Jesaja 66
66
1Så säger Herren (Jahveh):
”Himlarna är min tron
och jorden min fotpall.
Var är huset som ni vill bygga till mig?
Och var är platsen som är min viloplats?
2Alla dessa ting har min hand gjort
och så har alla dessa ting blivit till”,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
”Men på denne vill jag se,
den som är ödmjuk och har en krossad (bruten, ångerfull) ande,
som darrar över mitt ord.
3Den som dödar en oxe
är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
och deras själar har sin lust i deras styggelser.
4Så ska även jag välja deras bestraffning
och jag ska föra tillbaka deras fruktan över dem,
eftersom ingen svarade när jag kallade,
när jag talade lyssnade de inte,
utan de gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som jag inte har behag till.”
5Hör Herrens (Jahvehs) ord,
ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
”Låt Herren (Jahveh) bli ärad
så att vi kan se på er glädje!”
Men de ska bli till skam.
6Lyssna (ett ljud, en röst)!
Ett uppror från staden.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Det kommer från templet.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Herren (Jahveh) vedergäller sina fiender.
7Innan hennes födslovåndor,
föder hon fram,
innan hennes smärtor börjar,
har hon fött ett gossebarn.
8Vem har hört något sådant?
Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
födde hon fram sina söner.
9Skulle jag låta fostret bli fullgånget
och sedan inte låta det komma ut (födas)? Säger Herren (Jahveh).
Skulle jag som gör fostret fullgånget
sedan stänga livmodern? Säger din Gud (Elohim).
10Fröjdas med Jerusalem och gläd er med henne,
alla ni som älskar henne,
jubla och var glada med henne,
alla ni som sörjde för hennes skull,
11så att ni får dia och bli tillfredsställda
vid hennes tröstande bröst.
Drick djupt och med välbehag
över hennes överflödande glans och ära.
12För så säger Herren (Jahveh):
”Se, jag är redo att låta frid (shalom – framgång, lycka och all slags välsignelse, hälsa och välstånd)
komma över henne [Jerusalem] som en översvämmande flod,
och folkens rikedom (ära, härlighet) som en forsande ström.
[En flodfåra som svämmar över.]
Då ska ni få dia,
bli burna på höften (sidan)
och bli gungade på knäet (leka och skratta – känna en sprudlande glädje).
13Som den [man – son som nu växt upp] som ska tröstas (lugnas, stillas) av sin mor,
så ska jag trösta er – ja, i Jerusalem ska ni bli tröstade.”
[I vers 7-9 beskrivs hur ett folk och ett land föds. I vers 11 dias barnet, som sedan växer och bärs på höften och gungas i knäet, se vers 12. Här i vers 13 används hebreiskans ish som är ordet för en vuxen man. Inom judendomen räknas man som vuxen vid 13 år ålder. Jesaja hade mycket väl kunna använt andra ord för att beskriva ett barn, såsom i t.ex. Jes 49:15, men Herren verkar just vilja betona att folket – som han förut sett som sina små diande barn – nu har växt upp och därför står framför honom som vuxna män. Se även 1 Kor 3:1-2.]
14Och när ni ser detta ska ert hjärta glädja sig,
och era ben [i kroppen] ska spira (få liv) som gräs [ni ska frodas till er inre styrka]
Herrens hand (styrka)
ska bli känd [uppenbaras på ett intimt, nära och personligt sätt] för hans tjänare
– och hans vrede
för hans fiender.
15För se, Herren (Jahveh) ska komma med eld
och hans vagnar ska vara som virvelvinden,
till att återgälda hans vrede med raseri
och hans bestraffning med flammande eld.
16Genom eld ska Herren (Jahveh) strida och genom sitt svärd,
med allt kött, de som slaktas av Herren ska vara många.
17De som helgar sig själva och renar sig själva
för att gå till trädgårdarna
och följer efter någon i mitten,
som äter griskött, osmakliga ting och möss,
ska tillsammans förtäras,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
18För jag känner väl till era gärningar och era tankar.
Tiden har kommit då jag ska samla alla länder och språk (tungor) och de ska komma och se min härlighet.
19Jag ska göra ett tecken bland dem och jag ska sända sådana som flyr bland dem till länderna, till Tarshish, Pol och Lod, som drar pilbågen, till Tubal (hebr. Toval) och Javan, till de avlägsna öarna som inte har hört om min storhet, inte heller har sett min härlighet, och de ska berätta om min härlighet bland folkslagen. 20De ska föra alla dina bröder ut från alla de länderna som ett offer till Herren (Jahveh), på hästar och i vagnar, på bärstolar och på mulor och på raska djur till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, som Israels söner bär fram sina offer i rena kärl in i Herrens (Jahvehs) hus. 21Av dem ska jag även ta för prästerna och leviterna säger Herren (Jahveh).
22För som de nya himlarna och den nya jorden, som jag ska göra, ska bestå inför mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), så ska din säd och ditt namn bestå. 23Och det ska ske att från en nymånad till en annan och från en sabbat till en annan, ska allt kött komma och tillbe inför mig, säger Herren (Jahveh). 24Och de ska gå fram och se på kadavren av de människor som har gjort uppror mot mig, för deras mask ska inte dö, inte heller ska deras eld släckas, och de ska vara till avsky för allt kött.
[Jesus använder detta uttryck i Mark 9:48 där han undervisar om att göra allt för att gå in i Guds rike och inte kastas i Gehenna, se Mark 9:47.]
Nu markerat:
Jesaja 66: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jesaja 66
66
1Så säger Herren (Jahveh):
”Himlarna är min tron
och jorden min fotpall.
Var är huset som ni vill bygga till mig?
Och var är platsen som är min viloplats?
2Alla dessa ting har min hand gjort
och så har alla dessa ting blivit till”,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
”Men på denne vill jag se,
den som är ödmjuk och har en krossad (bruten, ångerfull) ande,
som darrar över mitt ord.
3Den som dödar en oxe
är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
och deras själar har sin lust i deras styggelser.
4Så ska även jag välja deras bestraffning
och jag ska föra tillbaka deras fruktan över dem,
eftersom ingen svarade när jag kallade,
när jag talade lyssnade de inte,
utan de gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som jag inte har behag till.”
5Hör Herrens (Jahvehs) ord,
ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
”Låt Herren (Jahveh) bli ärad
så att vi kan se på er glädje!”
Men de ska bli till skam.
6Lyssna (ett ljud, en röst)!
Ett uppror från staden.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Det kommer från templet.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Herren (Jahveh) vedergäller sina fiender.
7Innan hennes födslovåndor,
föder hon fram,
innan hennes smärtor börjar,
har hon fött ett gossebarn.
8Vem har hört något sådant?
Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
födde hon fram sina söner.
9Skulle jag låta fostret bli fullgånget
och sedan inte låta det komma ut (födas)? Säger Herren (Jahveh).
Skulle jag som gör fostret fullgånget
sedan stänga livmodern? Säger din Gud (Elohim).
10Fröjdas med Jerusalem och gläd er med henne,
alla ni som älskar henne,
jubla och var glada med henne,
alla ni som sörjde för hennes skull,
11så att ni får dia och bli tillfredsställda
vid hennes tröstande bröst.
Drick djupt och med välbehag
över hennes överflödande glans och ära.
12För så säger Herren (Jahveh):
”Se, jag är redo att låta frid (shalom – framgång, lycka och all slags välsignelse, hälsa och välstånd)
komma över henne [Jerusalem] som en översvämmande flod,
och folkens rikedom (ära, härlighet) som en forsande ström.
[En flodfåra som svämmar över.]
Då ska ni få dia,
bli burna på höften (sidan)
och bli gungade på knäet (leka och skratta – känna en sprudlande glädje).
13Som den [man – son som nu växt upp] som ska tröstas (lugnas, stillas) av sin mor,
så ska jag trösta er – ja, i Jerusalem ska ni bli tröstade.”
[I vers 7-9 beskrivs hur ett folk och ett land föds. I vers 11 dias barnet, som sedan växer och bärs på höften och gungas i knäet, se vers 12. Här i vers 13 används hebreiskans ish som är ordet för en vuxen man. Inom judendomen räknas man som vuxen vid 13 år ålder. Jesaja hade mycket väl kunna använt andra ord för att beskriva ett barn, såsom i t.ex. Jes 49:15, men Herren verkar just vilja betona att folket – som han förut sett som sina små diande barn – nu har växt upp och därför står framför honom som vuxna män. Se även 1 Kor 3:1-2.]
14Och när ni ser detta ska ert hjärta glädja sig,
och era ben [i kroppen] ska spira (få liv) som gräs [ni ska frodas till er inre styrka]
Herrens hand (styrka)
ska bli känd [uppenbaras på ett intimt, nära och personligt sätt] för hans tjänare
– och hans vrede
för hans fiender.
15För se, Herren (Jahveh) ska komma med eld
och hans vagnar ska vara som virvelvinden,
till att återgälda hans vrede med raseri
och hans bestraffning med flammande eld.
16Genom eld ska Herren (Jahveh) strida och genom sitt svärd,
med allt kött, de som slaktas av Herren ska vara många.
17De som helgar sig själva och renar sig själva
för att gå till trädgårdarna
och följer efter någon i mitten,
som äter griskött, osmakliga ting och möss,
ska tillsammans förtäras,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
18För jag känner väl till era gärningar och era tankar.
Tiden har kommit då jag ska samla alla länder och språk (tungor) och de ska komma och se min härlighet.
19Jag ska göra ett tecken bland dem och jag ska sända sådana som flyr bland dem till länderna, till Tarshish, Pol och Lod, som drar pilbågen, till Tubal (hebr. Toval) och Javan, till de avlägsna öarna som inte har hört om min storhet, inte heller har sett min härlighet, och de ska berätta om min härlighet bland folkslagen. 20De ska föra alla dina bröder ut från alla de länderna som ett offer till Herren (Jahveh), på hästar och i vagnar, på bärstolar och på mulor och på raska djur till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, som Israels söner bär fram sina offer i rena kärl in i Herrens (Jahvehs) hus. 21Av dem ska jag även ta för prästerna och leviterna säger Herren (Jahveh).
22För som de nya himlarna och den nya jorden, som jag ska göra, ska bestå inför mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), så ska din säd och ditt namn bestå. 23Och det ska ske att från en nymånad till en annan och från en sabbat till en annan, ska allt kött komma och tillbe inför mig, säger Herren (Jahveh). 24Och de ska gå fram och se på kadavren av de människor som har gjort uppror mot mig, för deras mask ska inte dö, inte heller ska deras eld släckas, och de ska vara till avsky för allt kött.
[Jesus använder detta uttryck i Mark 9:48 där han undervisar om att göra allt för att gå in i Guds rike och inte kastas i Gehenna, se Mark 9:47.]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln