Filemonbrevet 1:4-6

Jag tackar alltid min Gud när jag nämner (tänker på) dig [Filemon] i mina böner. Anledningen är att jag ständigt hör om din kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och tro du har till Herren Jesus och för alla de heliga [hans kärlek inkluderade även Onesimus]. [Epafras hade berättat om församlingen i Kolossai för Paulus, se Kol 1:7. Han hade troligtvis också nämnt om Filemons tro på Jesus som gjorde att han älskade alla osjälviskt och utgivande. Verbformen ”hör” indikerar att det inte bara var en enstaka rapport om Filemons kärlek och tro som Paulus hört, det var något alla berättade om. Versen är skriven som en kiasm. Mönstret gör att ordet kärlek främst kopplas till andra troende och ordet tro med tron på Herren Jesus. Tron på Jesus står centralt och är kärnan i allt. Samtidigt hör också ”kärlek och tro” samman. Paulus har tro och kärlek till Herren, men även till andra troende. Redan i brevets inledning visar Paulus att han har tro på att situationen med Onesimus kommer att lösa sig i kärlek.] Jag ber att din gemenskap med oss i tron ska visa sig verksam och ge klar insikt om allt det goda som vi har i den Smorde (Messias, Kristus).