”En såningsman gick ut för att så sin säd.
När han sådde föll en del vid vägen ,
och det blev nedtrampat
och himlens fåglar åt upp det.
En del föll på berghällen [det tunna lager jord som täckte berget],
men så fort det hade börjat växa upp (gro) torkade det bort,
eftersom marken inte hade någon fukt. [Den brännande solen torkade snabbt ut jorden, och utan rot vissnade det som såtts, se Matt 13:6.]
En del föll mitt bland törne [frön och rötter, oftast vid fältets kanter],
men törnet växte upp tillsammans med säden
och kvävde den.
En del föll i god jord ,
och när det vuxit upp
bar det hundrafaldig skörd.”
Sedan ropade han med hög röst: ”Den som har öron att höra med, lyssna noggrant på det jag sagt!”
[Jesus förklarar liknelsen i vers 11-15. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. En såningsman sprider ut säd för hand. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]
Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde.
Han sa: ”Ni har fått gåvan att lära känna (att få en personlig erfarenhet av och en klarare förståelse av) Guds kungarikes mysterier (hemligheter, dolda planer), men för andra är de i liknelser. Detta är för att [Jes 6:9 ska bli uppfyllt]: De ska inte se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.”
”Detta är liknelsens innebörd:
Säden är Guds ord.
Den säd som föll vid vägen är de som har hört, men sedan kommer djävulen och tar bort ordet från deras hjärtan [ofta genom invanda tankemönster], så att de inte längre tror och blir frälsta (bevarade, helade, upprättade, får evigt liv). [Ordet ’väg’ kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och erfarenheter av Guds ord som trampar ner det. För att budskapet ska slå rot krävs också tro, se Heb 4:2.]
Den säd som föll på berghällen [det tunna jordlagret över berget] är de som tar emot ordet med glädje, men inte har någon rot. De tror ett tag, men i tider av prövning faller de av (drar sig tillbaka, håller sig på avstånd).
Den säd som föll bland törnen är de som hör, men senare under livets gång (vandring) kvävs av:
oro (bekymmer för morgondagen, omsorg om allt det materiella i den här världen)
och rikedom
och njutningslystnad [intressen vid sidan av Gud].
De slutför inte vad de påbörjat (frukten mognar inte).
[Törne är ett ogräs med taggar och kraftigt rotsystem, det kan bli upp till två meter högt och tränger undan all annan växtlighet. Det grekiska ordet som används för törne är akantha. Grundordet är extremer, eller att föra något till den yttersta punkten. Det är alltså ett intresse, en lära eller något annat som tar allt fokus. Det är ett skrämmande sammanträffande att det just är en krona av törne som sätts på Jesu huvud när han korsfästs.]
Men den säd som föll i den goda jorden är de som när de hört ordet med ett ärligt och gott hjärta, håller fast vid det och bär frukt genom att vara uthålliga.”
Bibelappen
Bibelappen för barn
