Psaltaren 130:1-8

En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] ______ Ur djupen [vattendjupen; metafor för en situation med oöverstigliga problem] ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig, Herre (Jahveh). Herre (Adonaj), hör min röst, låt dina öron höra mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp]. Om du, Herre (Jah – kortformen av Jahveh; betecknar att han alltid har existerat), skulle hålla fast vid (föra räkenskap över) våra synder, vem skulle då kunna stå inför dig [på domens dag]? Men hos dig finns förlåtelsen (hebr. ha slichah), för att man ska frukta (vörda) [ära] dig. Jag väntar på (tittar ivrigt efter; hoppas uthålligt på) Herren (Jahveh) – hela min varelse (min själ – hebr. nefesh) väntar – och jag förtröstar på hans ord (väntar på vad han ska säga). Hela min varelse (min själ) [väntar/längtar] efter min Herre (Adonaj), mer än väktarna efter morgonen, mer än väktarna [längtar] efter morgonen. [Versen saknar verb, men det följer underförstått med från vers 5, men med ett nytt objekt – min Herre.] Israel, förtrösta (vänta ivrigt) på Herren (Jahveh), för hos Herren (Jahveh) finns nåd (omsorgsfull kärlek – chesed), och hos honom finns full befrielse (fullständig lösensumma för att köpa oss fria från synden). Han ska friköpa (befria) Israel från alla deras synder (från syndens konsekvenser).

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Psaltaren 130:1-8