4 Moseboken 21
21
Seger över kanaanéerna
1Och kanaanéerna, Arads kung, som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar. 2Och Israel gjorde en ed, ett löftesoffer till Herren (Jahveh) och sa: ”Om du verkligen vill ge detta folk i min hand, då ska jag förgöra (fullständigt förinta – hebr. charam) deras städer.” 3Och Herren (Jahveh) lyssnade på Israels röst och gav dem kanaanéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]
Klagan – kopparormen
4De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se 4 Mos 20:21]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt, 5och folket talade mot Gud och Mose och sa: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna.”
6Så Herren (Jahveh) sände giftiga (brännande) ormar bland folket, som bet israeliterna så att många av dem dog. 7Då kom folket till Mose och sa: ”Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahveh) och mot dig. Be till Herren (Jahveh) att han tar bort ormarna från oss.”
Mose bad för folket.
8Herren (Jahveh) sa till Mose: ”Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva.”
9Då gjorde Mose en kopparorm (orm av brons) och satte upp den på en påle. Om någon hade blivit biten (hebr. nashach) av en orm, så fick han leva om han tittade på kopparormen.
[Hebr. nechoshet används både om ren koppar och dess legeringar som gjorde metallen hårdare. Materialet som användes här var sannolikt brons (90% koppar och 10% tenn). Ordet för orm är (hebr. nachash) som har samma tre första bokstäver som ordet för koppar/brons (Nun, Het och shin). Intressant är att enda skillnaden mellan orden är att koppar/brons har en fjärde bokstav – tav, som är en bild på ett kors! I Joh 3:14-15 liknas synden vid denna giftorm, den finns inte bara omkring oss utan har också bitit var och en av oss. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40. Det hebreiska ordet för påle kan också översättas ”baner” eller ”fälttecken”. Första gången det används är i 2 Mos 17:15 där Herren kallas Jahveh Nissi – Herren är mitt baner. Detta sker efter Josuas seger över amalekiterna, då livet segrade över döden. På ett snarlikt sätt lyfte då Mose upp Guds stav i sina händer, när han bad på ett berg.]
Vandringen närmar sig sitt slut
[Nu summeras israeliternas rutt genom Transjordanien. En mer detaljerad beskrivning finns i 4 Mos 33:41-49.]
10Och Israels söner vandrade och slog läger i Ovot. 11Och de vandrade från Ovot och slog läger i Ijej-Haavarim [betyder: ”Abrahams ruiner”, se 4 Mos 33:44-45] i öknen framför Moab, mot soluppgången (österut). 12Därifrån vandrade de och slog läger i Zereds dal [nuvarande Wadi el-Hesa i västra Jordanien]. 13Därifrån vandrade de och slog läger på andra sidan Arnon [som rinner genom Wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del] som är i öknen som kommer ut vid amoréernas gräns. För Arnon är Moabs gräns mellan Moab och amoréerna. 14därför står det i Herrens (Jahvehs) stridsbok:
”Vahev i Sofa och dalarna (raviner, wadi),
Arnon 15och dalens sluttning som lutar mot Ars säte (bygd) [Ar var Moabs huvudstad]
och stödjer sig mot Moabs gräns.”
[Den utombibliska källan ”Herrens stridsbok” har ännu inte hittats. En liknande bok som också omnämns är Jashars bok (Jos 10:13; 2 Sam 1:18). Dessa böcker verkar ha bestått av segersånger och var allmänt kända vid denna tid.]
16Och därifrån till Beer [som betyder källa]. Det är källan (hebr. beer) om vilken Herren (Jahveh) sa till Mose: ”Samla ihop folket och jag ska ge dem vatten.” 17Sedan sjöng Israel denna sång:
”Källa, stig upp (flöda över)!
Sjung om den,
18källan som furstarna grävde,
som folkets ädla gjorde djup med sina spiror och sina stavar.”
Och från öknen till Mattana, 19och från Mattana till Nachaliel, och från Nachaliel till Bamot, 20och från Bamot till dalen som är i Moabs fält vid Pisgas huvud (bergstopp) som ser ner över öknen.
Segrar i Moab
Kung Sichon vägrar låta israeliterna passera
21Och Israel sände budbärare till amoréernas kung Sichon och sa: 22”Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns.”
23Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel. 24Och Israel slog honom med svärdseggen och besatte hans land från Arnon till Jabbok ända till Ammons söner, för gränsen var stark till Ammons söner. 25Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess omkringliggande orter (ordagrant: ”döttrar”). 26Chesbon var amoréernas kung Sichons stad som hade krigat mot den tidigare kungen i Moab och tagit hela hans land ur hans hand ända till Arnon.
27Därför säger de som talar i liknelser:
”Kom till Chesbon!
Låt Sichons stad bli byggd och grundlagd!
28För en eld har gått ut från Chesbon,
en flamma från Sichons stad,
den har slukat Ar i Moab,
herrarna över Arnons höga platser.
29Ve över dig Moab,
du är kuvad Kemoshs folk.
Han har gett sina söner som flyktingar
och sina döttrar till fångenskap
– till amoréernas kung Sichon.
30Vi har beskjutit dem –
Chesbon har gått under ända till Divon
och vi har ödelagt ända till Nofach
som sträcker sig till Medeva.”
31Så bodde Israel i amoréernas land.
Seger över Bashans kung Og
32Och Mose sände spejare till Jaazer och de tog dess byar och drev ut amoréerna som fanns där. [Jaazer var både namnet på regionen (4 Mos 32:1) och huvudstaden (4 Mos 32:3).] 33Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
34Och Herren (Jahveh) sa till Mose: ”Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon.” 35Så de slog honom och hans söner och hela hans folk till dess ingen var lämnad kvar, och de besatte landet.
[En mer detaljerad beskrivning av dessa strider finns i 5 Mos 3:3-11.]
Nu markerat:
4 Moseboken 21: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
4 Moseboken 21
21
Seger över kanaanéerna
1Och kanaanéerna, Arads kung, som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar. 2Och Israel gjorde en ed, ett löftesoffer till Herren (Jahveh) och sa: ”Om du verkligen vill ge detta folk i min hand, då ska jag förgöra (fullständigt förinta – hebr. charam) deras städer.” 3Och Herren (Jahveh) lyssnade på Israels röst och gav dem kanaanéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]
Klagan – kopparormen
4De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se 4 Mos 20:21]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt, 5och folket talade mot Gud och Mose och sa: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna.”
6Så Herren (Jahveh) sände giftiga (brännande) ormar bland folket, som bet israeliterna så att många av dem dog. 7Då kom folket till Mose och sa: ”Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahveh) och mot dig. Be till Herren (Jahveh) att han tar bort ormarna från oss.”
Mose bad för folket.
8Herren (Jahveh) sa till Mose: ”Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva.”
9Då gjorde Mose en kopparorm (orm av brons) och satte upp den på en påle. Om någon hade blivit biten (hebr. nashach) av en orm, så fick han leva om han tittade på kopparormen.
[Hebr. nechoshet används både om ren koppar och dess legeringar som gjorde metallen hårdare. Materialet som användes här var sannolikt brons (90% koppar och 10% tenn). Ordet för orm är (hebr. nachash) som har samma tre första bokstäver som ordet för koppar/brons (Nun, Het och shin). Intressant är att enda skillnaden mellan orden är att koppar/brons har en fjärde bokstav – tav, som är en bild på ett kors! I Joh 3:14-15 liknas synden vid denna giftorm, den finns inte bara omkring oss utan har också bitit var och en av oss. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40. Det hebreiska ordet för påle kan också översättas ”baner” eller ”fälttecken”. Första gången det används är i 2 Mos 17:15 där Herren kallas Jahveh Nissi – Herren är mitt baner. Detta sker efter Josuas seger över amalekiterna, då livet segrade över döden. På ett snarlikt sätt lyfte då Mose upp Guds stav i sina händer, när han bad på ett berg.]
Vandringen närmar sig sitt slut
[Nu summeras israeliternas rutt genom Transjordanien. En mer detaljerad beskrivning finns i 4 Mos 33:41-49.]
10Och Israels söner vandrade och slog läger i Ovot. 11Och de vandrade från Ovot och slog läger i Ijej-Haavarim [betyder: ”Abrahams ruiner”, se 4 Mos 33:44-45] i öknen framför Moab, mot soluppgången (österut). 12Därifrån vandrade de och slog läger i Zereds dal [nuvarande Wadi el-Hesa i västra Jordanien]. 13Därifrån vandrade de och slog läger på andra sidan Arnon [som rinner genom Wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del] som är i öknen som kommer ut vid amoréernas gräns. För Arnon är Moabs gräns mellan Moab och amoréerna. 14därför står det i Herrens (Jahvehs) stridsbok:
”Vahev i Sofa och dalarna (raviner, wadi),
Arnon 15och dalens sluttning som lutar mot Ars säte (bygd) [Ar var Moabs huvudstad]
och stödjer sig mot Moabs gräns.”
[Den utombibliska källan ”Herrens stridsbok” har ännu inte hittats. En liknande bok som också omnämns är Jashars bok (Jos 10:13; 2 Sam 1:18). Dessa böcker verkar ha bestått av segersånger och var allmänt kända vid denna tid.]
16Och därifrån till Beer [som betyder källa]. Det är källan (hebr. beer) om vilken Herren (Jahveh) sa till Mose: ”Samla ihop folket och jag ska ge dem vatten.” 17Sedan sjöng Israel denna sång:
”Källa, stig upp (flöda över)!
Sjung om den,
18källan som furstarna grävde,
som folkets ädla gjorde djup med sina spiror och sina stavar.”
Och från öknen till Mattana, 19och från Mattana till Nachaliel, och från Nachaliel till Bamot, 20och från Bamot till dalen som är i Moabs fält vid Pisgas huvud (bergstopp) som ser ner över öknen.
Segrar i Moab
Kung Sichon vägrar låta israeliterna passera
21Och Israel sände budbärare till amoréernas kung Sichon och sa: 22”Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns.”
23Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel. 24Och Israel slog honom med svärdseggen och besatte hans land från Arnon till Jabbok ända till Ammons söner, för gränsen var stark till Ammons söner. 25Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess omkringliggande orter (ordagrant: ”döttrar”). 26Chesbon var amoréernas kung Sichons stad som hade krigat mot den tidigare kungen i Moab och tagit hela hans land ur hans hand ända till Arnon.
27Därför säger de som talar i liknelser:
”Kom till Chesbon!
Låt Sichons stad bli byggd och grundlagd!
28För en eld har gått ut från Chesbon,
en flamma från Sichons stad,
den har slukat Ar i Moab,
herrarna över Arnons höga platser.
29Ve över dig Moab,
du är kuvad Kemoshs folk.
Han har gett sina söner som flyktingar
och sina döttrar till fångenskap
– till amoréernas kung Sichon.
30Vi har beskjutit dem –
Chesbon har gått under ända till Divon
och vi har ödelagt ända till Nofach
som sträcker sig till Medeva.”
31Så bodde Israel i amoréernas land.
Seger över Bashans kung Og
32Och Mose sände spejare till Jaazer och de tog dess byar och drev ut amoréerna som fanns där. [Jaazer var både namnet på regionen (4 Mos 32:1) och huvudstaden (4 Mos 32:3).] 33Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
34Och Herren (Jahveh) sa till Mose: ”Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon.” 35Så de slog honom och hans söner och hela hans folk till dess ingen var lämnad kvar, och de besatte landet.
[En mer detaljerad beskrivning av dessa strider finns i 5 Mos 3:3-11.]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln