Job 13
13
1Ja, mitt öga har sett allt,
mitt öra har hört och har förstått det.
2Den kunskap ni har, den känner jag också –
jag är inte underlägsen er.
[Första raden är snarlik första raden i Job 12:3, den andra raden är identisk med andra raden i Job 12:3.]
3Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och som är – hebr. olam),
jag vill (personligen) tala till den Allsmäktige (Shaddaj),
jag vill försvara mig mot Gud (El).
4Men likväl (hebr. olam),
ni smetar ut lögner [på mig],
helt odugliga läkare (helare) är vad ni alla är!
5Om ni ändå bara kunde vara tysta
– det skulle vara er vishet!
[En vecka hade de tre bekantana varit tysta (Job 2:13). Det var det visaste de gjort, se Ords 17:28.]
6Hör nu min argumentation (tillrättavisning; mitt försvar),
lyssna till mina läppars inlägg.
7Vill ni tala orättfärdighet till Gud (El)
och tala oärligt för hans sak?
8Visar ni er partiska för honom (lyfter upp hans ansikte),
är det Guds (Els) sak ni försvarar?
9Inte skulle det gå väl [om rollerna var ombytta] om han prövade er?
kan ni lura (förnedra) honom, som man lurar (bedrar) en bräcklig människa?
[Hebr. talal används två ggr och beskriver hur man bygger upp och raserar någons förhoppning.]
10Han ska verkligen gå till rätta med er,
om ni är partiska (lyfter upp hans ansikte) i det fördolda.
[Detta sker till sist, Gud vänder sig i vrede mot Elifaz, Bildad och Tsofar, se Job 42:7.]
11Ska inte hans majestät skrämma er [som den skrämde Job, se Job 31:23],
och skräck för honom drabba er?
12Era minnesord (krönikor) [Est 6:1] är ordspråk i aska [tomhet],
era försvarsmurar (försvar och ”argumentation”) är som en lerskärva [spricker lätt].
[Här skulle Job kunna ta upp en näve aska och låta den sila ner mellan hans händer. Sedan kanske han tog upp en lerskärva och knäckte den, se Job 2:8.]
13Var tysta – bort [från mig], låt mig få tala,
sedan må vad som helst komma över (hända) mig.
[För andra gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5.]
14Varför skulle jag fatta mitt kött i mina tänder [som ett vilddjur som tar ett byte]
och ta min själ (mitt liv) i min hand [för att skydda den]?
[Det är inte helt klart vad dessa uttryck betyder, men de handlar om att utsätta sig för onödig fara.]
15Kanske han [Gud] dödar mig – jag väntar mig inget annat,
ja, ändå vill jag försvara min väg (mina val) inför honom.
[Första raden kan läsas antingen negativt eller positivt. Kärnbibeln följer den skrivna hebreiska texten (kehiv) som har lo (nej). Den orala traditionen (qere) har däremot le (om bara), vilket ger betydelsen ”även om han dödar mig, så har jag mitt hopp i honom”. Den grekiska översättningen Septuaginta motsvarar den sistnämnda tolkningen.]
16Det skulle till och med bli min räddning,
för inför honom skulle inte en gudlös kunna närma sig.
17 [För tredje gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5 och 13.]
Hör, hör [ordet upprepas och betonas – lyssna verkligen till] mitt prat (hebr. milah),
låt min förklaring tränga in i era öron.
18Se, jag ber dig, jag lägger fram (radar upp) min sak,
jag vet att jag ska få rätt (är rättfärdig).
19Vem finns det som kan anklaga mig?
Ja, då skulle jag vara tyst och förgås (dra mitt sista andetag – dö).
20 [Gud!] Två saker önskar jag att du gör,
så ska jag icke dölja mig för ditt ansikte (din närvaro)
[Flera imperativ som följer gör att man kan summera i två huvudpunkter. Ta bort lidandet (vers 21) och förklara anledningen till allt lidandet (vers 22-23).]
21Bort med din hand från mig,
och låt inte fruktan för dig skrämma (plåga) mig.
22Kalla på mig och jag ska svara (hebr. anah),
eller jag ska tala och du bemöta (hebr. shov) mig.
23Vad är (hur stora är) mina missgärningar (hebr. avon) och synder (hebr. chatat),
min överträdelse (hebr. pesha) och synd (hebr. chatat).
[Orden är i plural i första raden och singular i andra, där Job specifikt vill veta en händelse.]
24Varför gömmer du ditt ansikte,
och räknar mig som din fiende?
25Ska du jaga (skrämma) ett bortvirvlande löv [som redan far för vinden]
och förfölja ett [redan] förtorkat halmstrå?
26Du skriver ner [en dom] över mig – bitter galla (ormgift) [du ger mig ett hårt straff]
och låter mig ärva [straffet] för min ungdoms synder [Ps 25:7].
27Och du sätter mina fötter i boja (stock)
du vaktar på mina livsvägar (hebr. orach)
kring mina fötters rötter sätter du markeringar.
[Kanske för att lämna fotavtryck som lätt kan följas?]
28 [Job talar nu om sig själv i tredje person.]
Och han, som något ruttet som smulas sönder,
som en klädnad sönderäten av mal.
[Matt 6:19-20; Luk 12:33; Jak 5:2]
Nu markerat:
Job 13: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Job 13
13
1Ja, mitt öga har sett allt,
mitt öra har hört och har förstått det.
2Den kunskap ni har, den känner jag också –
jag är inte underlägsen er.
[Första raden är snarlik första raden i Job 12:3, den andra raden är identisk med andra raden i Job 12:3.]
3Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och som är – hebr. olam),
jag vill (personligen) tala till den Allsmäktige (Shaddaj),
jag vill försvara mig mot Gud (El).
4Men likväl (hebr. olam),
ni smetar ut lögner [på mig],
helt odugliga läkare (helare) är vad ni alla är!
5Om ni ändå bara kunde vara tysta
– det skulle vara er vishet!
[En vecka hade de tre bekantana varit tysta (Job 2:13). Det var det visaste de gjort, se Ords 17:28.]
6Hör nu min argumentation (tillrättavisning; mitt försvar),
lyssna till mina läppars inlägg.
7Vill ni tala orättfärdighet till Gud (El)
och tala oärligt för hans sak?
8Visar ni er partiska för honom (lyfter upp hans ansikte),
är det Guds (Els) sak ni försvarar?
9Inte skulle det gå väl [om rollerna var ombytta] om han prövade er?
kan ni lura (förnedra) honom, som man lurar (bedrar) en bräcklig människa?
[Hebr. talal används två ggr och beskriver hur man bygger upp och raserar någons förhoppning.]
10Han ska verkligen gå till rätta med er,
om ni är partiska (lyfter upp hans ansikte) i det fördolda.
[Detta sker till sist, Gud vänder sig i vrede mot Elifaz, Bildad och Tsofar, se Job 42:7.]
11Ska inte hans majestät skrämma er [som den skrämde Job, se Job 31:23],
och skräck för honom drabba er?
12Era minnesord (krönikor) [Est 6:1] är ordspråk i aska [tomhet],
era försvarsmurar (försvar och ”argumentation”) är som en lerskärva [spricker lätt].
[Här skulle Job kunna ta upp en näve aska och låta den sila ner mellan hans händer. Sedan kanske han tog upp en lerskärva och knäckte den, se Job 2:8.]
13Var tysta – bort [från mig], låt mig få tala,
sedan må vad som helst komma över (hända) mig.
[För andra gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5.]
14Varför skulle jag fatta mitt kött i mina tänder [som ett vilddjur som tar ett byte]
och ta min själ (mitt liv) i min hand [för att skydda den]?
[Det är inte helt klart vad dessa uttryck betyder, men de handlar om att utsätta sig för onödig fara.]
15Kanske han [Gud] dödar mig – jag väntar mig inget annat,
ja, ändå vill jag försvara min väg (mina val) inför honom.
[Första raden kan läsas antingen negativt eller positivt. Kärnbibeln följer den skrivna hebreiska texten (kehiv) som har lo (nej). Den orala traditionen (qere) har däremot le (om bara), vilket ger betydelsen ”även om han dödar mig, så har jag mitt hopp i honom”. Den grekiska översättningen Septuaginta motsvarar den sistnämnda tolkningen.]
16Det skulle till och med bli min räddning,
för inför honom skulle inte en gudlös kunna närma sig.
17 [För tredje gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5 och 13.]
Hör, hör [ordet upprepas och betonas – lyssna verkligen till] mitt prat (hebr. milah),
låt min förklaring tränga in i era öron.
18Se, jag ber dig, jag lägger fram (radar upp) min sak,
jag vet att jag ska få rätt (är rättfärdig).
19Vem finns det som kan anklaga mig?
Ja, då skulle jag vara tyst och förgås (dra mitt sista andetag – dö).
20 [Gud!] Två saker önskar jag att du gör,
så ska jag icke dölja mig för ditt ansikte (din närvaro)
[Flera imperativ som följer gör att man kan summera i två huvudpunkter. Ta bort lidandet (vers 21) och förklara anledningen till allt lidandet (vers 22-23).]
21Bort med din hand från mig,
och låt inte fruktan för dig skrämma (plåga) mig.
22Kalla på mig och jag ska svara (hebr. anah),
eller jag ska tala och du bemöta (hebr. shov) mig.
23Vad är (hur stora är) mina missgärningar (hebr. avon) och synder (hebr. chatat),
min överträdelse (hebr. pesha) och synd (hebr. chatat).
[Orden är i plural i första raden och singular i andra, där Job specifikt vill veta en händelse.]
24Varför gömmer du ditt ansikte,
och räknar mig som din fiende?
25Ska du jaga (skrämma) ett bortvirvlande löv [som redan far för vinden]
och förfölja ett [redan] förtorkat halmstrå?
26Du skriver ner [en dom] över mig – bitter galla (ormgift) [du ger mig ett hårt straff]
och låter mig ärva [straffet] för min ungdoms synder [Ps 25:7].
27Och du sätter mina fötter i boja (stock)
du vaktar på mina livsvägar (hebr. orach)
kring mina fötters rötter sätter du markeringar.
[Kanske för att lämna fotavtryck som lätt kan följas?]
28 [Job talar nu om sig själv i tredje person.]
Och han, som något ruttet som smulas sönder,
som en klädnad sönderäten av mal.
[Matt 6:19-20; Luk 12:33; Jak 5:2]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln