Lukas 1:57-64

Nu var tiden inne för Elisabet att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar gladde sig med henne när de fick höra att Herren hade visat henne stor barmhärtighet [ärat och överöst sin kärlek till henne]. [Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Ceremonin kallas brit mila och utförs på den åttonde dagen efter födseln, även om det är en sabbat. Hebreiska ordet för omskärelse är mila och förbund heter brit. Samtidigt fick barnet också sitt namn. Under cermonin citeras första delan av Ps 65:5.] På åttonde dagen kom man för att omskära spädbarnet, de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men hans mor svarade: ”Nej, han ska heta Johannes.” [Det namn som ängeln sagt till Sakarias att hans son skulle ha, se vers 13.] Då sa de till henne: ”Men ingen av era släktingar har det namnet.” Så med tecken frågade de hans far vad han ville att barnet skulle heta. Han frågade efter en skrivtavla och skrev: ”Johannes [hebr. Jochanan] är hans namn.” Alla blev förvånade (chockade). På en gång öppnades Sakarias mun, och hans tunga löstes. Han började tala, och prisade (tackade, lovade) Gud.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Lukas 1:57-64