Pilatus lät också göra en skylt (inskription, anslag) [på latin titulus, innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått] och satte den på korset. På den stod det skrivet:
[Detta är] Jesus från Nasaret,
judarnas konung.
[De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod ”judarnas konung” på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: ”Detta är Jesus från Nasaret judarnas konung”, vilket är summan av Matt 27:37, Mark 15:26 och Luk 23:38. Skylten nämner alltså Jesu namn och även hans brott – judarnas konung.]
Många av de judiska invånarna i Jerusalem läste skylten, för platsen där Jesus korsfästes var nära staden, och den var skriven på hebreiska [judarnas och landets officiella språk], latin [Romarrikets officiella språk] och grekiska [det gemensamma språket inom hela romerska riket].
Då sa judarnas överstepräster till Pilatus: ”Skriv inte judarnas konung. Skriv i stället: Den här mannen sa att han var judarnas konung.”
Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”
[Pilatus visste att de judiska ledarna hade manipulerat honom, se Joh 19:12. Han visste också att det var anspråket att vara Guds Son som var orsaken till deras ilska. Johannes ger sju ord från den grekiska texten i vers 19. Översatt på latin blir det Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum. Begynnelsebokstäverna i orden blir INRI, vilket ofta syns på krucifix och tavlor. Även på hebreiska blir det fyra ord. Det är naturligt att ordet ”och” (hebr. Vav) binder ihop titeln och brottet. Då blir texten Jeshua Hanotsri Vemelek Hayehudim. Begynnelsebokstäverna bildar alltså tetragrammet JHVH, som är Guds personliga namn. Det kan ge ytterligare en förklaring till varför ledarna var så upprörda och ville ändra texten.]
När nu soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder [ytter- och innerplagg] och delade dem i fyra delar, en del för varje soldat. De tog också hans tunika (långt skjortliknande underklädesplagg). Den hade inga sömmar utan var vävd i ett stycke uppifrån och ner.
[Här används två olika grekiska ord för kläder. Det första ordet är himation och är det vanliga generella ordet för kläder. Det andra är chiton och beskriver tunikan som var ett underplagg. Pluralformen av himation innefattar både tunikan och manteln som var ytterplagget och i detta fall även sandaler, bälte och kanske en sjal för huvudet. Tunikan fångade soldaternas uppmärksamhet eftersom den var vävd i ett stycke. I normala fall var den sydd, men detta var den mer exklusiva sorten som var vävd i ett stycke.]
Så de sa till varandra: ”Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den.” Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: ”De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad.” [En profetia från Ps 22:19.] Så soldaterna gjorde detta.
Vid Jesu kors stod [följande kvinnor]: hans mor [Maria], hans mors syster [troligtvis Salome, Sebedeus fru, Jakobs och Johannes mor], Maria, Klopas fru, och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade [Johannes], sa han till sin mor: ”Kära kvinna, se [här är] din son.” Sedan sa han till lärjungen: ”Se, [här är] din mor.” Från den stunden tog lärjungen henne in till sitt hem. [Johannes tog hand om och försörjde Jesu mor.]
Efter detta visste Jesus att allt nu (redan) var fullbordat. För att Skriften skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig.” [Ps 22:16; Ps 69:22.] Ett kärl fullt med surt vin stod där [ett billigt ättikvin som antagligen tillhörde soldaterna som korsfäste Jesus], och de fäste en svamp indränkt i det sura vinet runt en isopstjälk [ca 0,5 m lång stjälk] och förde den till hans mun. [Ett knippe av isop användes när påskalammets blod ströks på dörrposten, se 2 Mos 12:22. Tidigare hade Jesus nekat att ta emot vin blandat med galla/myrra för att lindra smärtan, se Matt 27:34Mark 15:23.] När nu Jesus [därför, se vers 28] hade tagit emot det sura vinet sa han: ”Det är fullbordat [priset är helt och fullt betalt, för att aldrig mer behöva betalas]!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan [överlämnade sin ande].
[Dödsorsaken vid korsfästning är kvävning. Kroppen hamnar i ett sådant läge att offret ständigt måste pressa sig upp för att hämta luft, vilket leder till utmattning och kvävning.]
Eftersom det var förberedelsedag, och för att förhindra att kropparna skulle hänga på korsen på sabbaten, för det var en stor sabbatsdag (högsabbat) [vilket den första dagen i det osyrade brödets högtid är, se 3 Mos 23:7], beordrade de judiska ledarna Pilatus att benen skulle krossas [för att påskynda deras död] så att de kunde ta bort kropparna. Soldaterna kom och krossade benen på den förste och sedan den andre som var korsfäst med honom. När de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, men en av soldaterna stack in ett spjut i hans sida, och genast kom (strömmade) blod och vatten ut.
[Den tortyr som Jesus utsatts för med prygling och sedan själva korsfästelsen måste lett till stora blodförluster. Rent medicinskt gör den låga blodvolymen att offret drabbas av hypovolemisk chock. Det innebär att hjärtat skenar för att pumpa blod som inte finns. Eftersom kroppen behöver vätska för att ersätta blodförlusten, är också törst ett av symtomen, vilket Johannes noterar, se vers 28. Lungsäcken fylls också med vatten. I kroppen finns annars knappast vatten i fri form. När soldaten stack sitt spjut i Jesu sida kom troligtvis först lite vatten ut följt av en större mängd blod. Ordföljden i grekiskan behöver inte ange ordningsföljd. Att blod nämns först kan ange att det var mest blod, vilket stämmer rent medicinskt.]
Den som har sett (erfarit, varit med som ögonvittne) ger sitt bevis (vittnesbörd) för att ni också ska kunna välja att tro. [Johannes själv var med och såg korsfästelsen.] Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas:
”Inget av hans ben skulle brytas.” [2 Mos 12:46]
På ett annat skriftställe står det också
Bibelappen
Bibelappen för barn
