiska sjön. Manasses halvstam i Transjordanien hade misslyckats med att driva ut dem under erövringen (5 Mos 3:14; Jos 13:13), så Geshur fortsatte som ett självständigt kungarike. Talmai var Avshaloms farfar.]
Nu markerat:
2 Samuel 13: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
2 Samuel 13
13
Fortsatta konsekvenser av Davids synd
Avshaloms revolt
Amnon och Tamar
1Och det skedde därefter att Avshalom (Absalom), Davids son, hade en vacker syster vars namn var Tamar. [Hon var dotter till Maacha, se 2 Sam 3:3.] Amnon, Davids [äldsta] son [2 Sam 3:2], älskade henne.
2Och Amnon var så olycklig att han kände sig sjuk för sin syster Tamars skull, för hon var en jungfru och det verkade omöjligt för Amnon att göra någonting med henne. [De var halvsyskon och incest var förbjudet, se 3 Mos 18:11.]
3Men Amnon hade en vän som hette Jonadav, en son till Davids bror Shimeah. [Davids son Amnon och Jonadav var kusiner. Shimeah betyder ”berömmelse”, i 1 Sam 16:9 kallas han Shammah.] Och Jonadav var en mycket slug man. 4Och han sa till honom: ”Varför, kungens son, har du blivit så klen (mager) från dag till dag? Vill du inte berätta för mig?”
Och Amnon sa till honom: ”Jag älskar Tamar, min bror Avshaloms syster.”
5Och Jonadav sa till honom: ”Lägg dig på din bädd och låtsas vara sjuk och när din far kommer och ser dig så säg till honom: Låt min syster Tamar komma, jag ber dig, och ge mig bröd att äta och tillreda maten framför mina ögon så att jag ser det och kan äta det ur hennes hand.”
6Och Amnon låg ner och spelade sjuk. Och när kungen kom och såg honom sa Amnon till kungen: ”Låt min syster Tamar komma, jag ber dig, och göra några brödkakor i min åsyn så att jag kan äta ur hennes hand.”
7Och David sände bud till Tamars hus och sa: ”Gå, jag ber dig, till din bror Amnons hus och laga mat åt honom.” 8Och Tamar gick till sin bror Amnons hus och han låg ner. Och hon tog deg och knådade den och gjorde brödkakor i hans åsyn och hon gräddade brödkakorna. 9Och hon tog pannan och stjälpte upp dem framför honom men han vägrade att äta.
Och Amnon sa: ”Skicka ut alla män från mig.” Och alla män gick ut från honom. 10Och Amnon sa till Tamar: ”Ta in maten i kammaren så att jag kan äta ur din hand.” Då tog Tamar brödkakorna som hon hade gjort och förde in dem i kammaren till Amnon, sin bror. 11Och när hon hade fört dem nära honom för att äta, tog han ett starkt (fast) grepp om henne och sa till henne: ”Kom, ligg med mig min syster.”
12Och hon sa till honom: ”Nej, min bror, tvinga mig inte, för något sådant ska inte ske i Israel. [1 Mos 34:7; 3 Mos 18:9, 11; 20:17; 5 Mos 27:22] Gör inte denna hänsynslösa handling. 13Och jag, hur ska jag kunna bära min skam? Och du, du kommer att bli som en av de skamliga dårarna i Israel. Och nu, tala, jag ber dig, med kungen, för han ska inte neka mig från dig.” 14Likväl ville han inte lyssna till hennes röst, utan var starkare än hon och han tvingade henne och låg med henne.
15Och Amnon hatade henne med ett mycket stort hat, för hatet som han hatade henne med var större än kärleken som han hade älskat henne med. Och Amnon sa till henne: ”Stig upp och försvinn.”
16Och hon sa till honom: ”Inte så eftersom detta stora fel att köra ut mig är värre än det andra som du har gjort mot mig.”
Men han lyssnade inte på henne. 17Och han kallade på sin tjänare som betjänade honom och sa: ”Skicka iväg denna kvinna ut från mig och bomma igen dörren efter henne.” 18Och hon hade en dräkt i många färger på sig, för med sådana kläder var kungens döttrar klädda när de var jungfrur. Och hans tjänare skickade ut henne och bommade igen dörren efter henne. 19Och Tamar lade aska på sitt huvud och rev sönder kläderna med många färger som hon hade på sig och hon lade sin hand på huvudet och gick sin väg och grät högt när hon gick.
20Och Avshalom hennes bror sa till henne: ”Har Aminon [förminskad (diminutiv) form av Amnon] din bror varit med dig? Så nu, lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat.” [Den diminutiva formen används troligen för att poängtera hur Amnons namns betydelse ”trofast” inte stämde med hans agerande.] Så Tamar förblev övergiven (förkrossad, ensam) i sin bror Avshaloms hus.
21Men när kung David hörde om alla dessa ting blev han mycket vred. 22Och Avshalom talade varken gott eller ont till Amnon, för Avshalom hatade Amnon eftersom han hade våldtagit hans syster Tamar.
Avshalom dödar Amnon
23Och det skedde, efter två år (två år av dagar), att Avshalom hade fårklippare i Baal-Chatsor, som ligger bredvid Efraim [två mil norr om Jerusalem]. Så Avshalom bjöd in alla kungens söner. [Avshalom har en slug plan att hämnas Amnon, målet är att få ett tillfälle att kunna döda honom. Nu hade han väntat i två år. Fårklippning firades som en festhögtid och ofta med vin, se 1 Mos 38:12; 1 Sam 25:2, 8, 36.] 24Så Avshalom kom till kungen [David] och sa: ”Se nu, dina tjänare har fårklippning. O kung, jag ber dig, ta med dina tjänare och gå med oss (ordagrant: dina tjänare).”
25Men kungen [David] sa till Avshalom: ”Nej, min son, låt oss inte alla gå, det blir för betungande för dig.” Trots att han [Avshalom] pressade honom [kung David] gick han inte, men han [David] gav honom sin välsignelse.
[Även om Avshalom har fått nej, så har han lyckats få Davids välsignelse. Han har också lyckats manipulera sin far till en social position som tvingar honom att säga ja till nästa begäran. Den kommer utan dröjsmål och ger ett sken av oskuld: om kungen själv inte kan komma, låt honom då sända ”min bror Amnon”, kungens tronarvinge i hans ställe.]
26Då sa Avshalom [till sin far David]: ”Om du inte vill, jag ber dig, låt min bror Amnon gå med oss.”
Och kungen sa till honom: ”Varför skulle han gå med dig?” 27Men Avshalom pressade honom [David] och han lät Amnon och alla kungens [Davids] söner gå med honom.
[Scenen förflyttas nu från Jerusalem till festen i Baal-Chatsor.]
28Och Avshalom befallde sina tjänare och sa: ”Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant: var krigets söner).” 29Då gjorde Avshaloms tjänare med Amnon som Avshalom hade befallt. Och alla kungens söner steg upp och varje man steg upp på sin mula och flydde.
30Och det skedde medan de var på väg att ryktet kom till David och sa: ”Avshalom har dödat alla kungens söner och ingen av dem är kvar.” [Ryktet var fel, bara Amnon var död.] 31Och kungen steg upp och rev sönder sina kläder och låg på marken, och alla hans tjänare stod hos honom med sina kläder sönderrivna.
[Att slita sönder sina kläder och var ett klassiskt uttryck för sorg och förtvivlan, jfr Jos 7:6; 2 Sam 12:16. Natans ord om ett domens svärd som inte skulle lämna hans hus (2 Sam 12:10) måste ha ekat i hans huvud.]
32Men Jonadav, en son till Davids bror Shimeah [vers 3], svarade och sa: ”Låt inte min herre tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för Amnon är den ende som är död, för Avshalom har bestämt detta och varit fast besluten från den dag då han våldtog hans syster Tamar. 33Och låt nu inte kungen ta detta till sitt hjärta och tänka att alla kungens söner är döda, för det är bara Amnon som är död.”
34Men Avshalom flydde.
Och den unge mannen som höll vakt lyfte upp sina ögon och såg och se, där kom mycket folk på en omväg vid bergssluttningen.
35Och Jonadav sa till kungen: ”Se kungens söner kommer som din tjänare sa, så är det.”
36Och det skedde så snart han hade slutat tala att se, kungens söner kom och lyfte upp sina röster och grät, och även kungen grät och alla hans tjänare grät mycket. 37Men Avshalom flydde och gick till Talmaj, Amichods son, Geshors kung. [Avshalom flyr till sin morfar, se 2 Sam 3:3; 13:37; 1 Krön 3:2] Och (David) sörjde över sin son alla dagarna. 38Sedan Avshalom hade flytt och begett sig till Geshor, stannade han där i tre år. 39Och kung Davids själ försmäktade av längtan efter Avshalom, för han var tröstad efter Amnon som var död.
[Geshur var ett arameiskt kungarike öster om Galileiska sjön. Manasses halvstam i Transjordanien hade misslyckats med att driva ut dem under erövringen (5 Mos 3:14; Jos 13:13), så Geshur fortsatte som ett självständigt kungarike. Talmai var Avshaloms farfar.]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln