Jeremia 8
8
1Vid den tiden förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) ska de föra ut Juda kungs ben och furstarnas ben och prästernas ben och profeternas ben och Jerusalems invånares ben från deras gravar, 2och de ska sprida dem framför solen och månen och himlarnas härskaror (stjärnorna) som de har älskat och som de har tjänat och efter vilka de har vandrat och dem som de har sökt och dem som de har tillbett. De ska inte bli samlade och inte begravda, de ska vara som dynga på jordens ansikte (yta). 3Döden ska väljas hellre än livet av alla som återstår, som är kvar av denna onda familj, som är kvar på alla de platser dit jag har drivit dem, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
4Och du ska säga till dem: Så säger Herren (Jahveh):
Faller någon utan att resa sig igen?
Vänder inte den som är på fel väg och går tillbaka?
5Varför avfaller detta Jerusalems folk med ett oupphörligt avfall?
De håller fast vid svek, de vägrar att vända om.
6Jag är uppmärksam och lyssnar,
men de talar inte rätt,
ingen finns som ångrar sig över sin ondska
och säger: Vad har jag gjort?
Varje man vänder bort åt sitt eget håll,
som en häst som rusar huvudstupa in i striden.
7Även storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan och tornseglaren och svalan
håller (vaktar, skyddar, bevarar) tiden då de ska röra sig [migrera],
men mitt folk känner inte till
Herrens (Jahvehs) påbud (bindande juridiska beslut).
[Dessa flyttfåglar vet när det är dags att flytta till den rätta platsen vid den rätta tiden.]
8Hur kan ni säga: Vi är visa (kloka)
och Herrens (Jahvehs) undervisning är med oss?
Ve! Se till lögn används
skrivarnas penna – lögn.
9De visa (kloka) skäms,
de är bestörta och fångade.
Se, Herrens (Jahvehs) ord har de förkastat
och vilken vishet har de (finns i dem)?
10Därför ska jag ge deras hustrur till andra
och deras fält till dem som ska besätta dem,
från den minste till den störste,
alla är giriga efter vinning,
från profeten till prästen,
alla gör lögn (agerar lögnaktigt).
11Och de har tagit lätt på helandet av dottern,
mitt folks skada
och sagt: frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),
där det inte finns någon frid. [Jer 6:14]
12De ska komma på skam eftersom de har begått styggelser,
de skäms inte och de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
i sin besökelsetid ska de snubbla
säger Herren (Jahveh).
13Jag ska helt sluka dem
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
där finns inga druvor på vinstocken,
inga fikon på fikonträdet
och löven har vissnat
och jag ger till dem deras överträdelser.
14Varför sitter vi här?
Låt oss samlas
och vandra in i de befästa städerna
och låt oss bli avhuggna där,
eftersom Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har huggit av oss
och gett oss galla att dricka,
eftersom vi har syndat mot Herren (Jahveh).
15Förväntade frid (shalom)
men inget gott,
tid till läkedom,
men se skräck [kommer].
16Frustandet från hans hästar
hörs från Dan,
vid ljudet av gnäggandet från hans starka,
darrar hela landet,
och de kommer och har slukat landet
och allt som är (finns) i det,
staden och de som bor i den.
17För se, jag ska sända ormar, basilisker ibland er,
vilka inte ska låta sig tjusas
och de ska bita er,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
18Jag tröstar mig över sorgen,
över mig är mitt hjärta svagt.
19Se, en röst, dottern mitt folk ropar
från ett land långt borta:
Är inte Herren (Jahveh) i Sion?
Är inte kungen i henne?
Varför har de provocerat mig med sina skurna avgudar
och med främmande fåfänga?
20Skörden är förbi
och sommaren är slut
och vi är inte frälsta (räddade).
21Över dottern mitt folks smärta (benbrott, lidande) är jag krossad med vånda,
jag är aska, förskräckelse har mig i sitt grepp.
22Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför är inte dottern mitt folks hälsa återställd?
Nu markerat:
Jeremia 8: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jeremia 8
8
1Vid den tiden förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) ska de föra ut Juda kungs ben och furstarnas ben och prästernas ben och profeternas ben och Jerusalems invånares ben från deras gravar, 2och de ska sprida dem framför solen och månen och himlarnas härskaror (stjärnorna) som de har älskat och som de har tjänat och efter vilka de har vandrat och dem som de har sökt och dem som de har tillbett. De ska inte bli samlade och inte begravda, de ska vara som dynga på jordens ansikte (yta). 3Döden ska väljas hellre än livet av alla som återstår, som är kvar av denna onda familj, som är kvar på alla de platser dit jag har drivit dem, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
4Och du ska säga till dem: Så säger Herren (Jahveh):
Faller någon utan att resa sig igen?
Vänder inte den som är på fel väg och går tillbaka?
5Varför avfaller detta Jerusalems folk med ett oupphörligt avfall?
De håller fast vid svek, de vägrar att vända om.
6Jag är uppmärksam och lyssnar,
men de talar inte rätt,
ingen finns som ångrar sig över sin ondska
och säger: Vad har jag gjort?
Varje man vänder bort åt sitt eget håll,
som en häst som rusar huvudstupa in i striden.
7Även storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan och tornseglaren och svalan
håller (vaktar, skyddar, bevarar) tiden då de ska röra sig [migrera],
men mitt folk känner inte till
Herrens (Jahvehs) påbud (bindande juridiska beslut).
[Dessa flyttfåglar vet när det är dags att flytta till den rätta platsen vid den rätta tiden.]
8Hur kan ni säga: Vi är visa (kloka)
och Herrens (Jahvehs) undervisning är med oss?
Ve! Se till lögn används
skrivarnas penna – lögn.
9De visa (kloka) skäms,
de är bestörta och fångade.
Se, Herrens (Jahvehs) ord har de förkastat
och vilken vishet har de (finns i dem)?
10Därför ska jag ge deras hustrur till andra
och deras fält till dem som ska besätta dem,
från den minste till den störste,
alla är giriga efter vinning,
från profeten till prästen,
alla gör lögn (agerar lögnaktigt).
11Och de har tagit lätt på helandet av dottern,
mitt folks skada
och sagt: frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),
där det inte finns någon frid. [Jer 6:14]
12De ska komma på skam eftersom de har begått styggelser,
de skäms inte och de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
i sin besökelsetid ska de snubbla
säger Herren (Jahveh).
13Jag ska helt sluka dem
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
där finns inga druvor på vinstocken,
inga fikon på fikonträdet
och löven har vissnat
och jag ger till dem deras överträdelser.
14Varför sitter vi här?
Låt oss samlas
och vandra in i de befästa städerna
och låt oss bli avhuggna där,
eftersom Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har huggit av oss
och gett oss galla att dricka,
eftersom vi har syndat mot Herren (Jahveh).
15Förväntade frid (shalom)
men inget gott,
tid till läkedom,
men se skräck [kommer].
16Frustandet från hans hästar
hörs från Dan,
vid ljudet av gnäggandet från hans starka,
darrar hela landet,
och de kommer och har slukat landet
och allt som är (finns) i det,
staden och de som bor i den.
17För se, jag ska sända ormar, basilisker ibland er,
vilka inte ska låta sig tjusas
och de ska bita er,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
18Jag tröstar mig över sorgen,
över mig är mitt hjärta svagt.
19Se, en röst, dottern mitt folk ropar
från ett land långt borta:
Är inte Herren (Jahveh) i Sion?
Är inte kungen i henne?
Varför har de provocerat mig med sina skurna avgudar
och med främmande fåfänga?
20Skörden är förbi
och sommaren är slut
och vi är inte frälsta (räddade).
21Över dottern mitt folks smärta (benbrott, lidande) är jag krossad med vånda,
jag är aska, förskräckelse har mig i sitt grepp.
22Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför är inte dottern mitt folks hälsa återställd?
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln