Job 27
27
Jobs avslutande tal
[Jobs inledande ord i kapitel 27 bryter den normala cykeln med anförande och respons som funnits i de 8 tidigare dialogerna. Baserad på tidigare mönster (Elifaz, Bildad och Tsofar), skulle det varit dags för den tredje talaren, Tsofar, här. Han verkar vara tyst, och istället fortsätter nu Job sitt anförande. Det ovanligare hebreiska ordet mashal som beskriver ordspråk och talesätt används här.]
1Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:
2Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige (Shaddaj) som har förbittrat min själ
3– för så länge jag har min livsande i mig [1 Mos 2:7]
och Guds (Elohas) Ande (hebr. roach) i min näsa –
4aldrig att mina läppar skulle tala orätt
eller min tunga tala svek.
5Låt det vara fjärran från mig att jag skulle ge er rätt!
Till min död vidhåller jag min oskuld.
6Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte,
mitt hjärta förebrår (ger mig skulden) mig inte för någon av mina dagar.
7Låt min fiende stå som den skyldige,
min motståndare som orättfärdig.
8För var är den gudlöses (hycklarens) hopp när han skärs bort (hebr. batsa),
när Gud (Eloha) rycker bort hans liv (själ – hebr. nefesh)?
9Kommer Gud (El) att höra hans rop
när nöden drabbar honom?
10Kan han glädja sig över den Allsmäktige (Shaddaj)?
Kan han ständigt åkalla Gud (Eloha)?
[De retoriska frågorna i vers 8-10 förväntas alla ge negativa svar.]
11Jag vill lära er om Guds (Els) hand,
den Allsmäktiges (Shaddajs) tankar vill jag inte dölja.
12Se, ni har ju själva alla skådat (betänkt) det,
varför kommer ni då med detta – tomt (meningslöst, flyktigt, fåfängt) prat? [Versen avslutas med substantivet följt av verbet för tomhet (hebr. hevel havel). Ordagrant något i stil med ”tomhet som blir/gör/skapar tomhet” och beskriver vännernas fåfänga prat som snabbt försvinner bort som rök eller ånga.]
[Det följande stycket inleder Job på samma sätt som Sofar avslutade (Job 20:29). Job speglar den lära som hans bekanta har riktat mot honom och visar hur hans lidande inte är det lidande som en ond människa får skörda för sin onda livsstil.]
13Detta är den onda människans lott hos Gud (El),
det arv som den hänsynslöse (våldsverkaren) får av den Allsmäktige (Shaddaj).
14Om hans barn blir många – [så är det] för svärdet,
hans avkomlingar får inte mätta sig med bröd.
[Alla tre Jobs kompanjoner kopplade barnens öde med Jobs synd, se Job 5:4; 8:4; 18:19.]
15De som överlever honom läggs i graven genom död [dödlig sjukdom]
och deras änkor gråter inte över dem.
[De som överlevde krig och svält (vers 14) dog av pest, se Job 18:13; Jer 15:2; Upp 6:8.]
16Om han samlar silver som stoft
och lägger kläder på hög (hebr. kon) som lera. [Sak 9:3]
17Fastställd (bestämd – hebr. kon) och rättfärdig blir han påklädd
och silver oskyldigt delas upp.
[Vers 16-17 formar en kiasm där flera ord upprepas. De ogudaktiga kan samla pengar och kläder (som var dåtidens investeringar), men de kommer att komma till de rättfärdiga i sinom tid.]
18Han bygger sitt hus som en mal,
likt ett solskydd (temporärt skydd – hebr. sukkah) som väktaren gör åt sig. [Jes 1:8; 4:6; Jona 4:5]
19Rik går han till sängs – och samlar inte [mer],
när han öppnar sina ögon är allt borta. [Även om verbet samla (hebr. asaf) behöver något mer ord, så är budskapet helt klart: rikedom kan försvinna över natten!]
20Som vatten [vågornas kraft eller störtfloden] griper fasorna honom,
natten rycker (stjäl) bort honom som stormen.
21Östanvinden lyfter honom och han är borta,
den sveper i väg honom från hans plats.
22Den vräker sig mot honom utan förskoning,
han försöker fly för dess kraft.
23Den klappar (hebr. safaq) sina händer mot honom
och visslar (hebr. sharaq) åt honom från hans plats.
Nu markerat:
Job 27: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Job 27
27
Jobs avslutande tal
[Jobs inledande ord i kapitel 27 bryter den normala cykeln med anförande och respons som funnits i de 8 tidigare dialogerna. Baserad på tidigare mönster (Elifaz, Bildad och Tsofar), skulle det varit dags för den tredje talaren, Tsofar, här. Han verkar vara tyst, och istället fortsätter nu Job sitt anförande. Det ovanligare hebreiska ordet mashal som beskriver ordspråk och talesätt används här.]
1Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:
2Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige (Shaddaj) som har förbittrat min själ
3– för så länge jag har min livsande i mig [1 Mos 2:7]
och Guds (Elohas) Ande (hebr. roach) i min näsa –
4aldrig att mina läppar skulle tala orätt
eller min tunga tala svek.
5Låt det vara fjärran från mig att jag skulle ge er rätt!
Till min död vidhåller jag min oskuld.
6Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte,
mitt hjärta förebrår (ger mig skulden) mig inte för någon av mina dagar.
7Låt min fiende stå som den skyldige,
min motståndare som orättfärdig.
8För var är den gudlöses (hycklarens) hopp när han skärs bort (hebr. batsa),
när Gud (Eloha) rycker bort hans liv (själ – hebr. nefesh)?
9Kommer Gud (El) att höra hans rop
när nöden drabbar honom?
10Kan han glädja sig över den Allsmäktige (Shaddaj)?
Kan han ständigt åkalla Gud (Eloha)?
[De retoriska frågorna i vers 8-10 förväntas alla ge negativa svar.]
11Jag vill lära er om Guds (Els) hand,
den Allsmäktiges (Shaddajs) tankar vill jag inte dölja.
12Se, ni har ju själva alla skådat (betänkt) det,
varför kommer ni då med detta – tomt (meningslöst, flyktigt, fåfängt) prat? [Versen avslutas med substantivet följt av verbet för tomhet (hebr. hevel havel). Ordagrant något i stil med ”tomhet som blir/gör/skapar tomhet” och beskriver vännernas fåfänga prat som snabbt försvinner bort som rök eller ånga.]
[Det följande stycket inleder Job på samma sätt som Sofar avslutade (Job 20:29). Job speglar den lära som hans bekanta har riktat mot honom och visar hur hans lidande inte är det lidande som en ond människa får skörda för sin onda livsstil.]
13Detta är den onda människans lott hos Gud (El),
det arv som den hänsynslöse (våldsverkaren) får av den Allsmäktige (Shaddaj).
14Om hans barn blir många – [så är det] för svärdet,
hans avkomlingar får inte mätta sig med bröd.
[Alla tre Jobs kompanjoner kopplade barnens öde med Jobs synd, se Job 5:4; 8:4; 18:19.]
15De som överlever honom läggs i graven genom död [dödlig sjukdom]
och deras änkor gråter inte över dem.
[De som överlevde krig och svält (vers 14) dog av pest, se Job 18:13; Jer 15:2; Upp 6:8.]
16Om han samlar silver som stoft
och lägger kläder på hög (hebr. kon) som lera. [Sak 9:3]
17Fastställd (bestämd – hebr. kon) och rättfärdig blir han påklädd
och silver oskyldigt delas upp.
[Vers 16-17 formar en kiasm där flera ord upprepas. De ogudaktiga kan samla pengar och kläder (som var dåtidens investeringar), men de kommer att komma till de rättfärdiga i sinom tid.]
18Han bygger sitt hus som en mal,
likt ett solskydd (temporärt skydd – hebr. sukkah) som väktaren gör åt sig. [Jes 1:8; 4:6; Jona 4:5]
19Rik går han till sängs – och samlar inte [mer],
när han öppnar sina ögon är allt borta. [Även om verbet samla (hebr. asaf) behöver något mer ord, så är budskapet helt klart: rikedom kan försvinna över natten!]
20Som vatten [vågornas kraft eller störtfloden] griper fasorna honom,
natten rycker (stjäl) bort honom som stormen.
21Östanvinden lyfter honom och han är borta,
den sveper i väg honom från hans plats.
22Den vräker sig mot honom utan förskoning,
han försöker fly för dess kraft.
23Den klappar (hebr. safaq) sina händer mot honom
och visslar (hebr. sharaq) åt honom från hans plats.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln