Job 17
17
1Min ande (livskraft) är bruten (förstörd),
mina dagar utsläckta (hebr. zaach) [ordet används bara här]
gravarna [gravgården] är redo för mig.
2Ja, verkligen (i sanning), smädarna omger mig
mitt öga ser ständigt deras uppror (trots – hebr. marah).
[Med smädarna syftar Job på Elifaz, Bildad och Tsofar.]
3 [I tre verser riktar sig Job nu till Gud:]
Lägg ner [sluta], jag ber dig, gå i borgen för mig,
vem annars kan ge mig sitt handslag [sitt godkännande]? [Ords 6:1]
4Du har stängt deras hjärtan från förstånd,
låt dem därför inte triumfera.
5Den som berättar om (skvallrar, förråder) vänner mot belöning (en del, arvslott),
på hans barn ska ögonen tyna bort.
6Han har gjort mig till ett ordspråk (hebr. mashal).
Jag är en som man spottar rakt i ansiktet [öppet hånar].
[Jobs prövning har gett upphov till flera ordspråk, bl.a. ”Jobs tålamod” i Jak 5:11.]
7Förmörkade av förargelse (inre vrede – hebr. kaas),
mitt öga [singular].
Min formade kropp (mina lemmar, varje del i min kropp)
är [tunn, innehållslös] som en skugga.
[Versen är en kiasm där öga och det formade (hebr. jatsor) står centralt. Beskrivningen att ögonen blir skumma används ofta om åldrande, men här är öga i singular (hebr. ajin), vilket, förutom fysisk syn, även kan beskriva hur Jobs hela livsåskådning är förmörkad. Verbet jatsar används om att forma något, vilket här handlar om kroppens alla delar, som har blivit innehållslös och tom som en smal skugga. Orden förmörka och skugga ramar in hela versen och förstärker det mörker Job upplever sig befinna sig i.]
8De hederliga häpnar över sådant,
den oskyldige blir upprörd över de gudlösa.
9Ändå håller den rättfärdige fast vid sin väg (vandringsväg, sina livsval),
och den som har rena händer växer sig starkare och starkare.
[Här är en vers som andas hopp.]
10Men ändå (likväl; betecknar en skarp kontrast – hebr. olam)
kom tillbaka, jag ber er – kom,
jag finner ändå ingen vis bland er.
11Mina dagar är förbi [jag är på väg att dö],
mina onda planer (skändlighet – hebr. zimah) är krossade,
det som var mitt hjärtas begär.
[Ordet zimah används, förutom här, 28 ggr i GT, och då alltid i negativ betydelse av att planera ondska. Troligtvis använder Job ordet här i en sarkastisk ton, att alla hans planer verkar ha setts som onda.]
12De [Elifaz, Bildad och Tsofar] vill göra natt till dag,
och när mörkret bryter in säger de: ”Ljuset är nära.”
13Om jag måste vänta mig Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket]
som min boning, breda ut min bädd i mörkret,
14säga till förgängelsen: ”Du är min far”,
och till maskarna (hebr. rima): ”Min mor, min syster”.
[Förgängelsen och masken förknippas med döden och graven. Genom denna makabra analogi blir förgängelsen och likmaskarna hans närmsta familj.]
15Var är då
mitt hopp?
Mitt hopp [det jag hoppas att få se],
vem får se det [gå i uppfyllelse]?
[De två frågorna är uppställda i ett kiastiskt mönster.]
16Ska de [mina förhoppningar] gå ner till bommarna för Sheols (underjordens) portar? [Matt 16:18]
Ska vi [mitt hopp och jag] sjunka ned tillsammans i stoftet?
Nu markerat:
Job 17: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln