Jeremia 9
9
1O att mitt huvud vore vatten
och mina ögon en fontän av tårar,
så att jag kan gråta dag och natt
för dottern mitt folks slagna (fallna).
2Vem har gett mig i öknen
en vägfarares rastplats
så att jag kan lämna mitt folk
och gå ifrån dem!
För de är alla äktenskapsbrytare,
en samling av förrädiska förrädare.
3Och de vrider sina tungor och böjer sig för lögn och de har vuxit sig stora i landet, men inte till sanning, utan de fortsätter från ondska till ondska och mig känner de inte, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
4Varje man måste hålla (vakta, skydda, bevara) sig från sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt (subtilt) och varje granne går runt med skvaller.
5Och var man förnedrar (hebr. talal) sin egen granne och sanning talar de inte. De har lärt sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att synda (förvränga).
6De har sin boning mitt i sveket, genom svek vägrar de att känna mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
7Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så:
Se, jag ska smälta dem och pröva dem (som metall prövas),
hur ska jag annars göra med dottern mitt folk?
8Deras tunga är en vässad pil,
den talar bedrägligt,
en man talar frid (shalom) till sin granne med sin mun,
men i sitt hjärta ligger han i bakhåll för honom.
9Ska jag inte straffa dem för dessa ting?
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Ska inte min själ hämnas
på ett sådant folk som detta?
10Bergen ska ta upp en gråt och klagan
och öknens betesmarker en klagosång
eftersom de är brända så att ingen går förbi.
Och de hör inte rösten av boskap,
både himlarnas fåglar och
markens djur har flytt, de är borta.
11Och jag ska göra Jerusalem till en stenhög
en boning för schakaler,
och jag ska göra Juda städer öde,
utan invånare.
12Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahvehs) mun har talat och berättat om henne [Jerusalem]? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi? 13Och Herren (Jahveh) sa: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den, 14men har vandrat efter sina hjärtans envishet och efter baalerna som deras fäder lärt dem. 15Därför säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så: Se, jag ska mata dem, detta folk, med malört och ge dem galla att dricka. 16Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
17Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Betänk och kalla på de mässande (klagosjungande, sörjande – hebr. qinen) gråterskorna så att de kommer,
sänd efter de duktigaste kvinnorna [de mest erfarna professionella gråterskorna], så att de kommer.
18Och låt dem skynda sig att ta upp klagandet över oss,
så att våra ögon kan flöda med tårar och våra ögonlock kan spruta med vatten.
19Eftersom en klagande röst hörs från Sion: Hur är vi tillintetgjorda? Vi är mycket förvirrade eftersom vi har övergett landet, eftersom våra boningar har kastat ut oss.
20Hör Herrens (Jahvehs) ord ni kvinnor och låt era öron ta emot hans muns ord. Och undervisa era döttrar i klagan och var och en hennes granne i klagosång. 21Eftersom döden har kommit upp i våra fönster, den har kommit in i våra palats till att hugga av våra små från gatorna och våra unga från de öppna platserna (torgen).
22Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh): Och kropparna av människor ska vara som dynga på det öppna fältet och som en handfull efter skördemannen som ingen samlar ihop.
23Så säger Herren (Jahveh):
Låt inte den vise ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin vishet.
Låt inte den mäktige (inflytelserike, starke) ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin styrka.
Låt inte den rike ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin rikedom.
24Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]:
Att han förstår och känner (har en personlig erfarenhet av) mig, att jag är Herren (Jahveh),
som här på jorden agerar (verkar) i:
kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred, framgång och lycka),
för i detta har jag min glädje (tillfredställelse), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
25Se, dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då jag ska straffa alla dem som är omskurna i deras oomskurenhet. 26Över Egypten och över Juda och över Edom och över Ammons söner och över Moab och över alla med [som yttre bevis på deras avgudadyrkan har] har klippt kanterna på sitt hår [klippt håret kort vid tinningarna, se 25:23; 49:32; 5 Mos 14:1], som bor i öknen, eftersom alla folkslag är oomskurna, men hela Israels hus är oomskuret i hjärtat.
Nu markerat:
Jeremia 9: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jeremia 9
9
1O att mitt huvud vore vatten
och mina ögon en fontän av tårar,
så att jag kan gråta dag och natt
för dottern mitt folks slagna (fallna).
2Vem har gett mig i öknen
en vägfarares rastplats
så att jag kan lämna mitt folk
och gå ifrån dem!
För de är alla äktenskapsbrytare,
en samling av förrädiska förrädare.
3Och de vrider sina tungor och böjer sig för lögn och de har vuxit sig stora i landet, men inte till sanning, utan de fortsätter från ondska till ondska och mig känner de inte, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
4Varje man måste hålla (vakta, skydda, bevara) sig från sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt (subtilt) och varje granne går runt med skvaller.
5Och var man förnedrar (hebr. talal) sin egen granne och sanning talar de inte. De har lärt sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att synda (förvränga).
6De har sin boning mitt i sveket, genom svek vägrar de att känna mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
7Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så:
Se, jag ska smälta dem och pröva dem (som metall prövas),
hur ska jag annars göra med dottern mitt folk?
8Deras tunga är en vässad pil,
den talar bedrägligt,
en man talar frid (shalom) till sin granne med sin mun,
men i sitt hjärta ligger han i bakhåll för honom.
9Ska jag inte straffa dem för dessa ting?
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Ska inte min själ hämnas
på ett sådant folk som detta?
10Bergen ska ta upp en gråt och klagan
och öknens betesmarker en klagosång
eftersom de är brända så att ingen går förbi.
Och de hör inte rösten av boskap,
både himlarnas fåglar och
markens djur har flytt, de är borta.
11Och jag ska göra Jerusalem till en stenhög
en boning för schakaler,
och jag ska göra Juda städer öde,
utan invånare.
12Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahvehs) mun har talat och berättat om henne [Jerusalem]? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi? 13Och Herren (Jahveh) sa: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den, 14men har vandrat efter sina hjärtans envishet och efter baalerna som deras fäder lärt dem. 15Därför säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så: Se, jag ska mata dem, detta folk, med malört och ge dem galla att dricka. 16Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
17Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Betänk och kalla på de mässande (klagosjungande, sörjande – hebr. qinen) gråterskorna så att de kommer,
sänd efter de duktigaste kvinnorna [de mest erfarna professionella gråterskorna], så att de kommer.
18Och låt dem skynda sig att ta upp klagandet över oss,
så att våra ögon kan flöda med tårar och våra ögonlock kan spruta med vatten.
19Eftersom en klagande röst hörs från Sion: Hur är vi tillintetgjorda? Vi är mycket förvirrade eftersom vi har övergett landet, eftersom våra boningar har kastat ut oss.
20Hör Herrens (Jahvehs) ord ni kvinnor och låt era öron ta emot hans muns ord. Och undervisa era döttrar i klagan och var och en hennes granne i klagosång. 21Eftersom döden har kommit upp i våra fönster, den har kommit in i våra palats till att hugga av våra små från gatorna och våra unga från de öppna platserna (torgen).
22Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh): Och kropparna av människor ska vara som dynga på det öppna fältet och som en handfull efter skördemannen som ingen samlar ihop.
23Så säger Herren (Jahveh):
Låt inte den vise ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin vishet.
Låt inte den mäktige (inflytelserike, starke) ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin styrka.
Låt inte den rike ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin rikedom.
24Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]:
Att han förstår och känner (har en personlig erfarenhet av) mig, att jag är Herren (Jahveh),
som här på jorden agerar (verkar) i:
kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred, framgång och lycka),
för i detta har jag min glädje (tillfredställelse), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
25Se, dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då jag ska straffa alla dem som är omskurna i deras oomskurenhet. 26Över Egypten och över Juda och över Edom och över Ammons söner och över Moab och över alla med [som yttre bevis på deras avgudadyrkan har] har klippt kanterna på sitt hår [klippt håret kort vid tinningarna, se 25:23; 49:32; 5 Mos 14:1], som bor i öknen, eftersom alla folkslag är oomskurna, men hela Israels hus är oomskuret i hjärtat.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln