Job 16
16
Jobs svar
1Då svarade Job och sa:
2Jag har hört allt det här förut,
usla tröstare (tröstare som lägger på bördor istället för att lätta dem) är ni alla.
[Nu senast har Elifaz pratat, men inte kommit med något nytt, se Job 15:18]
3När ska vindens ord ta slut? [Elifaz inledde sitt tal med att jämföra Jobs ord med den heta östanvinden, se Job 15:2]
Eller vad gör dig sjuk (provocerar, tränger dig – hebr. marats) så att du svarar?
4Även jag skulle kunna tala (hebr. davar) [mångordigt och elegant] som ni,
om rollerna var ombytta (ordagrant: om era själar var i min själs ställe),
då skulle jag stapla (förena, binda ihop) prat (ord – hebr. milah) mot (över) er
och jag skulle skaka mitt huvud mot (över) er [i hån, se Ps 22:8; Jes 37:22; Matt 27:39].
5Jag skulle [liksom ni] styrka er med min mun [med ord, men utan hjärta]
och mina läppars rörelse (tröst – hebr. nid) skulle dämpa [er sorg].
[Ordet nid används bara här; det delar rot med ord som betyder jämmer och orenhet och det kan vara ett ironiskt ordval.]
6Om jag talar (hebr. davar),
undanhålls (lindras) inte min smärta (sorg – hebr. keev),
och om jag upphör [att tala] – vad [vilken del av smärtan] går från mig? [Oavsett om Job talade eller var tyst så fanns smärtan där.]
7Men nu har jag blivit trött (utmattad)
du har ödelagt hela min församling (hebr. edah) [alla runt mig – hela min familj].
8Och du griper mig med tvång (tar i kraft; rynkar min hud – hebr. qamat) [ovanligt ord, se Job 22:16]
och [mitt lidande] har blivit till ett vittne,
min nakenhet (släthet; lögn – hebr. kachash) reser sig upp inom mig
och svarar mig rakt i ansiktet.
9 [Job talar nu om Gud i tredje person i starka ordalag som ett vilddjur:]
Hans näsa river (sliter i stycken)
och jag hatar gnisslet över mig i hans tänder,
min fiende vässar sina ögon till (mot) mig.
[Vässar (hebr. latash) används i Ps 7:13 om att slipa svärd; här är betydelsen att se intensivt, som ett rovdjur som har satt sin blick på ett byte. Versen beskriver hur Job upplever sig jagad av Gud.]
10I skam öppnas deras mun på vid gavel över mig [de hånar],
min käke blir slagen (med ett dödligt slag),
de mobiliserar [blir fulltaliga – hebr. male] tillsammans mot mig. [I Jer 4:5 används hebr. male som en militär term.]
11Gud (El) har stängt mig med gudlösa (de som inte gör det rätta – hebr. avil)
och över min hand kastas (hebr. rata) ondska [plural].
12Jag hade det gott (tryggt, välstånd och hälsa – hebr. shalev) men jag blev omintetgjord
och greps i min nacke och slogs i bitar.
Han gjorde mig till en måltavla,
13hans skyttar (män med pilar; hebr. rav) omringar (är över) mig,
[Guds pilar] genomborrar mina njurar och skonar mig inte,
min galla (hebr. merera) utgjuts (hälls) till marken.
14Han bryter ner mig med rämna på rämna över mitt ansikte,
han springer över mig som en mäktig (hebr. gibbor) [en våldsam stridsman].
15Jag har sytt säcktyg över min hud,
och jag sänker (hebr. alal) mitt horn i stoftet.
[Horn är en symbol för styrka.]
16Mitt ansikte blir rött (”som rött vin” – hebr. chamar) från min gråt,
och över mina ögonlock är dödens skugga.
[Hebr. chamar delar rot med ett lite mer ovanligt ord för vin (hebr. chemer) som används om rött, oblandat rent vin.]
17Trots att inget våld i min hand
och min bön är ren (moraliskt ren – hebr. zach).
[Versen saknar verb, förstärker att Job inte ”gjort” något, se även Ps 24:4.]
18Jord, täck inte över mitt blod!
Och låt inte mitt skrik (rop i förtvivlan – hebr. zeaqa) ha en plats [att vila på].
19Även nu, se i himlarna har jag mitt vittne,
och min försvarare (hebr. sahed) finns i höjden [plural].
20De hånfulla (som föraktar mig) är mina bekanta (hebr. rea)
till Gud (Eloha) gråter (droppar) mina ögon,
21och till en mans (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) förebråelser med Gud (Eloha)
och en människas son till hans bekant (granne – hebr. rea),
22eftersom antalet år kommer
och jag ska gå vältrampade stigar utan återvändo.
Nu markerat:
Job 16: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Job 16
16
Jobs svar
1Då svarade Job och sa:
2Jag har hört allt det här förut,
usla tröstare (tröstare som lägger på bördor istället för att lätta dem) är ni alla.
[Nu senast har Elifaz pratat, men inte kommit med något nytt, se Job 15:18]
3När ska vindens ord ta slut? [Elifaz inledde sitt tal med att jämföra Jobs ord med den heta östanvinden, se Job 15:2]
Eller vad gör dig sjuk (provocerar, tränger dig – hebr. marats) så att du svarar?
4Även jag skulle kunna tala (hebr. davar) [mångordigt och elegant] som ni,
om rollerna var ombytta (ordagrant: om era själar var i min själs ställe),
då skulle jag stapla (förena, binda ihop) prat (ord – hebr. milah) mot (över) er
och jag skulle skaka mitt huvud mot (över) er [i hån, se Ps 22:8; Jes 37:22; Matt 27:39].
5Jag skulle [liksom ni] styrka er med min mun [med ord, men utan hjärta]
och mina läppars rörelse (tröst – hebr. nid) skulle dämpa [er sorg].
[Ordet nid används bara här; det delar rot med ord som betyder jämmer och orenhet och det kan vara ett ironiskt ordval.]
6Om jag talar (hebr. davar),
undanhålls (lindras) inte min smärta (sorg – hebr. keev),
och om jag upphör [att tala] – vad [vilken del av smärtan] går från mig? [Oavsett om Job talade eller var tyst så fanns smärtan där.]
7Men nu har jag blivit trött (utmattad)
du har ödelagt hela min församling (hebr. edah) [alla runt mig – hela min familj].
8Och du griper mig med tvång (tar i kraft; rynkar min hud – hebr. qamat) [ovanligt ord, se Job 22:16]
och [mitt lidande] har blivit till ett vittne,
min nakenhet (släthet; lögn – hebr. kachash) reser sig upp inom mig
och svarar mig rakt i ansiktet.
9 [Job talar nu om Gud i tredje person i starka ordalag som ett vilddjur:]
Hans näsa river (sliter i stycken)
och jag hatar gnisslet över mig i hans tänder,
min fiende vässar sina ögon till (mot) mig.
[Vässar (hebr. latash) används i Ps 7:13 om att slipa svärd; här är betydelsen att se intensivt, som ett rovdjur som har satt sin blick på ett byte. Versen beskriver hur Job upplever sig jagad av Gud.]
10I skam öppnas deras mun på vid gavel över mig [de hånar],
min käke blir slagen (med ett dödligt slag),
de mobiliserar [blir fulltaliga – hebr. male] tillsammans mot mig. [I Jer 4:5 används hebr. male som en militär term.]
11Gud (El) har stängt mig med gudlösa (de som inte gör det rätta – hebr. avil)
och över min hand kastas (hebr. rata) ondska [plural].
12Jag hade det gott (tryggt, välstånd och hälsa – hebr. shalev) men jag blev omintetgjord
och greps i min nacke och slogs i bitar.
Han gjorde mig till en måltavla,
13hans skyttar (män med pilar; hebr. rav) omringar (är över) mig,
[Guds pilar] genomborrar mina njurar och skonar mig inte,
min galla (hebr. merera) utgjuts (hälls) till marken.
14Han bryter ner mig med rämna på rämna över mitt ansikte,
han springer över mig som en mäktig (hebr. gibbor) [en våldsam stridsman].
15Jag har sytt säcktyg över min hud,
och jag sänker (hebr. alal) mitt horn i stoftet.
[Horn är en symbol för styrka.]
16Mitt ansikte blir rött (”som rött vin” – hebr. chamar) från min gråt,
och över mina ögonlock är dödens skugga.
[Hebr. chamar delar rot med ett lite mer ovanligt ord för vin (hebr. chemer) som används om rött, oblandat rent vin.]
17Trots att inget våld i min hand
och min bön är ren (moraliskt ren – hebr. zach).
[Versen saknar verb, förstärker att Job inte ”gjort” något, se även Ps 24:4.]
18Jord, täck inte över mitt blod!
Och låt inte mitt skrik (rop i förtvivlan – hebr. zeaqa) ha en plats [att vila på].
19Även nu, se i himlarna har jag mitt vittne,
och min försvarare (hebr. sahed) finns i höjden [plural].
20De hånfulla (som föraktar mig) är mina bekanta (hebr. rea)
till Gud (Eloha) gråter (droppar) mina ögon,
21och till en mans (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) förebråelser med Gud (Eloha)
och en människas son till hans bekant (granne – hebr. rea),
22eftersom antalet år kommer
och jag ska gå vältrampade stigar utan återvändo.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln