Psaltaren 2:1-12

Varför larmar hednafolken (planerar folkslagen/nationerna uppror)? Varför tänker (yppar, muttrar – hebr. hagah) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som begrundar Herrens ord (Ps 1:2) används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar som de upprepar för sig själva. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken/folkslagen (hebr. goj) syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet folken (hebr. leom) mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i ”hednafolken/folkslagen” (vers 1) till att mer specifikt peka ut ”kungarna och härskarna” för dessa i vers 2. Crescendot kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.] Jordens kungar reser sig och härskarna samlar sig mot Herren (Jahveh) och mot hans Smorde [Messias, Jesus]. [De kungar som gör uppror mot Gud säger:] ”Låt oss slita sönder deras band (kedjor), och kasta av oss deras rep!” [Det finns ingen sann frihet utanför Guds vilja. Jesus säger att vi behöver gå in under hans ok, dvs. lägga ner vårt eget liv och följa honom, för att uppleva den friheten. Jesu ok är ett milt, gott och behagligt ok, se Matt 11:30. Nästföljande tre verser beskriver Guds reaktion på det trots och högmod som mänskliga sammansvärjningar är uttryck för.] [Guds respons:] Han som sitter (bor, sitter på tronen) i himlen ler (skrattar), Herren (Adonaj) förlöjligar dem. [Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.] Sedan talar han till dem i sin vrede, och skrämmer dem i sin vredes glöd (djupt ogillande): ”Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.” [Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se 1 Kung 8:1Jes 40:9Heb 12:22. Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats (2 Sam 5:6-79). Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet Sion (Ps 132:13). Petrus citerar Jes 28:16 och refererar till hur Jesus har blivit ”hörnstenen i Sion”, se 1 Pet 2:6. I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se 1 Pet 2:5. Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se Jes 2:2Upp 21:2-3.] [Kungen säger:] Jag vill återberätta (räkna upp – hebr. safar) vad Herren (Jahveh) har sagt till mig: ”Du är min son, i dag har jag fött dig. Begär (fråga – hebr. shaal) av mig, och jag ska ge dig hednafolken som arv och hela jorden (marken, jordens yttersta gränser) som egendom. Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira (en käpp av järn) [ha all auktoritet, se Upp 2:27-2812:519:15], slå dem i spillror som lerkärl.” [Den grekiska översättningen Septuaginta har ”valla” istället för krossa, och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17Jer 23:1Hes 34:2, och det finns även en koppling mellan spiran och herdens käpp, se Mika 7:14. För att få betydelsen ”valla” måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ra-ah, istället för ra-a, som betyder ”krossa”. Det som ändå talar för att ”krossa” är den korrekta betydelsen är parallellen till ”slå i spillror”, hebr. nafats.] Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar, låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden. [Verbet varnas (hebr. jasar) står i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.] Tjäna (lyd) Herren (Jahveh) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan), och gläd er med bävan. Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera], så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling] och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva), när hans vrede snabbt tänds. [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.] Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom!