Jeremia 12
12
Jeremias klagan
1Rättfärdig är du Herre (Jahveh),
dock klandrar jag dig,
om dina domar vill jag tala med dig.
Varför har den ondes väg framgång?
Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?
2Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer,
de bär frukt.
Du är nära i deras mun
men långt från deras tyglar.
3Men du Herre (Jahveh) känner mig,
du ser mig och prövar mitt hjärta mot dig.
För ut dem som får till slakten
och gör dem redo för slaktens dag.
4Hur länge ska landet sörja
och fältets alla grödor förtorka?
Från ondskan av dem som bor där är djuren förtärda
och fåglarna, eftersom de säger: ”Han ser inte vårt slut.”
Guds svar
5Eftersom du har sprungit med fotfolket (soldaterna)
och de har tröttat ut dig,
hur kan du då tävla med hästarna?
Och i landet shalom har du varit trygg,
hur ska du göra i Jordans stolthet?
6Eftersom även dina bröder och din fars hus,
även de har handlat bedrägligt med dig,
även de har ropat högt efter dig.
Tro dem inte
eftersom de talar fagra ord till dig.
7Jag har övergett mitt hus,
jag har kastat bort mitt arv,
jag har gett det min själ (hela min varelse) älskar
i hennes fiendes hand.
8Mitt arv har blivit för mig
som ett lejon i skogen,
hon har höjt sin röst mot mig,
därför hatar jag henne.
9Är mitt arv för mig
en spräcklig rovfågel?
Är rovfåglarna mot henne runtomkring?
Kom, samla alla fältets djur,
för dem till förtäring.
10Många herdar har fördärvat min vingård,
de har trampat ner min del under foten,
de har gett min dyrbara del
till en öde öken.
11De har gjort det till en ödemark,
den sörjer över mig i ödslighet,
hela landet har blivit öde
eftersom ingen man har lagt det på sitt hjärta.
12Över alla kala höjder [höga höjder utan vegetation] i öknen
har fördärvare kommit
eftersom Herrens (Jahvehs) svärd slukar
från den ena änden av landet till den andra änden av landet,
ingen shalom (fred) till allt kött.
13De har sått vete och skördat törne,
de har försatt sig själva i smärta,
de gör ingen vinst,
skäms för er förtjänst för Herrens (Jahvehs) brinnande vrede.
14Så säger Herren (Jahveh):
Över alla mina onda grannar, som rör arvet som jag har låtit mitt folk Israel ärva, se, jag ska rycka upp dem från deras land och ska rycka upp Juda hus ifrån dem. 15Och det ska ske efter att jag har ryckt upp dem att jag ska visa dem nåd (barmhärtighet) och jag ska föra tillbaka dem, varje man till sitt arv och varje man till sitt land. 16Och det ska ske att om de verkligen vill lära sig mitt folks vägar och avlägga ed i mitt namn, Herren (Jahveh) lever, som de tidigare lärde mitt folk att avlägga ed vid baal, då ska de bli upprättade (uppbyggda) i mitten av mitt folk. 17Men om de inte lyssnar, då ska jag rycka upp det folket, rycka upp och utrota det förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Nu markerat:
Jeremia 12: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jeremia 12
12
Jeremias klagan
1Rättfärdig är du Herre (Jahveh),
dock klandrar jag dig,
om dina domar vill jag tala med dig.
Varför har den ondes väg framgång?
Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?
2Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer,
de bär frukt.
Du är nära i deras mun
men långt från deras tyglar.
3Men du Herre (Jahveh) känner mig,
du ser mig och prövar mitt hjärta mot dig.
För ut dem som får till slakten
och gör dem redo för slaktens dag.
4Hur länge ska landet sörja
och fältets alla grödor förtorka?
Från ondskan av dem som bor där är djuren förtärda
och fåglarna, eftersom de säger: ”Han ser inte vårt slut.”
Guds svar
5Eftersom du har sprungit med fotfolket (soldaterna)
och de har tröttat ut dig,
hur kan du då tävla med hästarna?
Och i landet shalom har du varit trygg,
hur ska du göra i Jordans stolthet?
6Eftersom även dina bröder och din fars hus,
även de har handlat bedrägligt med dig,
även de har ropat högt efter dig.
Tro dem inte
eftersom de talar fagra ord till dig.
7Jag har övergett mitt hus,
jag har kastat bort mitt arv,
jag har gett det min själ (hela min varelse) älskar
i hennes fiendes hand.
8Mitt arv har blivit för mig
som ett lejon i skogen,
hon har höjt sin röst mot mig,
därför hatar jag henne.
9Är mitt arv för mig
en spräcklig rovfågel?
Är rovfåglarna mot henne runtomkring?
Kom, samla alla fältets djur,
för dem till förtäring.
10Många herdar har fördärvat min vingård,
de har trampat ner min del under foten,
de har gett min dyrbara del
till en öde öken.
11De har gjort det till en ödemark,
den sörjer över mig i ödslighet,
hela landet har blivit öde
eftersom ingen man har lagt det på sitt hjärta.
12Över alla kala höjder [höga höjder utan vegetation] i öknen
har fördärvare kommit
eftersom Herrens (Jahvehs) svärd slukar
från den ena änden av landet till den andra änden av landet,
ingen shalom (fred) till allt kött.
13De har sått vete och skördat törne,
de har försatt sig själva i smärta,
de gör ingen vinst,
skäms för er förtjänst för Herrens (Jahvehs) brinnande vrede.
14Så säger Herren (Jahveh):
Över alla mina onda grannar, som rör arvet som jag har låtit mitt folk Israel ärva, se, jag ska rycka upp dem från deras land och ska rycka upp Juda hus ifrån dem. 15Och det ska ske efter att jag har ryckt upp dem att jag ska visa dem nåd (barmhärtighet) och jag ska föra tillbaka dem, varje man till sitt arv och varje man till sitt land. 16Och det ska ske att om de verkligen vill lära sig mitt folks vägar och avlägga ed i mitt namn, Herren (Jahveh) lever, som de tidigare lärde mitt folk att avlägga ed vid baal, då ska de bli upprättade (uppbyggda) i mitten av mitt folk. 17Men om de inte lyssnar, då ska jag rycka upp det folket, rycka upp och utrota det förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln