2 Moseboken 15
15
Lovprisning
Moses sång
1Då sjöng Mose och israeliterna denna sång till Herren, de sjöng:
Jag vill sjunga till Herren,
för han har vunnit en överväldigande seger.
Häst och ryttare störtade (slungade) han ner i havet.
2Herren (Jah, kortformen av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
han blev min frälsning (räddning).
Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom,
min faders Gud (Elohim) och jag vill upphöja honom.
3Herren (Jahveh) är en stridsman,
Herren (Jahveh, Jag Är och har alltid existerat) är hans namn.
4Faraos vagnar och hans armé
har han kastat i havet;
hans högsta befälhavare
dränktes också i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
5Djupen har täckt dem,
de sjönk till botten som stenar.
6Din högra hand, Herre (Jahveh),
var majestätisk i kraft (helt överlägsen allt annat).
Din högra hand, Herre (Jahveh),
krossade fienden.
7I din stora härlighet (upphöjdhet, majestät)
slog du ner dem som reste sig upp mot dig.
Du släppte lös din förtärande eld (vrede)
som förtärde dem som halm.
[Samma verb ”släpp lös” användes genomgående i kravet mot farao att ”släppa” israeliterna fria. Ironiskt nog släpps nu Guds eld lös över honom själv då han vägrade lyda Gud.]
8En fnysning från din näsa [östanvinden som blåste under natten, se 2 Mos 14:21]
dämde upp vattnen (staplade upp dem).
det böljande (forsande vattnet) reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade i havets djup.
9Fienden sa:
”Jag ska jaga,
jag ska hinna i kapp,
jag ska fördela bytet,
min vilja ska ske med dem,
jag ska dra mitt svärd,
min hand ska utrota dem.”
10men du [Herre] blåste med din vind (andades),
och havet övertäckte dem.
De sjönk (virvlade ner)
som bly i de väldiga vattnen.
11Vem bland gudarna [alla avgudar som fanns i Egypten] liknar dig, Herre (Jahveh)?
Vem är som du –
majestätisk i helighet (helt fullkomlig, totalt avskild från allt orent) [motsatsen till all synd],
värdig förundran (respekt, vördnad) under lovsång,
du som gör under (förunderliga ting, mirakler)?
12Du sträckte ut din högra hand
och jorden slukade dem.
13Du i din nåd (omsorgsfulla kärlek) ledde folket
som du återlöst (hebr. gaal) [2 Mos 6:6]. Du har väglett dem i din styrka och i din heliga boning.
14När folken hör, bävar de,
ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.
15Edoms ledare är skräckslagna.
Ångest har gripit Moabs mäktiga män.
Alla Kanaans invånare smälter bort.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
16Skräck och fruktan ska falla över dem,
genom din arms storhet
ska de bli förstenade (bli stilla som stenar),
till dess ditt folk har passerat, Herre (Jahveh),
till dess folket som du friköpt passerat förbi.
17Du förde dem in och planterade dem
på bergen av ditt arv,
platsen, Herre (Jahveh), som du har gjort för dig själv att bo på,
det heliga (templet), Herre (Adonaj), som dina händer har förberett.
18Herren ska regera från evighet till evighet!
19För faraos hästar med hans vagnar och hans ryttare gick ut i havet, men Herren (Jahveh) förde tillbaka vattnet över dem. Ändå kunde Israels söner (folk) gå mitt i havet på torr mark.
Mirjams sång
20Sedan tog profetissan Mirjam, Arons syster, en tamburin i sin hand och alla kvinnor följde henne med tamburiner och med dans, 21medan Mirjam sjöng för dem:
Sjung till Herren (Jahveh),
för högt är han upphöjd!
Hästen och dess ryttare
har han kastat i havet!
Prövningar i öknen (15:22-18:27)
Bittert vatten blir gott
22Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten. 23Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara (som betyder bitter). 24Och folket knotade mot Mose och sa: Vad ska vi dricka?
25Och han ropade till Herren (Jahveh) och Herren (Jahveh) visade honom ett träd, och han kastade det [hela, eller en del av det] i vattnet och vattnet blev sött. Där gjorde han en stadga och en förordning för dem och där prövade han dem.
[Hebr. ets används om träd, men även grenar och bräder av trä, se Hag 1:8; Hes 37:16. Det kan vara någon mindre buske som Mose rycker upp och kastar i vattnet eller en gren från trädet.]
26Han [Mose] sa: ”Om du hör Herren (Jahveh) din Guds (Elohim) röst och noga lyssnar till hans budord och håller alla hans förordningar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare (hebr. JHVH rafa).”
[Titeln Jahveh rafa är det första av förbundsnamnen som Herren låter Israels barn få veta. Det sker i den andra månaden i den hebreiska kalendern som är ijar (infaller i april/maj). På hebreiska består ordet av tre bokstäver alef–jod–resh (איר). Begynnelsebokstäverna för frasen ”Jag Herren din läkare” (tre hebreiska ord ani Jahveh rafa) är också alef, jod och resh – ijar. Frasen är alltså en akronym för månaden ijar, en månad som ofta förknippas med helande.]
27Sedan kom de till Elim där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmträd. Där lägrade de sig vid vattnet.
Nu markerat:
2 Moseboken 15: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
2 Moseboken 15
15
Lovprisning
Moses sång
1Då sjöng Mose och israeliterna denna sång till Herren, de sjöng:
Jag vill sjunga till Herren,
för han har vunnit en överväldigande seger.
Häst och ryttare störtade (slungade) han ner i havet.
2Herren (Jah, kortformen av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
han blev min frälsning (räddning).
Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom,
min faders Gud (Elohim) och jag vill upphöja honom.
3Herren (Jahveh) är en stridsman,
Herren (Jahveh, Jag Är och har alltid existerat) är hans namn.
4Faraos vagnar och hans armé
har han kastat i havet;
hans högsta befälhavare
dränktes också i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
5Djupen har täckt dem,
de sjönk till botten som stenar.
6Din högra hand, Herre (Jahveh),
var majestätisk i kraft (helt överlägsen allt annat).
Din högra hand, Herre (Jahveh),
krossade fienden.
7I din stora härlighet (upphöjdhet, majestät)
slog du ner dem som reste sig upp mot dig.
Du släppte lös din förtärande eld (vrede)
som förtärde dem som halm.
[Samma verb ”släpp lös” användes genomgående i kravet mot farao att ”släppa” israeliterna fria. Ironiskt nog släpps nu Guds eld lös över honom själv då han vägrade lyda Gud.]
8En fnysning från din näsa [östanvinden som blåste under natten, se 2 Mos 14:21]
dämde upp vattnen (staplade upp dem).
det böljande (forsande vattnet) reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade i havets djup.
9Fienden sa:
”Jag ska jaga,
jag ska hinna i kapp,
jag ska fördela bytet,
min vilja ska ske med dem,
jag ska dra mitt svärd,
min hand ska utrota dem.”
10men du [Herre] blåste med din vind (andades),
och havet övertäckte dem.
De sjönk (virvlade ner)
som bly i de väldiga vattnen.
11Vem bland gudarna [alla avgudar som fanns i Egypten] liknar dig, Herre (Jahveh)?
Vem är som du –
majestätisk i helighet (helt fullkomlig, totalt avskild från allt orent) [motsatsen till all synd],
värdig förundran (respekt, vördnad) under lovsång,
du som gör under (förunderliga ting, mirakler)?
12Du sträckte ut din högra hand
och jorden slukade dem.
13Du i din nåd (omsorgsfulla kärlek) ledde folket
som du återlöst (hebr. gaal) [2 Mos 6:6]. Du har väglett dem i din styrka och i din heliga boning.
14När folken hör, bävar de,
ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.
15Edoms ledare är skräckslagna.
Ångest har gripit Moabs mäktiga män.
Alla Kanaans invånare smälter bort.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
16Skräck och fruktan ska falla över dem,
genom din arms storhet
ska de bli förstenade (bli stilla som stenar),
till dess ditt folk har passerat, Herre (Jahveh),
till dess folket som du friköpt passerat förbi.
17Du förde dem in och planterade dem
på bergen av ditt arv,
platsen, Herre (Jahveh), som du har gjort för dig själv att bo på,
det heliga (templet), Herre (Adonaj), som dina händer har förberett.
18Herren ska regera från evighet till evighet!
19För faraos hästar med hans vagnar och hans ryttare gick ut i havet, men Herren (Jahveh) förde tillbaka vattnet över dem. Ändå kunde Israels söner (folk) gå mitt i havet på torr mark.
Mirjams sång
20Sedan tog profetissan Mirjam, Arons syster, en tamburin i sin hand och alla kvinnor följde henne med tamburiner och med dans, 21medan Mirjam sjöng för dem:
Sjung till Herren (Jahveh),
för högt är han upphöjd!
Hästen och dess ryttare
har han kastat i havet!
Prövningar i öknen (15:22-18:27)
Bittert vatten blir gott
22Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten. 23Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara (som betyder bitter). 24Och folket knotade mot Mose och sa: Vad ska vi dricka?
25Och han ropade till Herren (Jahveh) och Herren (Jahveh) visade honom ett träd, och han kastade det [hela, eller en del av det] i vattnet och vattnet blev sött. Där gjorde han en stadga och en förordning för dem och där prövade han dem.
[Hebr. ets används om träd, men även grenar och bräder av trä, se Hag 1:8; Hes 37:16. Det kan vara någon mindre buske som Mose rycker upp och kastar i vattnet eller en gren från trädet.]
26Han [Mose] sa: ”Om du hör Herren (Jahveh) din Guds (Elohim) röst och noga lyssnar till hans budord och håller alla hans förordningar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare (hebr. JHVH rafa).”
[Titeln Jahveh rafa är det första av förbundsnamnen som Herren låter Israels barn få veta. Det sker i den andra månaden i den hebreiska kalendern som är ijar (infaller i april/maj). På hebreiska består ordet av tre bokstäver alef–jod–resh (איר). Begynnelsebokstäverna för frasen ”Jag Herren din läkare” (tre hebreiska ord ani Jahveh rafa) är också alef, jod och resh – ijar. Frasen är alltså en akronym för månaden ijar, en månad som ofta förknippas med helande.]
27Sedan kom de till Elim där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmträd. Där lägrade de sig vid vattnet.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln