5 Moseboken 1
1
Tillbakablick (kap 1-3)
Horeb till Kadesh
1Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof [troligtvis Aqabaviken (Röda havet) som också kallas Vasshavet; hebr. jam sof] mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav. 2Det är elva dagsresor från [berget] Horeb (hebr. Chorev) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir.
[Seir är en synonym för Edom. Horeb är ett annat namn på berget Sinai. Det hebreiska ordet chorev delar rot med orden torr/öde, men även svärd. Här finns en geografisk beskrivning av en torr öken, men även kopplingen till Guds ord som är ett svärd (Heb 4:12). Kadesh betyder ”helig”, platsen kan vara Tell el-Qudeirat i Sinaiöknen, just vid dagens gräns mellan Israel och Egypten.]
3Och det hände i det 40:e året i den 11:e månaden [shvat – jan/feb; under regnperioden] på den första dagen i månaden [1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahveh) befallt dem, 4efter att han slagit Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij. 5På andra sidan Jordan i Moabs land tog Mose på sig (gjorde han ett medvetet viljebeslut) att förklara denna undervisning (hebr. torah) och sa:
6”Herren vår Gud (Jahveh Elohim) talade till oss vid Horeb (hebr. Chorev) och sa: ’Ni har vistats (bott) tillräckligt länge vid detta berg [i Sinaiöknen], 7vänd er och vandra till amoréernas bergsbygd och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i söder och utefter kusten, kanaanéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat. 8Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahveh) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob, att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).’ ”
Ledare utses
9Och jag talade till er vid den tiden och sa: ”Jag ensam kan inte själv bära er, 10Herren er Gud (Jahveh Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna. 11Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), har förökat er tusen gånger och välsignat er så som han har talat till er. [Att föröka tusen gånger är ett uttryck för att göra dem väldigt mycket större än vad de var tidigare.] 12Hur kan jag ensam bära era omständigheter, era bördor och era strider? 13Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förstånd (förmåga att avgöra) och som är kända (välrespekterade), och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er.”
[Det var Moses svärfar Jetro som kom med förslaget att Mose måste delegera ansvaret, se 2 Mos 18:21-26. Dessa egenskaper ligger till grund för kraven på äldste i NT, se Tit 1:5-9; 1 Tim 3:1-7; 1 Pet 5:1-4. Den inledande frasen ”Ta er, från var och en av era stammar” visar att man skulle själva utse sina ledare på ett demokratiskt sätt.]
14Och ni svarade mig och sa: ”Det är gott (rätt) att göra som du har talat.” 15Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam. 16Och jag utsåg era domare vid den tiden och sa: ”Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom. 17Ni ska inte vara partiska (ordagrant: ni ska inte känna igen ansikten) när ni dömer [rättvisan är blind, se 2 Mos 23:2, 3; 3 Mos 19:15] – lyssna på den lille (unge, ringa) såväl som den store (mäktige). Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte [deras uppsyn], för domen är Guds (Elohims). Och är fallet för svårt för er ska ni ta det till mig, så ska jag ska lyssna på det.” 18Och jag befallde er vid den tiden alla de saker som ni skulle göra.
Spejare sänds ut
19Och vi vandrade från Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg, se vers 6] och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs mer i detalj i 4 Mos 11:1-13:1.] 20Och jag sa till er: ”Vi har kommit till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) gett till oss. 21Se, Herren din Gud (Jahveh Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahveh), dina fäders Gud (Elohim), har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig.”
22Och ni kom nära mig, varenda en av er och sa: ”Låt oss sända ut män som kan utforska (gräva – hebr. chafar) landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till.” [4 Mos 13-14]
23Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam, 24och de vände och gick upp till bergen och kom till Eshkols dal (wadi – hebr. nachal) och utforskade den. 25Och de tog av landets frukt i sina händer och tog ned den till oss och kom tillbaka med ord och sa: ”Gott (plural, gott på många sätt) är landet som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) ger till oss.”
Uppror mot Herren
26Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallning, 27och ni muttrade i era tält och sa: ”Herren (Jahveh) hatar oss, han har fört ut oss från Egyptens land för att ge oss i amoréernas hand och utplåna oss. 28Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: ’Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.’ ” [4 Mos 13:28-33]
29Då sa jag till er: ”Frukta inte och var inte rädda för dem. 30Herren er Gud (Jahveh Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon, 31och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahveh Elohim) bar er som en man bär sin son [Ps 131], hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
32Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahveh Elohim), 33som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen.”
34Och Herren (Jahveh) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sa: 35”Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder, 36förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det [4 Mos 14:24] och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahveh). [Jos 15:13-19; Dom 1:9-15]
37Även mot mig var Herrens (Jahvehs) vrede för er skull när han sa: ’Inte heller du ska komma dit in.’ [4 Mos 20:12] 38Josua, Nuns son, som står framför er, han ska gå till platsen, uppmuntra honom (gör honom stark och frimodig) för han ska låta Israel ärva det. 39Era små som ni sa skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den. 40Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet).” [2 Mos 10:19]
41Då svarade ni och sa till mig: ”Vi har syndat mot Herren (Jahveh), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har befallt oss.” Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
42Men Herren (Jahveh) sa till mig: ”Säg till dem: ’Gå inte upp och strid, för jag är inte med er – ni kommer att bli slagna av era fiender.’ ”
43Så talade jag till er, men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahvehs) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden. 44Och amoréerna som bor i bergsbygden kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma. [4 Mos 14:39-45] 45Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahvehs) ansikte, men Herren (Jahveh) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.
46Och ni bodde i Kadesh
dagar
många (verkligen många),
som dagarna
som ni bodde där (tidigare).
[Meningen består av sju hebreiska ord och är strukturerad som en kiasm där det centrala ordet är många (hebr. ravvim), som står i plural för att betona att det var väldigt många dagar. Ordet ramas in av dagar som också är i plural. Hela meningen omgärdas av hebr. jasav som betyder sitta ner och vara kvar. Hela meningens konstruktion och tungrodda upprepningar förstärker att det var en lång och tröttsam tid!]
Nu markerat:
5 Moseboken 1: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
5 Moseboken 1
1
Tillbakablick (kap 1-3)
Horeb till Kadesh
1Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof [troligtvis Aqabaviken (Röda havet) som också kallas Vasshavet; hebr. jam sof] mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav. 2Det är elva dagsresor från [berget] Horeb (hebr. Chorev) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir.
[Seir är en synonym för Edom. Horeb är ett annat namn på berget Sinai. Det hebreiska ordet chorev delar rot med orden torr/öde, men även svärd. Här finns en geografisk beskrivning av en torr öken, men även kopplingen till Guds ord som är ett svärd (Heb 4:12). Kadesh betyder ”helig”, platsen kan vara Tell el-Qudeirat i Sinaiöknen, just vid dagens gräns mellan Israel och Egypten.]
3Och det hände i det 40:e året i den 11:e månaden [shvat – jan/feb; under regnperioden] på den första dagen i månaden [1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahveh) befallt dem, 4efter att han slagit Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij. 5På andra sidan Jordan i Moabs land tog Mose på sig (gjorde han ett medvetet viljebeslut) att förklara denna undervisning (hebr. torah) och sa:
6”Herren vår Gud (Jahveh Elohim) talade till oss vid Horeb (hebr. Chorev) och sa: ’Ni har vistats (bott) tillräckligt länge vid detta berg [i Sinaiöknen], 7vänd er och vandra till amoréernas bergsbygd och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i söder och utefter kusten, kanaanéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat. 8Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahveh) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob, att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).’ ”
Ledare utses
9Och jag talade till er vid den tiden och sa: ”Jag ensam kan inte själv bära er, 10Herren er Gud (Jahveh Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna. 11Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), har förökat er tusen gånger och välsignat er så som han har talat till er. [Att föröka tusen gånger är ett uttryck för att göra dem väldigt mycket större än vad de var tidigare.] 12Hur kan jag ensam bära era omständigheter, era bördor och era strider? 13Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förstånd (förmåga att avgöra) och som är kända (välrespekterade), och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er.”
[Det var Moses svärfar Jetro som kom med förslaget att Mose måste delegera ansvaret, se 2 Mos 18:21-26. Dessa egenskaper ligger till grund för kraven på äldste i NT, se Tit 1:5-9; 1 Tim 3:1-7; 1 Pet 5:1-4. Den inledande frasen ”Ta er, från var och en av era stammar” visar att man skulle själva utse sina ledare på ett demokratiskt sätt.]
14Och ni svarade mig och sa: ”Det är gott (rätt) att göra som du har talat.” 15Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam. 16Och jag utsåg era domare vid den tiden och sa: ”Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom. 17Ni ska inte vara partiska (ordagrant: ni ska inte känna igen ansikten) när ni dömer [rättvisan är blind, se 2 Mos 23:2, 3; 3 Mos 19:15] – lyssna på den lille (unge, ringa) såväl som den store (mäktige). Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte [deras uppsyn], för domen är Guds (Elohims). Och är fallet för svårt för er ska ni ta det till mig, så ska jag ska lyssna på det.” 18Och jag befallde er vid den tiden alla de saker som ni skulle göra.
Spejare sänds ut
19Och vi vandrade från Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg, se vers 6] och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs mer i detalj i 4 Mos 11:1-13:1.] 20Och jag sa till er: ”Vi har kommit till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) gett till oss. 21Se, Herren din Gud (Jahveh Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahveh), dina fäders Gud (Elohim), har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig.”
22Och ni kom nära mig, varenda en av er och sa: ”Låt oss sända ut män som kan utforska (gräva – hebr. chafar) landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till.” [4 Mos 13-14]
23Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam, 24och de vände och gick upp till bergen och kom till Eshkols dal (wadi – hebr. nachal) och utforskade den. 25Och de tog av landets frukt i sina händer och tog ned den till oss och kom tillbaka med ord och sa: ”Gott (plural, gott på många sätt) är landet som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) ger till oss.”
Uppror mot Herren
26Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallning, 27och ni muttrade i era tält och sa: ”Herren (Jahveh) hatar oss, han har fört ut oss från Egyptens land för att ge oss i amoréernas hand och utplåna oss. 28Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: ’Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.’ ” [4 Mos 13:28-33]
29Då sa jag till er: ”Frukta inte och var inte rädda för dem. 30Herren er Gud (Jahveh Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon, 31och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahveh Elohim) bar er som en man bär sin son [Ps 131], hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
32Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahveh Elohim), 33som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen.”
34Och Herren (Jahveh) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sa: 35”Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder, 36förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det [4 Mos 14:24] och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahveh). [Jos 15:13-19; Dom 1:9-15]
37Även mot mig var Herrens (Jahvehs) vrede för er skull när han sa: ’Inte heller du ska komma dit in.’ [4 Mos 20:12] 38Josua, Nuns son, som står framför er, han ska gå till platsen, uppmuntra honom (gör honom stark och frimodig) för han ska låta Israel ärva det. 39Era små som ni sa skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den. 40Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet).” [2 Mos 10:19]
41Då svarade ni och sa till mig: ”Vi har syndat mot Herren (Jahveh), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har befallt oss.” Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
42Men Herren (Jahveh) sa till mig: ”Säg till dem: ’Gå inte upp och strid, för jag är inte med er – ni kommer att bli slagna av era fiender.’ ”
43Så talade jag till er, men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahvehs) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden. 44Och amoréerna som bor i bergsbygden kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma. [4 Mos 14:39-45] 45Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahvehs) ansikte, men Herren (Jahveh) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.
46Och ni bodde i Kadesh
dagar
många (verkligen många),
som dagarna
som ni bodde där (tidigare).
[Meningen består av sju hebreiska ord och är strukturerad som en kiasm där det centrala ordet är många (hebr. ravvim), som står i plural för att betona att det var väldigt många dagar. Ordet ramas in av dagar som också är i plural. Hela meningen omgärdas av hebr. jasav som betyder sitta ner och vara kvar. Hela meningens konstruktion och tungrodda upprepningar förstärker att det var en lång och tröttsam tid!]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln