Domarboken 5
5
Deborahs sång
[Deborahs sång bryter mönstret med berättelser och blir ett avbrott. På samma sätt som tidigare har landet fått ro från svärdet i 40 år (Dom 3:11, 29), så blir det även efter att Gud har rest upp Deborah som domare, se vers 31. Kapitlet inleds med att Deborah och Barak nämns tillsammans. Att Deborah nämns först och verbet sjöng (hebr. va-tashar) är i feminin form, visar att det var Deborah som hade den ledande rollen i denna sång och Barak var med. Segersånger var inte ovanligt, se 2 Mos 15:1-18. Det finns även flera utombibliska exempel som Tukulti-Ninurtas episka dikter (från 1200-talet f.Kr. i Assyrien) som handlar om hans segrar över Kashtiliash IV, den kassitiska kungen av Babylonien.]
1Då sjöng Deborah och Barak, Avinoams son, denna sång:
______
2När ledarna (hebr. parot) låter håret växa (hebr. parot) [blir en nasir; tar sitt ledarskap på allvar] i Israel,
när folket offrar sig frivilligt
– välsigna Herren (Jahveh).
[Upprepningen av hebreiska ordet parot förstärker, och kan översättas ”när ledarna i Israel tar upp sitt ledarskap”, dvs. tar sitt ledarskap på allvar, eller syfta på dem som låter håret växa, vilket betyder att de väljer att gå in i en period som nasir. Det senare är ett frivilligt offer, vilket passar bra in i sammanhanget i resten av meningen. Samtidigt är det ett dubbelt budskap här som handlar både om ett ansvarstagande ledarskap och att de blir, eller uppträder i likhet med, nasirer. Det vill säga att de verkligen både frivilligt och seriöst går in i det som Gud vill.]
3Lyssna, ni kungar [israel hade ingen kung ännu, så detta riktar sig till hedniska nationer, se Ps 2:2],
ge ert öra, ni furstar,
jag – till Herren (Jahveh);
jag ska sjunga (hebr. shir),
jag ska spela (slå an strängar – hebr. zamar)
till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim).
[Sista delen av versen formar en kiasm som ramas in av Herren och centralt står verben sjunga och spela. Hebr. zamar används ofta med anknytning till stränginstrument, se Ps 33:2; 147:7. Miriam använde tamburin, se 2 Mos 15:20.]
4Herre (Jahveh), när du drar ut från Seir,
när du marscherar ut från Edoms fält, bävar jorden,
himlarna dryper,
även molnen dryper vatten.
5Bergen darrar av Herrens (Jahvehs) närvaro,
liksom Sinai av Herrens (Jahvehs) närvaro, Israels Gud (Jahveh Elohim).
[Här jämförs striden med hur Herren mötte Mose på Sinai efter uttåget ur Egypten.]
6I Shamgars dagar, Anats son,
i Jaels dagar tystnar stigarna [karavanerna är borta]
och de som vandrar måste gå slingriga omvägar.
7Furstarna tystnar i Israel,
de tystnar till dess du står upp, Deborah,
då du står upp, en moder i Israel.
8De valde nya gudar,
då blev det krig i porten.
Fanns där en sköld eller ett spjut
att se bland 40 000 i Israel?
9Mitt hjärta är vänt till Israels ledare,
som villigt offrar sig själva bland folket.
Välsigna Herren (Jahveh).
10Ni som rider på vita åsnor,
ni som sitter i dyrbara kläder
och ni som vandrar på vägarna, berätta om det.
11Högre än bågskyttens röst, [hörs det] mellan vattentrågen,
där ska de öva Herrens (Jahvehs) rättfärdiga gärningar,
de rättfärdiga gärningarna med hans ledare i Israel.
Sedan går Herrens (Jahvehs) folk ner till portarna.
[Kiasm med Deborahs namn centralt i första strofen och Barak ramar in den andra:]
12Vakna upp (triumfera),
vakna upp (triumfera)
Deborah,
vakna upp,
vakna upp – tala (sjung) en sång!
Stå upp Barak
och led dina fångar i fångenskap,
du Avinoams son [vilket är Barak, se vers 1].
13Sedan lät han kvarlevan råda
över de förnäma [Israel],
Herren (Jahveh) lät mig råda
över stridsmännen (män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft).
14Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek,
efter dig Benjamin bland ditt folk,
ut från Machir kom furstar ner och ut från Sebulon
de som hanterade härskarstaven.
[Det finns inga biologiska rötter mellan Amalek och Efraim, detta syftar på att Josua besegrade Amalek. Josua är efraimit och Amalek den första fienden som stred mot Israel i Refidim efter uttåget.]
15Och Isaskars furstar var med Deborah,
som Isaskar så var Barak,
in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
var det stor beslutsamhet i hjärtat.
16Varför sitter du bland fårfållorna
för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna?
Bland Rubens skaror
utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.
17Gilead hade sin hemvist på andra sidan Jordan,
och Dan, varför uppehåller han sig med skeppen?
Asher bor vid havets strand
och har sin hemvist vid dess bukt.
[Asher har sitt område runt Haifabukten och norrut utefter kusten upp mot Libanon.]
18Sebulon är ett folk som riskerar sina liv ända in i döden,
och Naftali på fältets höga höjder.
19Kungarna kommer, de strider,
sedan strider Kanaans kungar,
i Taanach vid Megiddos vatten,
de har ingen vinning av silver.
20De strider från himlarna, stjärnorna
från deras vägar strider mot Sisera.
21Kishons bäck sveper bort dem,
den gamla bäcken, bäcken Kishon.
Min själ, trampa ned med styrka.
22Sedan stampar hästhovarna avsiktligt i dans,
de dansar för de mäktiga.
23”Förbanna Meroz”, säger Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare),
”ja, förbanna dess invånare
eftersom de inte kom Herren (Jahveh) till hjälp,
Herren (Jahveh) till hjälp mot de mäktiga.”
[Meroz kan vara ett uttryck för en ond andemakt, eller namnet på en stjärna. ”Förbanna den som är emot oss” är andemeningen i detta uttryck.]
24Välsignad över (mer än) kvinnor ska Jael vara,
Chevers hustru, keniten,
över (mer än) kvinnorna i tältet
ska hon vara välsignad.
25Han bad om vatten – hon gav honom mjölk;
hon tog fram smör (ost) i högtidsskålen.
[Högtidsskålen här är en segerpokal som härföraren eller kungen brukade använda när de firade segern efter en strid.]
26Hon satte sin hand till tältpluggen
och sin högra hand till hantverkarens hammare,
och med hammaren slog hon Sisera, hon slog genom hans huvud,
ja, hon genomborrade och slog genom hans tinning.
27Mellan hennes fötter sjönk han ihop,
han föll,
han låg,
mellan hennes fötter
sjönk han,
han föll,
där han sjönk,
där föll han ner död.
[Versen formar en dubbel kiasm med parallellism!]
28Genom fönstret såg hon ut och kikade, Siseras mor,
genom gallret:
”Varför är hans vagn så sen att komma?
Varför dröjer stegen [ljudet av hästarnas hovar] från hans vagn?”
29Hennes klokaste hovdamer svarar henne,
hon återger svaret (ordet) för sig själv:
30”De har säkert funnit byte, och nu delar de bytet.
Ett sköte (moderliv), två sköten till varje stridsman,
till Sisera ett byte med färgade kläder, ett byte med färgade, broderade kläder,
två färgade broderade klädnader till nacken på varje plundrare.”
[Sexuella övergrepp var inte ovanligt i krig, men Siseras mors objektifierande, nästan vulgära uttryck, står ut och chockar läsaren.]
31Så må alla dina fiender förgås, Herre (Jahveh),
men de som älskar honom ska vara som solen när den går fram i sin makt.
______
Och landet hade ro i 40 år.
Nu markerat:
Domarboken 5: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Domarboken 5
5
Deborahs sång
[Deborahs sång bryter mönstret med berättelser och blir ett avbrott. På samma sätt som tidigare har landet fått ro från svärdet i 40 år (Dom 3:11, 29), så blir det även efter att Gud har rest upp Deborah som domare, se vers 31. Kapitlet inleds med att Deborah och Barak nämns tillsammans. Att Deborah nämns först och verbet sjöng (hebr. va-tashar) är i feminin form, visar att det var Deborah som hade den ledande rollen i denna sång och Barak var med. Segersånger var inte ovanligt, se 2 Mos 15:1-18. Det finns även flera utombibliska exempel som Tukulti-Ninurtas episka dikter (från 1200-talet f.Kr. i Assyrien) som handlar om hans segrar över Kashtiliash IV, den kassitiska kungen av Babylonien.]
1Då sjöng Deborah och Barak, Avinoams son, denna sång:
______
2När ledarna (hebr. parot) låter håret växa (hebr. parot) [blir en nasir; tar sitt ledarskap på allvar] i Israel,
när folket offrar sig frivilligt
– välsigna Herren (Jahveh).
[Upprepningen av hebreiska ordet parot förstärker, och kan översättas ”när ledarna i Israel tar upp sitt ledarskap”, dvs. tar sitt ledarskap på allvar, eller syfta på dem som låter håret växa, vilket betyder att de väljer att gå in i en period som nasir. Det senare är ett frivilligt offer, vilket passar bra in i sammanhanget i resten av meningen. Samtidigt är det ett dubbelt budskap här som handlar både om ett ansvarstagande ledarskap och att de blir, eller uppträder i likhet med, nasirer. Det vill säga att de verkligen både frivilligt och seriöst går in i det som Gud vill.]
3Lyssna, ni kungar [israel hade ingen kung ännu, så detta riktar sig till hedniska nationer, se Ps 2:2],
ge ert öra, ni furstar,
jag – till Herren (Jahveh);
jag ska sjunga (hebr. shir),
jag ska spela (slå an strängar – hebr. zamar)
till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim).
[Sista delen av versen formar en kiasm som ramas in av Herren och centralt står verben sjunga och spela. Hebr. zamar används ofta med anknytning till stränginstrument, se Ps 33:2; 147:7. Miriam använde tamburin, se 2 Mos 15:20.]
4Herre (Jahveh), när du drar ut från Seir,
när du marscherar ut från Edoms fält, bävar jorden,
himlarna dryper,
även molnen dryper vatten.
5Bergen darrar av Herrens (Jahvehs) närvaro,
liksom Sinai av Herrens (Jahvehs) närvaro, Israels Gud (Jahveh Elohim).
[Här jämförs striden med hur Herren mötte Mose på Sinai efter uttåget ur Egypten.]
6I Shamgars dagar, Anats son,
i Jaels dagar tystnar stigarna [karavanerna är borta]
och de som vandrar måste gå slingriga omvägar.
7Furstarna tystnar i Israel,
de tystnar till dess du står upp, Deborah,
då du står upp, en moder i Israel.
8De valde nya gudar,
då blev det krig i porten.
Fanns där en sköld eller ett spjut
att se bland 40 000 i Israel?
9Mitt hjärta är vänt till Israels ledare,
som villigt offrar sig själva bland folket.
Välsigna Herren (Jahveh).
10Ni som rider på vita åsnor,
ni som sitter i dyrbara kläder
och ni som vandrar på vägarna, berätta om det.
11Högre än bågskyttens röst, [hörs det] mellan vattentrågen,
där ska de öva Herrens (Jahvehs) rättfärdiga gärningar,
de rättfärdiga gärningarna med hans ledare i Israel.
Sedan går Herrens (Jahvehs) folk ner till portarna.
[Kiasm med Deborahs namn centralt i första strofen och Barak ramar in den andra:]
12Vakna upp (triumfera),
vakna upp (triumfera)
Deborah,
vakna upp,
vakna upp – tala (sjung) en sång!
Stå upp Barak
och led dina fångar i fångenskap,
du Avinoams son [vilket är Barak, se vers 1].
13Sedan lät han kvarlevan råda
över de förnäma [Israel],
Herren (Jahveh) lät mig råda
över stridsmännen (män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft).
14Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek,
efter dig Benjamin bland ditt folk,
ut från Machir kom furstar ner och ut från Sebulon
de som hanterade härskarstaven.
[Det finns inga biologiska rötter mellan Amalek och Efraim, detta syftar på att Josua besegrade Amalek. Josua är efraimit och Amalek den första fienden som stred mot Israel i Refidim efter uttåget.]
15Och Isaskars furstar var med Deborah,
som Isaskar så var Barak,
in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
var det stor beslutsamhet i hjärtat.
16Varför sitter du bland fårfållorna
för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna?
Bland Rubens skaror
utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.
17Gilead hade sin hemvist på andra sidan Jordan,
och Dan, varför uppehåller han sig med skeppen?
Asher bor vid havets strand
och har sin hemvist vid dess bukt.
[Asher har sitt område runt Haifabukten och norrut utefter kusten upp mot Libanon.]
18Sebulon är ett folk som riskerar sina liv ända in i döden,
och Naftali på fältets höga höjder.
19Kungarna kommer, de strider,
sedan strider Kanaans kungar,
i Taanach vid Megiddos vatten,
de har ingen vinning av silver.
20De strider från himlarna, stjärnorna
från deras vägar strider mot Sisera.
21Kishons bäck sveper bort dem,
den gamla bäcken, bäcken Kishon.
Min själ, trampa ned med styrka.
22Sedan stampar hästhovarna avsiktligt i dans,
de dansar för de mäktiga.
23”Förbanna Meroz”, säger Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare),
”ja, förbanna dess invånare
eftersom de inte kom Herren (Jahveh) till hjälp,
Herren (Jahveh) till hjälp mot de mäktiga.”
[Meroz kan vara ett uttryck för en ond andemakt, eller namnet på en stjärna. ”Förbanna den som är emot oss” är andemeningen i detta uttryck.]
24Välsignad över (mer än) kvinnor ska Jael vara,
Chevers hustru, keniten,
över (mer än) kvinnorna i tältet
ska hon vara välsignad.
25Han bad om vatten – hon gav honom mjölk;
hon tog fram smör (ost) i högtidsskålen.
[Högtidsskålen här är en segerpokal som härföraren eller kungen brukade använda när de firade segern efter en strid.]
26Hon satte sin hand till tältpluggen
och sin högra hand till hantverkarens hammare,
och med hammaren slog hon Sisera, hon slog genom hans huvud,
ja, hon genomborrade och slog genom hans tinning.
27Mellan hennes fötter sjönk han ihop,
han föll,
han låg,
mellan hennes fötter
sjönk han,
han föll,
där han sjönk,
där föll han ner död.
[Versen formar en dubbel kiasm med parallellism!]
28Genom fönstret såg hon ut och kikade, Siseras mor,
genom gallret:
”Varför är hans vagn så sen att komma?
Varför dröjer stegen [ljudet av hästarnas hovar] från hans vagn?”
29Hennes klokaste hovdamer svarar henne,
hon återger svaret (ordet) för sig själv:
30”De har säkert funnit byte, och nu delar de bytet.
Ett sköte (moderliv), två sköten till varje stridsman,
till Sisera ett byte med färgade kläder, ett byte med färgade, broderade kläder,
två färgade broderade klädnader till nacken på varje plundrare.”
[Sexuella övergrepp var inte ovanligt i krig, men Siseras mors objektifierande, nästan vulgära uttryck, står ut och chockar läsaren.]
31Så må alla dina fiender förgås, Herre (Jahveh),
men de som älskar honom ska vara som solen när den går fram i sin makt.
______
Och landet hade ro i 40 år.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln