Jeremia 15
15
1Och Herren (Jahveh) sa till mig [Jeremia]: Trots att Mose och Samuel stod inför mitt ansikte, kan inte min själ vara vänd mot detta folk, kasta bort dem från mitt ansikte och låt dem vandra iväg. 2Och det ska ske när de säger till dig: Vart ska vi vandra iväg? Då ska du säga till dem: Så säger Herren (Jahveh):
De som är ämnade för död till döden
och de som är ämnade för svärd till svärdet
och de som är ämnade för hungersnöd till hungersnöden
och de som är ämnade för fångenskap till fångenskapen.
3Och jag ska utse över dem fyra sorter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh):
Svärdet till att slå,
hundarna till att släpa och
himlarnas fåglar och
markens djur till att sluka och till att fördärva.
4Och jag ska göra dem till en skräck bland alla jordens kungariken, på grund av Manasse, Hiskias (hebr. Chizqijahos) son, Juda kung för det som han gjorde i Jerusalem.
5 [Herren ropade till mig:]
För vem ska ha medlidande över dig Jerusalem?
Eller vem ska begråta dig?
Eller vem ska gå undan för att söka din välfärd?
6Du har kastat mig av dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
du har vänt mig ryggen,
därför sträcker jag ut min hand mot dig och förgör dig.
Jag är uttröttad av tröstande (att ömka, tycka synd om, ha medlidande).
7Och jag blåser på (sprider runt) dem med en vind (hebr. zara mizre)
i landets portar,
jag låter dem drabbas av missfall (berövar dem på deras barn)
jag fördärvar mitt folk då de inte återvänder från sina vägar.
8Deras änkor har blivit fler till mig
än havets sand,
jag för över dem mot modern en utvald,
en fördärvare mitt på dagen,
jag låter ångest och terror (plötslig skräck – hebr. behalah)
komma över henne plötsligt.
9Hon som har burit sju tynar bort,
hennes själ slokar,
hennes sol har gått ned medan det ännu är dag,
hon skäms och är förvirrad
och återstoden av dem ska jag ge till svärdet
inför deras fiender
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
10Ve till mig min mor, att du har fött mig,
en kivets man och en tvistens man till hela jorden!
Jag har inte lånat ut
och ingen har gett lån till mig,
likväl förbannar (tar lätt på – hebr. klal) mig varenda en av dem.
11Herren (Jahveh) sa:
Om jag inte skulle frigöra dig till gott,
om jag inte skulle få fienden att vädja till dig i ondskans tid, i nödens tid.
12Kan [en man, kanske syftar det på Jeremia] bryta sönder järn,
järn från norr [kan syfta på en fiende från norr, se Jer 1:14; 4:6; 6:1; 13:20] och koppar?
13Din styrka och dina skatter
ska jag ge till byte utan pris,
för alla dina överträdelser
inom alla dina gränser.
14Och jag ska låta dig gå över med dina fiender
till ett land som du inte känner,
eftersom en eld har tänts i mina näsborrar
som ska brinna över dig.
15Du vet Herre (Jahveh),
kom ihåg mig och tänk på mig
och hämnas mig för mina förföljare,
ta inte bort mig, för du är långmodig.
Vet att för din skull har jag lidit hån.
16Dina ord var funna och jag åt dem
och dina ord var för mig en glädje och mitt hjärtas fröjd,
eftersom ditt namn var utropat över mig
Herre, Härskarornas Gud (Jahveh, Sebaot Elohim).
17Jag har inte suttit bland gycklares sällskap,
jublade (dansade, triumferade) inte med dem.
Jag satt ensam på grund av din hand,
för du har fyllt mig med vrede (irritation).
18Varför är min smärta oändlig
och mitt sår oläkligt, så att det vägrar att låta sig helas?
Vill du verkligen vara för mig som en sinande (bedräglig) bäck,
som vatten man inte kan lita på? [Job 6:15]
[Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd (en wadi) som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen.]
19Därför säger Herren (Jahveh) så:
Om du vänder om, så för jag dig tillbaka,
ska du stå inför mig.
Och om du för fram det dyrbara från det värdelösa
ska du bli som min mun.
Låt dem återvända till dig [de ska lyssna på dig],
men du ska inte återvända till dem [bli som dem].
20Och för detta folk
ska jag göra dig till en befäst kopparmur,
och de ska strida mot dig
men de ska inte segra mot dig,
för jag är med dig och räddar dig
och befriar dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
21Och jag ska befria dig från den ondes hand
och jag ska återlösa dig från tyrannens hand.
Nu markerat:
Jeremia 15: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jeremia 15
15
1Och Herren (Jahveh) sa till mig [Jeremia]: Trots att Mose och Samuel stod inför mitt ansikte, kan inte min själ vara vänd mot detta folk, kasta bort dem från mitt ansikte och låt dem vandra iväg. 2Och det ska ske när de säger till dig: Vart ska vi vandra iväg? Då ska du säga till dem: Så säger Herren (Jahveh):
De som är ämnade för död till döden
och de som är ämnade för svärd till svärdet
och de som är ämnade för hungersnöd till hungersnöden
och de som är ämnade för fångenskap till fångenskapen.
3Och jag ska utse över dem fyra sorter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh):
Svärdet till att slå,
hundarna till att släpa och
himlarnas fåglar och
markens djur till att sluka och till att fördärva.
4Och jag ska göra dem till en skräck bland alla jordens kungariken, på grund av Manasse, Hiskias (hebr. Chizqijahos) son, Juda kung för det som han gjorde i Jerusalem.
5 [Herren ropade till mig:]
För vem ska ha medlidande över dig Jerusalem?
Eller vem ska begråta dig?
Eller vem ska gå undan för att söka din välfärd?
6Du har kastat mig av dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
du har vänt mig ryggen,
därför sträcker jag ut min hand mot dig och förgör dig.
Jag är uttröttad av tröstande (att ömka, tycka synd om, ha medlidande).
7Och jag blåser på (sprider runt) dem med en vind (hebr. zara mizre)
i landets portar,
jag låter dem drabbas av missfall (berövar dem på deras barn)
jag fördärvar mitt folk då de inte återvänder från sina vägar.
8Deras änkor har blivit fler till mig
än havets sand,
jag för över dem mot modern en utvald,
en fördärvare mitt på dagen,
jag låter ångest och terror (plötslig skräck – hebr. behalah)
komma över henne plötsligt.
9Hon som har burit sju tynar bort,
hennes själ slokar,
hennes sol har gått ned medan det ännu är dag,
hon skäms och är förvirrad
och återstoden av dem ska jag ge till svärdet
inför deras fiender
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
10Ve till mig min mor, att du har fött mig,
en kivets man och en tvistens man till hela jorden!
Jag har inte lånat ut
och ingen har gett lån till mig,
likväl förbannar (tar lätt på – hebr. klal) mig varenda en av dem.
11Herren (Jahveh) sa:
Om jag inte skulle frigöra dig till gott,
om jag inte skulle få fienden att vädja till dig i ondskans tid, i nödens tid.
12Kan [en man, kanske syftar det på Jeremia] bryta sönder järn,
järn från norr [kan syfta på en fiende från norr, se Jer 1:14; 4:6; 6:1; 13:20] och koppar?
13Din styrka och dina skatter
ska jag ge till byte utan pris,
för alla dina överträdelser
inom alla dina gränser.
14Och jag ska låta dig gå över med dina fiender
till ett land som du inte känner,
eftersom en eld har tänts i mina näsborrar
som ska brinna över dig.
15Du vet Herre (Jahveh),
kom ihåg mig och tänk på mig
och hämnas mig för mina förföljare,
ta inte bort mig, för du är långmodig.
Vet att för din skull har jag lidit hån.
16Dina ord var funna och jag åt dem
och dina ord var för mig en glädje och mitt hjärtas fröjd,
eftersom ditt namn var utropat över mig
Herre, Härskarornas Gud (Jahveh, Sebaot Elohim).
17Jag har inte suttit bland gycklares sällskap,
jublade (dansade, triumferade) inte med dem.
Jag satt ensam på grund av din hand,
för du har fyllt mig med vrede (irritation).
18Varför är min smärta oändlig
och mitt sår oläkligt, så att det vägrar att låta sig helas?
Vill du verkligen vara för mig som en sinande (bedräglig) bäck,
som vatten man inte kan lita på? [Job 6:15]
[Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd (en wadi) som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen.]
19Därför säger Herren (Jahveh) så:
Om du vänder om, så för jag dig tillbaka,
ska du stå inför mig.
Och om du för fram det dyrbara från det värdelösa
ska du bli som min mun.
Låt dem återvända till dig [de ska lyssna på dig],
men du ska inte återvända till dem [bli som dem].
20Och för detta folk
ska jag göra dig till en befäst kopparmur,
och de ska strida mot dig
men de ska inte segra mot dig,
för jag är med dig och räddar dig
och befriar dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
21Och jag ska befria dig från den ondes hand
och jag ska återlösa dig från tyrannens hand.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln