Jeremia 20
20
Jerermia och prästen Pashchor
1Och Pashchor, Immers son prästen som var överuppsyningsman (hebr. paqid) i Herrens (Jahvehs) hus, hörde Jeremia profetera dessa ord [plural]. 2Och Pashchor slog Jeremia och satte honom i stocken som var i den övre Benjaminsporten som finns i Herrens (Jahvehs) hus. 3Och det skedde på morgonen att Pashchor förde fram Jeremia från stocken. Och Jeremia sa till honom: Herren (Jahveh) har inte gett dig namnet Pashchor, utan ve! Magor Misaviv.
[Namnet Magor Misaviv betyder terror från alla sidor. Detta förolämpande namn står för två saker. Det beskriver ödet som väntar Pashchor och hans familj och hela den korrupta situationen som beskrivs i dessa verser. Men det beskriver även tragiken i templet som är Guds hem. En plats där frid och ro borde råda. Men istället är det just en terrorns plats där människor inte vågar riskera livet genom att göra eller säga något som inte passar ledarskapet.]
4För så säger Herren (Jahveh): ”Se, jag ska göra (lämna över) dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner [som du håller kära och som älskar dig] och de ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och hela Juda ska jag ge i kungen av Babels (i den babyloniske kungens) hand och han ska föra bort dem till fångenskap i Babel och slå dem med svärd (svärdet). 5Och jag ska ge hela denna stads rikedom och allt som produceras och alla Juda kungars rikedomar ska jag ge i deras fienders hand som ska ödelägga dem och ta dem och bära dem till Babel. 6Och du Pashchor och alla som bor i ditt hus ska gå i fångenskap och du ska komma till Babel och där ska du dö, du och alla dina vänner till vilka du har profeterat lögn.”
Jeremia klagar över hur budskapet tas emot
7Herre (Jahveh),
du övertalade mig [Jeremia],
och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
och blev mig övermäktig.
[Du var starkare än min egen vilja, din helige Ande övervann min rädsla.]
Jag har blivit till ett ständigt åtlöje,
alla hånar mig,
8eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa:
”Våld och förtryck kommer!” [Ett budskap om dom, som ännu inte gått i uppfyllelse.]
Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen.
[Han ansågs vara en falsk profet i folks ögon.]
9Ibland tänker jag:
”Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn”,
men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben).
Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.
10 [Anledningen till att jag ville hålla inne Guds ord var att:]
Jag har hört många som förtalar mig [jag har hört hur man viskar om mig],
skräck runt omkring (fruktan omger mig).
Man berättar:
”Berätta om honom (vi ska ange honom, låt oss offentligt fördöma honom)!”
Alla människor som gett fridshälsningar (så kallade vänner; ordagrant: bräckliga människor av min shalom) [Jer 38:22]
vaktar (bevakar) [nu] mig om något ska få mig att stappla (få mig på fall). De säger:
”Kanske låter han lura sig att göra fel,
så att vi [får övertaget och] kan få vår hämnd på honom.”
11Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman),
därför ska mina fiender misslyckas (komma på fall), de ska inte segra över mig.
De ska komma på skam, eftersom de var ovisa (de misslyckades med sina planer).
Deras skam ska aldrig glömmas.
12Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
som prövar en rättfärdig ser njurar och hjärta,
låt mig se din hämnd på dem,
för till dig har jag uppenbarat min sak. [Jer 11:20]
13Sjung till Herren (Jahveh),
prisa Herren (Jahveh)
eftersom han har befriat den fattiges själ
från illgärningsmännens hand.
14Förbannad (helt omintetgjord – hebr. aror) är dagen jag föddes [även Job förbannar sin födelsedag, se Job 3:1],
dagen då min mor födde mig, låt den inte vara välsignad.
15Förbannad (helt omintetgjord – hebr. aror) är mannen
som kom med nyheten till min far och sa:
”Ett gossebarn är fött till dig”,
för att göra honom mycket glad.
16Och låt den mannen bli som städerna
som Herren (Jahveh) omstörtar och ångra inte [1 Mos 18],
och låt honom höra ropet på morgonen
och larmet vid middagstid,
17Eftersom han inte slog mig från livmodern [innan jag var född]
och lät min mors livmoder bli min grav
– och hennes livmoder evigt havande. [Klag 4:1-3; Job 3:10]
18Varför kom jag fram (föddes jag) från livmodern
för att se arbete och sorg
så att mina dagar uppslukas av skam?
Nu markerat:
Jeremia 20: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jeremia 20
20
Jerermia och prästen Pashchor
1Och Pashchor, Immers son prästen som var överuppsyningsman (hebr. paqid) i Herrens (Jahvehs) hus, hörde Jeremia profetera dessa ord [plural]. 2Och Pashchor slog Jeremia och satte honom i stocken som var i den övre Benjaminsporten som finns i Herrens (Jahvehs) hus. 3Och det skedde på morgonen att Pashchor förde fram Jeremia från stocken. Och Jeremia sa till honom: Herren (Jahveh) har inte gett dig namnet Pashchor, utan ve! Magor Misaviv.
[Namnet Magor Misaviv betyder terror från alla sidor. Detta förolämpande namn står för två saker. Det beskriver ödet som väntar Pashchor och hans familj och hela den korrupta situationen som beskrivs i dessa verser. Men det beskriver även tragiken i templet som är Guds hem. En plats där frid och ro borde råda. Men istället är det just en terrorns plats där människor inte vågar riskera livet genom att göra eller säga något som inte passar ledarskapet.]
4För så säger Herren (Jahveh): ”Se, jag ska göra (lämna över) dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner [som du håller kära och som älskar dig] och de ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och hela Juda ska jag ge i kungen av Babels (i den babyloniske kungens) hand och han ska föra bort dem till fångenskap i Babel och slå dem med svärd (svärdet). 5Och jag ska ge hela denna stads rikedom och allt som produceras och alla Juda kungars rikedomar ska jag ge i deras fienders hand som ska ödelägga dem och ta dem och bära dem till Babel. 6Och du Pashchor och alla som bor i ditt hus ska gå i fångenskap och du ska komma till Babel och där ska du dö, du och alla dina vänner till vilka du har profeterat lögn.”
Jeremia klagar över hur budskapet tas emot
7Herre (Jahveh),
du övertalade mig [Jeremia],
och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
och blev mig övermäktig.
[Du var starkare än min egen vilja, din helige Ande övervann min rädsla.]
Jag har blivit till ett ständigt åtlöje,
alla hånar mig,
8eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa:
”Våld och förtryck kommer!” [Ett budskap om dom, som ännu inte gått i uppfyllelse.]
Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen.
[Han ansågs vara en falsk profet i folks ögon.]
9Ibland tänker jag:
”Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn”,
men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben).
Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.
10 [Anledningen till att jag ville hålla inne Guds ord var att:]
Jag har hört många som förtalar mig [jag har hört hur man viskar om mig],
skräck runt omkring (fruktan omger mig).
Man berättar:
”Berätta om honom (vi ska ange honom, låt oss offentligt fördöma honom)!”
Alla människor som gett fridshälsningar (så kallade vänner; ordagrant: bräckliga människor av min shalom) [Jer 38:22]
vaktar (bevakar) [nu] mig om något ska få mig att stappla (få mig på fall). De säger:
”Kanske låter han lura sig att göra fel,
så att vi [får övertaget och] kan få vår hämnd på honom.”
11Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman),
därför ska mina fiender misslyckas (komma på fall), de ska inte segra över mig.
De ska komma på skam, eftersom de var ovisa (de misslyckades med sina planer).
Deras skam ska aldrig glömmas.
12Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
som prövar en rättfärdig ser njurar och hjärta,
låt mig se din hämnd på dem,
för till dig har jag uppenbarat min sak. [Jer 11:20]
13Sjung till Herren (Jahveh),
prisa Herren (Jahveh)
eftersom han har befriat den fattiges själ
från illgärningsmännens hand.
14Förbannad (helt omintetgjord – hebr. aror) är dagen jag föddes [även Job förbannar sin födelsedag, se Job 3:1],
dagen då min mor födde mig, låt den inte vara välsignad.
15Förbannad (helt omintetgjord – hebr. aror) är mannen
som kom med nyheten till min far och sa:
”Ett gossebarn är fött till dig”,
för att göra honom mycket glad.
16Och låt den mannen bli som städerna
som Herren (Jahveh) omstörtar och ångra inte [1 Mos 18],
och låt honom höra ropet på morgonen
och larmet vid middagstid,
17Eftersom han inte slog mig från livmodern [innan jag var född]
och lät min mors livmoder bli min grav
– och hennes livmoder evigt havande. [Klag 4:1-3; Job 3:10]
18Varför kom jag fram (föddes jag) från livmodern
för att se arbete och sorg
så att mina dagar uppslukas av skam?
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln