5 Moseboken 4
4
Huvudpunkter
Lydnad
1Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant ”sakerna inristat”) och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er om, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), har gett er. 2Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er. [Upp 22:18-19]
3Era ögon har sett vad Herren (Jahveh) gjorde i Baal Peor, med alla män som följde Baal Peor, hur Herren er Gud (Jahveh Elohim) förgjorde dem från er mitt. 4Men ni som höll er till (klängde er fast vid) Herren er Gud (Jahveh Elohim) lever, varenda en av er, denna dag.
5Se, jag har undervisat er om förordningarna (ordagrant ”sakerna inristat”) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahveh) min Gud (Elohim) befallt mig, för att ni ska göra dem mitt i landet som ni går in i för att besitta. 6Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant ”saker inristat”) ska de säga: ”Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk.” 7För vilket stort land finns som har Gud (Elohim) så nära sig, som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) är, närhelst vi kallar på honom? 8Och vilket [annat] stort folk finns det som har förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
9Se till att skydda (vakta, bevara) dig och bevara (vakta, skydda) din själ (din hela varlse) mycket noga (hebr. meód), så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer). 10Den dagen du stod inför Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) ansikte vid Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg], när Herren (Jahveh) sa till mig: ”Församla åt mig folket och jag ska låta dem höra mina ord, så att de kan lära sig att vörda (respektera) mig alla dagar som de lever på jorden och så att de kan undervisa sina söner (barn).” 11Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjockt mörker. 12Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst. 13Och han berättade för er om sitt förbund, som han befallde er att göra (utföra, agera, leva efter), de tio orden, och han skrev dem på två tavlor av sten. 14Och Herren (Jahveh) befallde mig vid den tiden att lära er förordningarna (ordagrant ”saker inristat”) och påbuden (bindande juridiska beslut) för att ni ska göra dem i landet dit ni går över för att besätta det.
Avgudadyrkan förbjuds
15Men (därför), skydda (vakta, bevara) ni era liv (själar) noga (med stor omsorg, ständigt; ordagrant: mycket – hebr. meód), eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahveh) talade till er på Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg] ut från mitten av elden.
16Handla inte fördärvligt och gör åt er skurna avbilder,
en figur som liknar en man eller kvinna,
17något som liknar ett av alla djur på jorden (hebr. erets),
liknar någon bevingad fågel som flyger under himlen,
18liknar något som kryper på marken (den rödaktiga jorden – hebr. adamah),
liknar någon fisk som är i vattnet under jorden (hebr. erets);
19och annars när du lyfter upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna – hela himlarnas härskara – dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna.
[Avgudarna som beskrivs i vers 16-19 börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.]
20Men er har Herren (Jahveh) tagit och fört ut ur järnugnen, ut ur Egypten, för att vara ett arvfolk åt honom som ni är idag. 21Nu var Herren (Jahveh) vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och att jag inte skulle gå in i det goda landet som Herren er Gud (Jahveh Elohim) gett er till arvedel, 22utan jag måste dö i detta land, jag får inte gå över Jordan, men ni får gå över och besätta det goda landet.
23Vakta (skydda, bevara) er, så att ni inte glömmer Herren er Guds (Jahveh Elohims) förbund som han har skurit med er, och gör er skurna avbilder, som liknar något som Herren er Gud (Jahveh Elohim) har förbjudit er. 24För Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) är en förtärande eld [3 Mos 10:2-3; Heb 12:29], en nitälskande Gud (hebr. El qana) [2 Mos 20:5].
25När ni föder söner och söners söner och ni har varit länge i landet och börjar agera bedrägligt och gör skurna avbilder och formar någonting och gör det som är ont i Herren er Guds (Jahveh Elohims) ögon för att provocera honom, 26jag kallar himlarna och jorden att vittna mot er idag, att ni då med hast fullständigt ska förgås från landet som ni går över Jordan för att besätta. Era dagar ska inte bli många och långa där utan ni ska fullständigt förgås, 27och Herren (Jahveh) ska skingra er bland folken, ni ska lämnas få till antalet bland länderna dit Herren (Jahveh) leder er bort. 28Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte känner någon doft. 29Men om ni där [israeliterna kringspridda bland hednafolken] söker Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) då ska du finna honom, om du söker (studerar för att få mer kunskap och djupare förståelse om) honom av hela ditt hjärta och av hela din själ (liv).
[Ordet ”söka” beskriver ett sökande att erhålla någon som redan existerar, inte bara kunskap utan totalt ägandeskap. Verbformen ändras också från plural ”ni” till singular ”din” mitt i meningen för att förstärka att det handlar om en personlig relation.]
30När du är i nöd och allt detta händer dig [fångenskap och slaveri] i kommande dagar, ska du vända om till Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) och höra (lyda) hans röst. 31För en barmhärtig (medlidande – hebr. rachom) Gud (El) är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). Han ska inte överge (släppa taget om) dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma förbundet med dina fäder som han med ed svurit [att hålla].
[Ordet barmhärtig beskriver den starka kärlek en förälder känner för sitt barn. Ordet delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd.]
Herren är Gud
32Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ände till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande. 33Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört, och förblivit levande? 34Eller har Gud (Elohim) prövat att gå och ta åt sig ett folk från mitten av ett annat folk med prövningar, med tecken och med under och med krig, och med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor skräck, på samma sätt som Herren din Gud (Jahveh Elohim) gjorde för dig i Egypten inför dina ögon?
35För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahveh), han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida. 36Från himlarna har han låtit dig höra sin röst, för att han ska instruera (tukta, fostra) dig, och över jorden har han låtit dig se sin stora eld, och du hörde hans röst ur (ordagrant: från mitten av) elden. 37Eftersom han [Herren] trofast älskade dina förfäder [Abraham, Isak och Jakob, se 1 Mos 12:1-3] och utvalde deras efterkommande [ordagrant ”säd” singular], förde han själv (hans ansikte, genom hans aktiva närvaro) med sin stora kraft ut dig från Egypten. [2 Mos 13:21] 38Han fördriver hednafolk [på grund av deras synd, se 1 Mos 15:16; 5 Mos 9:5] som är större och mäktigare än du, för att föra in dig i deras land och ge det till arvedel, som det ju är idag.
39Idag ska du förstå (känna till, vara intimt förtrogen med, veta) och ta till hjärtat att Herren (Jahveh) är Gud, uppe i himlarna och här nere på jorden – det finns ingen annan. 40Och du ska hålla (vakta, skydda) hans förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er idag, för att det ska gå väl för er och för era söner efter er och så att era dagar ska bli förlängda (göras många) på jorden (hebr. adamah) som Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) ger er för alla dagar (för alltid, evigt).
Fristäder
(4 Mos 35:6-34)
41Sedan avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, mot soluppgången (på östra sidan), 42till vilka en person som oavsiktligt dräpt någon (ordagrant: den mandråpare som dödat) ska kunna fly – om han inte har hatat honom dessförinnan [inte har haft något motiv]. Han ska kunna fly till någon av dessa städer för att kunna leva [4 Mos 35:9-34].
43Betser [Bosor] i öknen i Mishors land för rubeniterna [4 Mos 3:10; stad i området kring Medeba],
och Ramot i Gilead för gaditerna
och Golan i Bashan för Manasse. [Jos 20:7-8; 13:26]
Undervisningen – Torah
44Och detta är undervisningen som Mose lade fram inför Israels söner. 45Detta är vittnesbörden (stadgarna – hebr. edot) och förordningarna (ordagrant ”sakerna inristat” – hebr. chuqim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) som Mose talade till Israels söner när de kom ut från Egypten, 46på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Beit Peor i amoréernas kung Sichons land, som bodde i Chesbon, som Mose och Israels söner slog när de kom ut ur Egypten. 47Och de tog hans land som en besittning och Bashans kung Ogs land, amoréernas två kungar som fanns på andra sidan Jordan mot soluppgången (österut) 48från Aroer som är på kanten till Arnons dal ända till berget Sion, detsamma som Hermon, 49och hela Arava på andra sidan Jordan österut ända till Aravahavet [Döda havet] under Pisgas sluttningar.
Nu markerat:
5 Moseboken 4: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
5 Moseboken 4
4
Huvudpunkter
Lydnad
1Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant ”sakerna inristat”) och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er om, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), har gett er. 2Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er. [Upp 22:18-19]
3Era ögon har sett vad Herren (Jahveh) gjorde i Baal Peor, med alla män som följde Baal Peor, hur Herren er Gud (Jahveh Elohim) förgjorde dem från er mitt. 4Men ni som höll er till (klängde er fast vid) Herren er Gud (Jahveh Elohim) lever, varenda en av er, denna dag.
5Se, jag har undervisat er om förordningarna (ordagrant ”sakerna inristat”) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahveh) min Gud (Elohim) befallt mig, för att ni ska göra dem mitt i landet som ni går in i för att besitta. 6Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant ”saker inristat”) ska de säga: ”Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk.” 7För vilket stort land finns som har Gud (Elohim) så nära sig, som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) är, närhelst vi kallar på honom? 8Och vilket [annat] stort folk finns det som har förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
9Se till att skydda (vakta, bevara) dig och bevara (vakta, skydda) din själ (din hela varlse) mycket noga (hebr. meód), så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer). 10Den dagen du stod inför Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) ansikte vid Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg], när Herren (Jahveh) sa till mig: ”Församla åt mig folket och jag ska låta dem höra mina ord, så att de kan lära sig att vörda (respektera) mig alla dagar som de lever på jorden och så att de kan undervisa sina söner (barn).” 11Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjockt mörker. 12Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst. 13Och han berättade för er om sitt förbund, som han befallde er att göra (utföra, agera, leva efter), de tio orden, och han skrev dem på två tavlor av sten. 14Och Herren (Jahveh) befallde mig vid den tiden att lära er förordningarna (ordagrant ”saker inristat”) och påbuden (bindande juridiska beslut) för att ni ska göra dem i landet dit ni går över för att besätta det.
Avgudadyrkan förbjuds
15Men (därför), skydda (vakta, bevara) ni era liv (själar) noga (med stor omsorg, ständigt; ordagrant: mycket – hebr. meód), eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahveh) talade till er på Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg] ut från mitten av elden.
16Handla inte fördärvligt och gör åt er skurna avbilder,
en figur som liknar en man eller kvinna,
17något som liknar ett av alla djur på jorden (hebr. erets),
liknar någon bevingad fågel som flyger under himlen,
18liknar något som kryper på marken (den rödaktiga jorden – hebr. adamah),
liknar någon fisk som är i vattnet under jorden (hebr. erets);
19och annars när du lyfter upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna – hela himlarnas härskara – dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna.
[Avgudarna som beskrivs i vers 16-19 börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.]
20Men er har Herren (Jahveh) tagit och fört ut ur järnugnen, ut ur Egypten, för att vara ett arvfolk åt honom som ni är idag. 21Nu var Herren (Jahveh) vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och att jag inte skulle gå in i det goda landet som Herren er Gud (Jahveh Elohim) gett er till arvedel, 22utan jag måste dö i detta land, jag får inte gå över Jordan, men ni får gå över och besätta det goda landet.
23Vakta (skydda, bevara) er, så att ni inte glömmer Herren er Guds (Jahveh Elohims) förbund som han har skurit med er, och gör er skurna avbilder, som liknar något som Herren er Gud (Jahveh Elohim) har förbjudit er. 24För Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) är en förtärande eld [3 Mos 10:2-3; Heb 12:29], en nitälskande Gud (hebr. El qana) [2 Mos 20:5].
25När ni föder söner och söners söner och ni har varit länge i landet och börjar agera bedrägligt och gör skurna avbilder och formar någonting och gör det som är ont i Herren er Guds (Jahveh Elohims) ögon för att provocera honom, 26jag kallar himlarna och jorden att vittna mot er idag, att ni då med hast fullständigt ska förgås från landet som ni går över Jordan för att besätta. Era dagar ska inte bli många och långa där utan ni ska fullständigt förgås, 27och Herren (Jahveh) ska skingra er bland folken, ni ska lämnas få till antalet bland länderna dit Herren (Jahveh) leder er bort. 28Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte känner någon doft. 29Men om ni där [israeliterna kringspridda bland hednafolken] söker Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) då ska du finna honom, om du söker (studerar för att få mer kunskap och djupare förståelse om) honom av hela ditt hjärta och av hela din själ (liv).
[Ordet ”söka” beskriver ett sökande att erhålla någon som redan existerar, inte bara kunskap utan totalt ägandeskap. Verbformen ändras också från plural ”ni” till singular ”din” mitt i meningen för att förstärka att det handlar om en personlig relation.]
30När du är i nöd och allt detta händer dig [fångenskap och slaveri] i kommande dagar, ska du vända om till Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) och höra (lyda) hans röst. 31För en barmhärtig (medlidande – hebr. rachom) Gud (El) är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). Han ska inte överge (släppa taget om) dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma förbundet med dina fäder som han med ed svurit [att hålla].
[Ordet barmhärtig beskriver den starka kärlek en förälder känner för sitt barn. Ordet delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd.]
Herren är Gud
32Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ände till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande. 33Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört, och förblivit levande? 34Eller har Gud (Elohim) prövat att gå och ta åt sig ett folk från mitten av ett annat folk med prövningar, med tecken och med under och med krig, och med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor skräck, på samma sätt som Herren din Gud (Jahveh Elohim) gjorde för dig i Egypten inför dina ögon?
35För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahveh), han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida. 36Från himlarna har han låtit dig höra sin röst, för att han ska instruera (tukta, fostra) dig, och över jorden har han låtit dig se sin stora eld, och du hörde hans röst ur (ordagrant: från mitten av) elden. 37Eftersom han [Herren] trofast älskade dina förfäder [Abraham, Isak och Jakob, se 1 Mos 12:1-3] och utvalde deras efterkommande [ordagrant ”säd” singular], förde han själv (hans ansikte, genom hans aktiva närvaro) med sin stora kraft ut dig från Egypten. [2 Mos 13:21] 38Han fördriver hednafolk [på grund av deras synd, se 1 Mos 15:16; 5 Mos 9:5] som är större och mäktigare än du, för att föra in dig i deras land och ge det till arvedel, som det ju är idag.
39Idag ska du förstå (känna till, vara intimt förtrogen med, veta) och ta till hjärtat att Herren (Jahveh) är Gud, uppe i himlarna och här nere på jorden – det finns ingen annan. 40Och du ska hålla (vakta, skydda) hans förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er idag, för att det ska gå väl för er och för era söner efter er och så att era dagar ska bli förlängda (göras många) på jorden (hebr. adamah) som Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) ger er för alla dagar (för alltid, evigt).
Fristäder
(4 Mos 35:6-34)
41Sedan avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, mot soluppgången (på östra sidan), 42till vilka en person som oavsiktligt dräpt någon (ordagrant: den mandråpare som dödat) ska kunna fly – om han inte har hatat honom dessförinnan [inte har haft något motiv]. Han ska kunna fly till någon av dessa städer för att kunna leva [4 Mos 35:9-34].
43Betser [Bosor] i öknen i Mishors land för rubeniterna [4 Mos 3:10; stad i området kring Medeba],
och Ramot i Gilead för gaditerna
och Golan i Bashan för Manasse. [Jos 20:7-8; 13:26]
Undervisningen – Torah
44Och detta är undervisningen som Mose lade fram inför Israels söner. 45Detta är vittnesbörden (stadgarna – hebr. edot) och förordningarna (ordagrant ”sakerna inristat” – hebr. chuqim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) som Mose talade till Israels söner när de kom ut från Egypten, 46på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Beit Peor i amoréernas kung Sichons land, som bodde i Chesbon, som Mose och Israels söner slog när de kom ut ur Egypten. 47Och de tog hans land som en besittning och Bashans kung Ogs land, amoréernas två kungar som fanns på andra sidan Jordan mot soluppgången (österut) 48från Aroer som är på kanten till Arnons dal ända till berget Sion, detsamma som Hermon, 49och hela Arava på andra sidan Jordan österut ända till Aravahavet [Döda havet] under Pisgas sluttningar.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln