Jakobsbrevet 3
3
Tungans makt
1Mina syskon (bröder och systrar i tron), inte många av er bör bli lärare, ni vet ju att vi ska få en strängare dom. 2Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.
Två exempel när något litet styr något stort
3När vi lägger [ett litet] betsel i munnen på en häst
för att den ska lyda oss
styr vi också hela dess kropp.
4Se (tänk) också på fartygen,
som är så stora och drivs av hårda vindar,
ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.
5På samma sätt är tungan en liten lem men med stora anspråk (som kan skryta över stora ting och sin makt). [Tungan är som hästens betsel eller rodret på ett skepp – den bestämmer färdriktningen.]
Ett tredje exempel visar hur något litet kan förgöra något stort
Se (tänk) på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.
6Tungan är [som] en eld,
en värld av ondska bland våra lemmar.
Den smutsar ner hela vår kropp
och sätter hela livet i brand
och får själv sin eld från Gehenna (helvetet).
7Alla slags fyrfotadjur [där hästen som nämns i vers 3 är ett exempel], fåglar, kräldjur och vattendjur
låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
8Men tungan kan ingen människa tämja,
den är ostyrig och ond (en opålitlig ondska), full av dödligt gift.
9Med den välsignar vi Herren och Fadern,
och med den förbannar vi människor
som är skapade till Guds avbild.
10Från samma mun kommer välsignelse
och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).
11En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning
ge både sött och bittert (gr. pikros) vatten? [Nej, det är omöjligt. Ordet för ”bitter” är ovanligt och används bara här och i vers 14 om bitter avund.]
12Mina syskon (bröder och systrar i tron),
ett fikonträd
kan väl inte ge (producera) oliver
eller en vinstock
fikon? [Nej, det är omöjligt.]
Inte heller kan en salt källa (saltvatten – gr. halukos) ge (producera) sött vatten.
[Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]
Vishet
[Följande två stycken (Jak 3:13-18 och Jak 4:1-10), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för ”två-själad” (dipsychos, se Jak 4:8). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev (Jak 1:8) där frågan om vishet först tas upp (Jak 1:5). I vers 17-18 expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.]
13Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vis mildhet (ordagrant: vishetens mildhet/saktmod) [välbalanserade och mjuk styrka som inte framhäver sig själv, se Kol 3:12].
[Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]
Falsk vishet
14Men om ni nu har
bitter avund
och själviskhet (rivalitet; själviska ambitioner)
i ert hjärta
ska ni inte
skryta [ha en överlägsen attityd]
och ljuga mot sanningen.
15Sådan [falsk] vishet kommer inte från ovan
utan är jordisk,
själslig (sinnlig, världslig, oandlig),
ja, rent utav demonisk (djävulsk).
16För där det finns avund och själviskhet,
där finns det [också]
oordning (där råder det förvirring, anarki, tumult)
och alla slags onda (tomma, meningslösa) handlingar.
Sann vishet
[Nu följer åtta punkter som beskriver sann vishet. Kontrasten till världslig vishet (som är demonisk och orsakar oordning, se vers 16) är stor och detta tydliggörs genom struktur och grekiska ordval. Visheten från ovan beskrivs i fin harmoni med flera allitterationer. Centralt finns sex ord som börjar med den grekiska bokstaven epsilon (ε), omgärdade av ord som börjar på bokstaven alfa (α).]
17Men visheten från ovan är först och främst
ren [Guds vishet är helig, obefläckad],
därefter (den är dessutom):
fridsam (fredlig; fullständigt rofylld),
mild (försonlig, överseende)
tillmötesgående (följsam, öppen; villig att lyssna),
fylld av
barmhärtighet
och goda frukter,
opartisk
och uppriktig.
18Rättfärdighetens frukt sås (sprids/strös) ju [ut] i frid (fullständig harmoni) av (för, åt) dem som skapar (producerar, åstadkommer) [aktivt verkar för] frid (fullständig harmoni).
[Uttrycket ”rättfärdighetens frukt” är hämtat från GT, se Ords 11:30; Amos 6:12 och återkommer även i Fil 1:11. Rättfärdighet och frid hör ihop, se Jes 32:17; Heb 12:11. Grekiskan kan här tolkas som att rättfärdighetens frukt (i singular) kan sås både av och för fredsmäklare, se även Matt 5:9. Det frö som ger en skörd av rättfärdighet kommer alltid att sås i frid av/åt dem som aktivt verkar för frid – den frid som ger fullständig harmoni, se Joh 14:27.]
Nu markerat:
Jakobsbrevet 3: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jakobsbrevet 3
3
Tungans makt
1Mina syskon (bröder och systrar i tron), inte många av er bör bli lärare, ni vet ju att vi ska få en strängare dom. 2Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.
Två exempel när något litet styr något stort
3När vi lägger [ett litet] betsel i munnen på en häst
för att den ska lyda oss
styr vi också hela dess kropp.
4Se (tänk) också på fartygen,
som är så stora och drivs av hårda vindar,
ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.
5På samma sätt är tungan en liten lem men med stora anspråk (som kan skryta över stora ting och sin makt). [Tungan är som hästens betsel eller rodret på ett skepp – den bestämmer färdriktningen.]
Ett tredje exempel visar hur något litet kan förgöra något stort
Se (tänk) på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.
6Tungan är [som] en eld,
en värld av ondska bland våra lemmar.
Den smutsar ner hela vår kropp
och sätter hela livet i brand
och får själv sin eld från Gehenna (helvetet).
7Alla slags fyrfotadjur [där hästen som nämns i vers 3 är ett exempel], fåglar, kräldjur och vattendjur
låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
8Men tungan kan ingen människa tämja,
den är ostyrig och ond (en opålitlig ondska), full av dödligt gift.
9Med den välsignar vi Herren och Fadern,
och med den förbannar vi människor
som är skapade till Guds avbild.
10Från samma mun kommer välsignelse
och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).
11En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning
ge både sött och bittert (gr. pikros) vatten? [Nej, det är omöjligt. Ordet för ”bitter” är ovanligt och används bara här och i vers 14 om bitter avund.]
12Mina syskon (bröder och systrar i tron),
ett fikonträd
kan väl inte ge (producera) oliver
eller en vinstock
fikon? [Nej, det är omöjligt.]
Inte heller kan en salt källa (saltvatten – gr. halukos) ge (producera) sött vatten.
[Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]
Vishet
[Följande två stycken (Jak 3:13-18 och Jak 4:1-10), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för ”två-själad” (dipsychos, se Jak 4:8). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev (Jak 1:8) där frågan om vishet först tas upp (Jak 1:5). I vers 17-18 expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.]
13Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vis mildhet (ordagrant: vishetens mildhet/saktmod) [välbalanserade och mjuk styrka som inte framhäver sig själv, se Kol 3:12].
[Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]
Falsk vishet
14Men om ni nu har
bitter avund
och själviskhet (rivalitet; själviska ambitioner)
i ert hjärta
ska ni inte
skryta [ha en överlägsen attityd]
och ljuga mot sanningen.
15Sådan [falsk] vishet kommer inte från ovan
utan är jordisk,
själslig (sinnlig, världslig, oandlig),
ja, rent utav demonisk (djävulsk).
16För där det finns avund och själviskhet,
där finns det [också]
oordning (där råder det förvirring, anarki, tumult)
och alla slags onda (tomma, meningslösa) handlingar.
Sann vishet
[Nu följer åtta punkter som beskriver sann vishet. Kontrasten till världslig vishet (som är demonisk och orsakar oordning, se vers 16) är stor och detta tydliggörs genom struktur och grekiska ordval. Visheten från ovan beskrivs i fin harmoni med flera allitterationer. Centralt finns sex ord som börjar med den grekiska bokstaven epsilon (ε), omgärdade av ord som börjar på bokstaven alfa (α).]
17Men visheten från ovan är först och främst
ren [Guds vishet är helig, obefläckad],
därefter (den är dessutom):
fridsam (fredlig; fullständigt rofylld),
mild (försonlig, överseende)
tillmötesgående (följsam, öppen; villig att lyssna),
fylld av
barmhärtighet
och goda frukter,
opartisk
och uppriktig.
18Rättfärdighetens frukt sås (sprids/strös) ju [ut] i frid (fullständig harmoni) av (för, åt) dem som skapar (producerar, åstadkommer) [aktivt verkar för] frid (fullständig harmoni).
[Uttrycket ”rättfärdighetens frukt” är hämtat från GT, se Ords 11:30; Amos 6:12 och återkommer även i Fil 1:11. Rättfärdighet och frid hör ihop, se Jes 32:17; Heb 12:11. Grekiskan kan här tolkas som att rättfärdighetens frukt (i singular) kan sås både av och för fredsmäklare, se även Matt 5:9. Det frö som ger en skörd av rättfärdighet kommer alltid att sås i frid av/åt dem som aktivt verkar för frid – den frid som ger fullständig harmoni, se Joh 14:27.]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln