Johannes 21:1-25

Sedan visade sig Jesus igen vid Tiberiassjön [som även kallas Galileiska sjön, se Joh 6:1]. Det gick till så här: Följande [sju] personer var samlade: Simon Petrus, Tomas, som kallades tvillingen (gr. Didymus), Natanael, från Kana i Galileen, Sebedeus söner [Jakob och Johannes] och två andra av Jesu lärjungar. [De två andra lärjungarna som inte namnges kan ha varit Andreas och Filippus. De nämns tillsammans i Joh 6:7-8 och Joh 12:22.] Simon Petrus sa till dem: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De svarade: ”Vi följer med dig.” Så de gick ut och steg i ett skepp (gr. ploion), men den natten fångade de ingenting. Tidigt på morgonen stod Jesus vid strandkanten, men lärjungarna förstod inte att det var Jesus. Så Jesus sa till dem: ”Pojkar (små barn, fortfarande under föräldrarnas uppsikt och behov av träning), har ni ingen fisk?” De svarade: ”Nej.” Han sa till dem: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten så ska ni få.” [Inom judisk tolkningstradition representerar den högra sidan nåd och den vänstra dom, se Matt 25:33-3441.] De kastade ut nätet och fick en så stor mängd fiskar att de inte kunde (var inte starka nog att själva) dra upp nätet. Den lärjunge som Jesus osjälviskt älskade [syftar på Johannes] sa till Petrus: ”Det är Herren!” När Petrus hörde detta knöt han om sig ytterrocken (överklädnaden, en fiskares kappa), för han hade inget på sig under den [han knöt troligen fast rocken i midjan för att lättare kunna röra sig i vattnet] och kastade sig i sjön [och vadade springande mot land]. De andra lärjungarna kom med den lilla båten (en mindre roddbåt – gr. ploiarion) med fångsten på släp. De var inte långt från land, bara ungefär 200 alnar [ca 90 meter]. [Två olika ord för båt används i vers 3 och 8. Kan syfta på samma båt, men också att de bytte från den större båten till en mindre roddbåt för att ta sig i land.] När de steg i land fick de se en koleld med fisk som låg ovanpå [och grillades], och bröd. [Ordet för koleld används bara en gång till i hela Bibeln och det är för kolelden på översteprästens gård, där Petrus värmde sig när han förnekade Jesus tre gånger, se Joh 18:18. Att Johannes använder samma ord stärker kopplingen till Petrus upprättelse och hur han får bekänna sin kärlek till Jesus tre gånger.] Jesus sa till dem: ”Ta med några av de småfiskar ni fångat.” Då steg Simon Petrus i båten och drog upp nätet på land, och det var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Trots att det var så många hade nätet inte gått sönder. [Två olika ord för fisk används i vers 10 och 11. Stora fiskar är grekiska ichthys med förstärkningen mega för att beskriva att de är extra stora. Småfiskar är grekiska opsarion som beskriver en mindre fisk, se också vers 9 och 13. Tidigare användes också samma ord om de två småfiskarna vid matundret med 5 000, se Joh 6:9. Lärjungarna uppmanas ta med några av dessa nyfångade småfiskar till kolelden. Genom tiderna har många olika symboliska tolkningar gjorts på talet 153. Jerome (en av kyrkofäderna på 300-talet e.Kr.) antog att det var antal språk i världen. Andra förslag är att det handlar om antal folkslag i världen eller fiskarter som då fanns i Gennesarets sjö. Bibeltexten ger ingen förklaring, men poängen verkar vara att visa att det var en ovanligt stor fångst och att nätet trots detta inte hade brustit. Johannes, som var med, kanske var den som räknade fisken, tar med antalet i sin ögonvittnesskildring av händelsen. Han nämner även antalet stenkrukor i Kana, se Joh 2:6, som har viss symbolisk tolkning. Det kan noteras att talvärdet 153 återfinns i namnet Betsalel, den förste personen som omnämns bli fylld med Guds Ande (2 Mos 31:2-3). Även hebr. haPesach (påsken) (2 Mos 12:21) och frasen ”Jag är Gud” hebr. Ani Elohim har detta talvärde.] Jesus sa till dem: ”Kom och ät frukost!” Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var, för de förstod att det var Herren. Jesus gick fram till dem och gav dem av brödet och fisken (gr. opsarion). Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna efter att han uppstått från de döda. [Petrus är tillbaka vid samma sjö där han ungefär tre år tidigare fick kallelsen att lämna allt och följa Jesus. Enligt traditionen sker det också på samma plats, vid stranden utanför fiskebyn Tagba strax söder om Kapernaum. Då som nu hade han fiskat en hel natt utan att ha fått något, men på Jesu ord lagt ut näten och fått en mirakulöst stor fångst, se Luk 5:4-11. Det verkar som om Petrus efter Jesu död gett upp kallelsen och gått tillbaka till sitt tidigare yrke som fiskare. Jesu godhet är tydlig då han trots detta välsignar dem med en stor fiskfångst, se vers 11. Det verkar vara en tyst och spänd stämning under måltiden. Ingen vågade fråga honom vem han var, se vers 12. Det är också först efter att de ätit som Jesus inleder samtalet, se vers 15.] [Jesus vill upprätta Petrus att bli den ledare och klippa för församlingen som han var kallad till att vara. Två olika grekiska ord för älskar används i dialogen mellan Jesus och Petrus i vers 15, 16 och 17. Jesus börjar med att använda ordet agape – som står för den högsta formen av osjälvisk, utgivande kärlek, medan Petrus svarar med fileo – som mer beskriver en vänskapsrelation. Dessa ord kan användas synonymt i grekiskan. Kan ordvalet i en grekisk text ha någon betydelse i ett samtal som troligtvis skedde på arameiska? Det som talar för att nyanserna ändå spelar roll är att Johannes, som var med där vid elden, även tar med en annan skillnad. Petrus replik ”du vet allt” ändras till det mer personliga ”du känner allt” i hans tredje svar. Grekiska ginosko används i stället för oidas. Huvudpoängen är dock att Petrus tre gånger får bekänna Jesus som han förnekat tre gånger, se Joh 13:3818:25-27.] När de nu ätit sa Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek] mer än dessa?” [Det måste ha smärtat Petrus att Jesus nu tilltalar honom ”Simon”, det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget ”Johannes son” pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, se Mark 3:16Matt 16:18. ”Dessa” kan syfta på fiskarna och fiskaryrket som Petrus gått tillbaka till, eller de andra lärjungarna. Petrus hade tidigare jämfört sig med dem och sagt att han inte skulle svika Jesus även om de andra gjorde det, se Matt 26:33. Oavsett vad ”dessa” syftar på så ställs Simon inför ett val att välja Jesus över allt annat.] Han svarade honom: ”Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig.” Jesus sa till honom: ”Fortsätt föda (ge mat åt) mina lamm!” Jesus frågade honom en andra gång: ”Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek]?” [Jesus använder ”älskar” ännu en gång, kanske för att ge Simon ännu en chans att säga ”Ja, jag älskar dig”?] Han svarade honom: ”Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig.” Jesus sa till honom: ”Fortsätt vara en herde för (ta hand om, vakta) mina får!” [Petrus svarar på samma sätt igen att han håller av Jesus. I vers 15 svarade Jesus att Petrus skulle ”föda lamm”, nu befordras Petrus till att vara en herde och ta hand om vuxna får.] Jesus frågade honom en tredje gång: ”Simon, Johannes son, håller du av (har ett starkt vänskapsband med) mig?” [Den tredje gången väljer Jesus det svagare uttrycket ”håller du av mig”. Jesus går ner på Petrus nivå och möter honom där. Frågan som Jesus verkar ställa är: ”Håller du åtminstone av mig?”] Petrus blev bedrövad (ledsen och sårad) för att han frågade honom en tredje gång, ”håller du av mig?” Han svarade honom: ”Herre, du känner till allting, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig.” Jesus sa till honom: ”Fortsätt föda (ge mat åt) mina får!” [Petrus har helt kapitulerat och säger att Jesus känner till allting, hans misslyckanden men också hans längtan att bli upprättad. På nytt uppmanas Petrus att föda vuxna får. När Jesus förutsade Petrus förnekelse, se Luk 22:31-32, lovade Jesus att be för Petrus att han skulle behålla tron. Han sa också att efter Petrus upprättelse skulle han styrka de troende. I detta kapitel liknar Jesus det kristna uppdraget vid både fiske och fårskötsel. Lärjungarna blev kallade att gå ut i hela världen och vara människofiskare, se Matt 4:18-20Matt 28:19. Fiskfångsten blev en påminnelse om den fångst som väntar. I samtalet med Petrus handlar det om den andra delen i missionsbefallningen; att ”lära” de troende att hålla buden, se Matt 28:20. I Guds församling finns både lamm och får som behöver herdar som beskyddar och ger andlig mat. I dessa tre frågor från Jesus blir det också tydligt att motivet för kristet ledarskap måste vara kärleken till honom, Jesus.] [Jesus fortsätter att tala till Petrus:] ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: När du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina händer och någon annan ska spänna bältet om dig (binda dig) och föra dig dit du inte vill gå.” Han sa detta för att indikera vilken typ av död Petrus skulle förhärliga (göra Guds namn stort, ära) Gud med. [Enligt traditionen dog Petrus martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse på 60-talet e.Kr. Det äldsta omnämnandet finns i ett brev från biskop Clemens av Rom till församlingen i Korint omkring år 95. I den apokryfiska texten ”Petrus gärningar” (180-190 e.Kr.) beskrivs att Petrus korsfästes upp och ner. Anledningen kan ha varit att han inte ansåg sig värdig att dö på samma sätt som sin Herre.] Sedan sa han till honom: ”Följ mig!” [Jesus börjar gå i väg längs med stranden, och Petrus går med honom.] Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: ”Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?” Då Petrus såg honom sa han till Jesus: ”Herre, vad kommer att hända med honom?” Jesus svarade honom: ”Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig (det är inte din sak att veta)? Följ du mig!” Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö, utan: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?” Det är den lärjungen [Johannes själv som skriver detta brev] som vittnar (lägger fram fakta och bevis) om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. [Johannes identifierar sig själv här. ”Vi” kan syfta på de äldste i församlingen i Efesos där Johannes var den sista delen av sitt liv.] Nu finns det också många andra saker som Jesus gjorde. Om allt skulle bli nedskrivet [i detalj] tror jag inte ens hela världen skulle kunna rymma alla de böcker som då skulle behöva skrivas.