Psaltaren 102:1-28

Psaltaren 102:1-28 SKB

En bön av en betryckt (ansatt), när han är överväldigad och utgjuter sin klagan (fundering, i sitt lågmälda grubblande) inför Herren (Jahveh). ______ Herre (Jahveh), hör min bön, ja, låt mitt rop komma inför dig. Göm inte ditt ansikte för mig [ignorera inte mig] på min nöds dag (i tider av stor begränsning och trångmål). Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig, den dag då jag ropar [höjer min röst i bön], svara mig med hast (fort). Mina dagar försvinner som rök, och mina ben brinner som en eldstad. Mitt hjärta är slaget (attackerat, bränt) och förvissnat som gräs [Hos 9:16], för jag glömmer att äta mitt bröd. [Förlorad aptit är inte ovanligt hos någon som är drabbad av ångest.] På grund av min suckande röst åtskiljs mina ben från mitt kött (skelett och muskler faller isär). Jag är som en pelikan i öknen, jag har blivit som en minervauggla [en liten ihopkurad uggla] på en övergiven plats. [Jes 34:10-15Sef 2:13-15] Jag tittar och har blivit som en ensam fågel på taket. Mina fiender hånar mig hela dagen, de som är arga på mig använder mig som en förbannelse. Jag har ätit aska som bröd, och blandat min dryck med tårar. På grund av din harm och din vrede, för du tog upp mig och kastade bort mig, är mina dagar som en lång skugga och jag vissnar bort som gräs. Men du Herre (Jahveh) sitter på tronen för evigt, och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig). Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem], för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot henne, för hennes bestämda tid har kommit. Dina tjänare har sitt behag i hennes stenar och visar oförtjänt nåd mot hennes stoft [grus]. Nationerna (länderna, hedningarna) fruktar (vördar) Herrens (Jahvehs) namn, alla jordens kungar din härlighet. När Herren (Jahveh) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem], när han har visat sig i sin härlighet, när han har sett de utblottades böner, och inte föraktat deras böner. Detta ska skrivas för kommande generationer, och ett folk som ska skapas för att prisa Herren (Jah, kortformen av Guds namn). För han har sett ner från sin helgedom i höjden, från himlarna har Herren (Jahveh) skådat ner på jorden, för att höra jämmern från de fångna, för att lösa dem som är bestämda till död (bokstavligt; för att öppna för dödens söner), för att människor ska återberätta om Herrens (Jahvehs) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem], och förkunna hans lov i Jerusalem. När folken samlas, och kungarikena för att tjäna Herren (Jahveh). Han försvagar min styrka på vägen, han förkortar mina dagar (gör dem färre). Jag säger: ”Min Gud (El), ta inte bort mig mitt i mina dagar (mitt i livet), du vars år varar genom alla släkten (generationer). En gång lade du jordens grund, och himlarna är skapade av dina händer. De ska förgås, men du står kvar. De slits ut som ett plagg, som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem. Du är densamme (du förändras inte), dina år har inget slut.