Johannes 10:1-10

Jesus svarade dem [dvs. fariséerna som hånade den blinde mannen som Jesus hade helat, se Joh 9]: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom grinden (dörren, porten), utan tar sig upp någon annan väg, han är en tjuv (en som stjäl i smyg) och en rånare (en som öppet rånar med våld). Men den som går in via grinden (dörren, porten) är fårens herde. För honom öppnar grindvakten och fåren hör (lyssnar till) hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för ut dem. När han fört ut (kastat ut – gr. ekballo) alla de egna fåren [samma ord som i Joh 2:15 när Jesus driver ut månglarna ur templet – Jesus vet när fåren är redo, även om de tvekar att lämna fållan], går han framför dem, och fåren följer honom därför att de känner igen [lyssnar med sina hjärtan efter] hans röst (ton, tal). De kommer aldrig att följa en främling, utan kommer att fly bort från honom eftersom de inte känner igen främmande röster (toner, tal).” [Fårfållan var en gård med bara en ingång omgärdad av stenmur eller stängsel (eller törnbuskar som sidor för en mer tillfällig fålla). På kvällen fördes fåren in i fållan och var skyddade från vilda djur. Ibland använde flera herdar samma större fålla för sina får och turades om att vakta vid dörren. På morgonen kallade herden på sina egna får, som kände igen hans röst och följde honom ut på bete. Bara en person med ohederliga syften skulle haft intresse av att i skydd av mörkret ta sig in på ett annat sätt till fåren.] Jesus berättade denna liknelse för dem, men de förstod (visste) inte vad han talade om. Då sa Jesus återigen: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Jag är grinden (dörren, porten) till fåren. Alla som kom före mig [de falska herdarna] är tjuvar och rånare, men fåren lyssnade inte på dem. Jag är grinden (dörren, porten), om någon går (skulle gå) in genom mig ska han bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad), han ska gå in och gå ut och finna bete (mat; gröna ängar). Tjuven skulle inte komma, om det inte vore för att han skulle stjäla (kleptomaniskt ta för sig) och slakta (döda för att offra) och [helt och hållet] förgöra (ruinera, fördärva) [genom att driva ut fåret från hjorden och få det ur balans för att sedan lätt kunna döda det]. Jag kom för att de skulle ha (äga) liv [Guds rika liv, med kraft, mening och syfte, se Joh 14:6] och ha (äga) det i överflöd (i fullaste mått; upp till brädden så att det flödar över runtom).