Jeremia 18
18
1Ordet som kom till Jeremia (hebr. Jirmejahó) från Herren (Jahveh). Han sa: 2”Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.”
3Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant ”arbetade han vid de två stenarna.” De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.] 4Det hände ibland att kärlet som krukmakaren höll på att göra av leran misslyckades i hans hand [det blev något fel med materialet], då började han helt enkelt om och gjorde det till ett annat slags kärl som han såg att det passade till (lämpade sig för).
5Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa: 6Som krukmakaren formar (skulpterar – hebr. jatsar), skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)? Som leran som formas i krukmakarens hand är ni i min hand Israels hus.
7I det ögonblick jag talar över ett folk och över ett kungarike – till att rycka upp (hebr. natash) och till att bryta ner (hebr. natats) och fördärva det,
8men om folket vänder om från sin ondska, som föranleder att jag talat mot det,
då ändrar jag det onda som jag tänkte göra (hebr. chashav) mot dem.
9I det ögonblick jag talar över ett folk och över ett kungarike – till att bygga upp (hebr. bana) och att plantera det (hebr. nata) [som leran i krukmakarens hand när han börjar om, se vers 4],
10men om de gör det som är ont i mina ögon, så att de inte lyssnar till min röst,
då ändrar jag det goda som jag sagt som skulle gynna dem.
[Herren ångrar sig aldrig och kommer alltid att döma ondskan. Men när vi som gör det onda omvänder oss från den ondska som framkallar Herrens vrede, då tar han tillbaka den, inte för att han ångrar sig utan för att vi omvänder oss.]
11Och nu, berätta, jag ber dig till Juda män och till alla Jerusalems invånare och säg: Så säger Herren (Jahveh): Se, jag formar (skulpterar – hebr. jatsar) [samma ord som används om krukmakaren i vers 6] ondska mot er och tillräknar över er plan (er tanke), kom tillbaka, jag ber, varje man från sin onda väg och ändra era vägar [personliga vandringsväg; livsval] och era förehavanden. 12Men de säger: Det finns inget hopp, vi ska vandra efter våra egna planer (tankar) och vi ska göra varje man efter hans onda hjärtas envishet (lust).
13Därför säger Herren (Jahveh) så:
Fråga, jag ber, bland folken,
vem har hört något sådant?
Något mycket fruktansvärt
har Israels jungfru gjort.
14Faller Libanons snö från fältets klippa?
Eller har den stränga kylan fått vatten att flöda?
15Eftersom mitt folk har glömt bort mig,
offrar de till fåfänga
och de snavar på sina vägar,
på de gamla stigarna,
till att vandra på sidovägarna,
på en väg som inte är röjd,
16till att göra deras land till förvåning
och oavbrutet åtlöje.
Var och en som går förbi där
ska bli förvånad och skaka på huvudet.
17Jag ska skingra dem
med en östanvind framför fienden.
Jag ska se på deras rygg och inte deras ansikte,
på dagen för deras olycka.
18Och de säger: ”Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.”
19 [Sedan sa Jeremia:] Herre (Jahveh) ge akt till mig
och lyssna till rösten på dem som tvistar med mig.
20Ska ondska belönas med gott?
För de har grävt en grop för [att ta] mitt ligv (min själ).
Kom ihåg hur jag stod inför ditt ansikte
för att tala gott till dem, till att vända bort din vrede från dem.
21Därför, ge dina söner till hungersnöd
och slunga dem till svärdets kraft
och låt deras hustrur bli berövade sina barn och bli änkor
och låt deras män bli slagna av död
och deras unga män slagna av svärd i striden.
22Låt ett rop höras från deras hus,
när du plötsligt för en armé över dem,
för de har grävt en grop för att fånga mig
och gömt en snara för min fot.
23Herre (Jahveh) du känner
alla deras råd mot mig till att döda mig,
förlåt inte deras synd,
sudda inte ut deras synd från dina ögon,
utan låt dem stappla (stupa, falla) inför ditt ansikte
och gör mot dem som i tiden för din vrede.
Nu markerat:
Jeremia 18: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jeremia 18
18
1Ordet som kom till Jeremia (hebr. Jirmejahó) från Herren (Jahveh). Han sa: 2”Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.”
3Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant ”arbetade han vid de två stenarna.” De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.] 4Det hände ibland att kärlet som krukmakaren höll på att göra av leran misslyckades i hans hand [det blev något fel med materialet], då började han helt enkelt om och gjorde det till ett annat slags kärl som han såg att det passade till (lämpade sig för).
5Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa: 6Som krukmakaren formar (skulpterar – hebr. jatsar), skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)? Som leran som formas i krukmakarens hand är ni i min hand Israels hus.
7I det ögonblick jag talar över ett folk och över ett kungarike – till att rycka upp (hebr. natash) och till att bryta ner (hebr. natats) och fördärva det,
8men om folket vänder om från sin ondska, som föranleder att jag talat mot det,
då ändrar jag det onda som jag tänkte göra (hebr. chashav) mot dem.
9I det ögonblick jag talar över ett folk och över ett kungarike – till att bygga upp (hebr. bana) och att plantera det (hebr. nata) [som leran i krukmakarens hand när han börjar om, se vers 4],
10men om de gör det som är ont i mina ögon, så att de inte lyssnar till min röst,
då ändrar jag det goda som jag sagt som skulle gynna dem.
[Herren ångrar sig aldrig och kommer alltid att döma ondskan. Men när vi som gör det onda omvänder oss från den ondska som framkallar Herrens vrede, då tar han tillbaka den, inte för att han ångrar sig utan för att vi omvänder oss.]
11Och nu, berätta, jag ber dig till Juda män och till alla Jerusalems invånare och säg: Så säger Herren (Jahveh): Se, jag formar (skulpterar – hebr. jatsar) [samma ord som används om krukmakaren i vers 6] ondska mot er och tillräknar över er plan (er tanke), kom tillbaka, jag ber, varje man från sin onda väg och ändra era vägar [personliga vandringsväg; livsval] och era förehavanden. 12Men de säger: Det finns inget hopp, vi ska vandra efter våra egna planer (tankar) och vi ska göra varje man efter hans onda hjärtas envishet (lust).
13Därför säger Herren (Jahveh) så:
Fråga, jag ber, bland folken,
vem har hört något sådant?
Något mycket fruktansvärt
har Israels jungfru gjort.
14Faller Libanons snö från fältets klippa?
Eller har den stränga kylan fått vatten att flöda?
15Eftersom mitt folk har glömt bort mig,
offrar de till fåfänga
och de snavar på sina vägar,
på de gamla stigarna,
till att vandra på sidovägarna,
på en väg som inte är röjd,
16till att göra deras land till förvåning
och oavbrutet åtlöje.
Var och en som går förbi där
ska bli förvånad och skaka på huvudet.
17Jag ska skingra dem
med en östanvind framför fienden.
Jag ska se på deras rygg och inte deras ansikte,
på dagen för deras olycka.
18Och de säger: ”Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.”
19 [Sedan sa Jeremia:] Herre (Jahveh) ge akt till mig
och lyssna till rösten på dem som tvistar med mig.
20Ska ondska belönas med gott?
För de har grävt en grop för [att ta] mitt ligv (min själ).
Kom ihåg hur jag stod inför ditt ansikte
för att tala gott till dem, till att vända bort din vrede från dem.
21Därför, ge dina söner till hungersnöd
och slunga dem till svärdets kraft
och låt deras hustrur bli berövade sina barn och bli änkor
och låt deras män bli slagna av död
och deras unga män slagna av svärd i striden.
22Låt ett rop höras från deras hus,
när du plötsligt för en armé över dem,
för de har grävt en grop för att fånga mig
och gömt en snara för min fot.
23Herre (Jahveh) du känner
alla deras råd mot mig till att döda mig,
förlåt inte deras synd,
sudda inte ut deras synd från dina ögon,
utan låt dem stappla (stupa, falla) inför ditt ansikte
och gör mot dem som i tiden för din vrede.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln